andas

Hälsosteg, ruggigt kallt, men TOR vann!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Storm, regn, + 4 grader. Oktober och höst. Men jag är åter med i Folkhälsans utmaning med Hälsosteg under oktober, och jag har för avsikt att fortsätta även efter det, såsom jag gjorde ifjol.

Iklädd bra skor, yllestrumpor, dubbla jackor, översta lagret förstås regnjacka, stegade jag iväg mot idrottshallen. Hade reflexbrickor i fickan. Minns nu åter att det är mörkt efter klockan 19.

Såg en del vackra formationer av löv längs vägen. Också vackra löv som simmade i vattenpölar. Men det här blev sedan enda fotot från färden 🙂

Jag närmar mig idrottshallen. Tor spelade sin tredje match i Finlandsseriens grundserie och besegrade Wolves från Pargas med 7–4. YES! Totalt antal steg i detta kalla höstväder, 2700. Jag är nöjd. Har nu alla dagar i oktober kommer över mitt mål som är 2500 per dag.

Hemma kollade jag sedan på SVT1, ”Tillsammans för världens barn”. Berörande.
Den fina sången ”Andas” ger mig stöd just nu.

Jag kan andas!

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Bilderna jag sätter ut i dag känns som symboler.
Jag blev av med en massa saker i dag, två kompisar hämtade lådvis av grejer som kommer att säljas eller ges gratis bort på en loppis. Lovade i gengäld skriva något om loppisen inför de dagar som folk kan gå dit och ta saker gratis. Återanvändning när den är som bäst. Hade varit så synd att bara slänga kläder, väskor, böcker och olika prylar.

Solen bröt fram precis då sakerna hade burits ut.

Många tycker säkert att det är kalt och opersonligt då jag inte har gardiner. Men för mig känns det som en frihet. Jag kan andas.

Än är jag inte av med alla saker, men jag har kommit en bra bit på väg. Lovade mig själv att ha det mesta gjort till sommaren och tänker att jag fortfarande har ett par månader på mig att göra mig av med ALLT det jag inte behöver.

Utsikt över balkongen mot gården.

Jag öppnade dörren till den inglasade balkongen och kände hur skönt det var med den friska luft som kom in fastän fönstren inte är öppna.

Kan inte med ord beskriva hur skönt det är att bli av med prylar. Har all respekt för människor som tänker annorlunda, som vill omge sig med saker, som vill ha det hemtrevligt och ombonat med kuddar, gardiner och vad det än må vara.

Men nu börjar jag känna mig fri. Och ännu bättre tror jag det känns om ytterligare några månader ❤

Nu ska jag bara vara

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

När huvet har varit fullt av tankar och åtaganden de senaste dagarna behöver jag nu ta det lugnt. De flesta artiklarna är klara, och i morgon får jag gå på massage.

Jag gillar inte måsten, men de finns dessvärre. Det handlar om att tjäna sitt levebröd eftersom jag tyvärr inte ännu kan leva helt utan pengar. Men jag vet att jag klarar mig med lägre inkomster än förr. Jag är inte den enda som ”har det knapert”.

Jag försöker styra mina åtaganden, göra sådant jag tycker känns bra och värdefullt, umgås med människor som tycker om mig. Då känner jag att jag investerar i mitt återstående liv.

Det gäller att acceptera läget. Leva i nuet. Att inte ta bekymmer över sådant som jag inte kan ändra eller påverka. Att andas lugnt och djupt.

Ett dunkelt rum, levande ljus, inga höga volymer, inga hemska program på tv. Tack för lugnet.
Ett dunkelt rum, levande ljus, inga höga volymer, inga hemska program på tv. Tack för lugnet.

Jag känner lycka för varje ny dag. För det mesta har jag förmånen att möta nya människor. Den här veckan kan jag redan räkna till två personer som jag aldrig mött förr.

Jag skulle vilja resa mer, men just nu har jag inte råd. Då blir en tur över till Stockholm en höjdpunkt. Vill jag se Afrika eller USA får jag tillsvidare nöja mig med att läsa böcker och tidningar, och se på tv.

Men det är mer än vad många andra i världen kan drömma om i dagens hårda värld.