Just nu läser jag Liza Marklunds ”Du gamla, du fria”. Den är grymt bra skulle svensken säga. Den är grym OCH bra, säger jag.
Marklund har jag alltid gillat. Karaktären Annika Bengtzon blir jag ofta irriterad på, men det är ju bara ett tecken på att författaren lyckats då hon skapat AB.

Jag gillar ironin och sarkasmen i texten och ska ge exempel på två citat. Då KANSKE  ni förstår hurudan humor jag har.

1) Ilandflutna, drunknade båtflyktingar från Afrika intresserar tyvärr inte längre västerländsk media, det skrivs inte ens notiser om dem. Eller kanske i ett fall. Det skulle vara, i så fall, om någon svensk charterturist hade snavat på liken och inte fått något skadestånd från resebyrån.

2) Annika B gillar inte nya superdupertelefoner som, om man för bedöma dem enligt kollegernas entusiasm, både kan steppdansa, stryka tvätt och hoppa längdhopp.

Och så avslutar jag för i dag med att berätta att jag igen en gång gjort en sak för första gången i mitt liv… skäms som östnylänning att säga, men… tatatataaaaaa! Jag besökte Andersböle i Borgå!