I går började jag tänka i lite djupare banor på diagnosen HSP-person (high sensitive person). Det är en diagnos som jag är ganska säker på att jag kan ge mig själv.
När jag var barn fick jag ofta höra ”du är så känslig”. Jag tror att jag hade lätt för att börja gråta och att jag ansågs vara en som gnällde och pep, jag ”pirrade eller marrade” som vi säger på östnyländska. Det betyder att någon lätt brister ut i gråt eller uppför sig gnälligt.
Det här har på olika sätt förföljt mig genom livet. Då jag upplevt att jag har mobbats i olika sammanhang, både som barn och som vuxen, har jag fått höra att jag är överkänslig och reagerar onödigt starkt på mångt och mycket. ”Ta det inte så hårt, ta det inte personligt, var inte så känslig”.
Som om det var något FEL då en människa är känslig. Som om DET var själva diagnosen. Du är överkänslig, ta ett piller och det går om!
Istället kunde vi ju fråga om det inte är ett allvarligare fel att inte förstå att det finns människor som inte är gjorda av teflon.
Det är bara att faktum att jag med åren har blivit allt känsligare. Jag är väldigt lättrörd nuförtiden, men är säker på att det har med med empati att göra än med hysteri och överkänslighet.
Som barn kunde jag inte tåla höga ljud och bråk. På ett scoutmöte blev det mycket skrik och stoj och jag minns hur jag slutligen satt där och höll händerna för mina öron.
Nuförtiden kan vissa dofter bli för mycket för mig. Vissa höga ljud likaså. Det får inte blir för stökigt, men jag klarar av att sitta på en match där det hejas och skriks, slås på trummor och används tutor. Kanske för att jag känner mig trygg i det sammanhanget?
Som en HSP-person är det är inte alltid trevligt att läsa av stämningar i ett rum där jag vet att det finns människor som inte tycker om mig. I olika chefspositioner har jag genom åren tvingats fatta en del obekväma beslut och uttrycka bestämda åsikter. I de sammanhangen har jag kanske tolkats som hård och känslolös, men jag har ofta lidit på mitt sätt då jag insett att jag inte kan vara alla till lags.
Ett dilemma ligger kanske just där. Som en HSP-person vill jag att alla ska ha det bra. Jag vill vara vänlig och snäll, jag vill lyssna och hjälpa, förstå och finnas till. Vilket ofta leder till att jag glömmer bort mina egna behov och att jag inte kan lösa alla andras problem och bära deras bördor.
Därför är jag ett lätt offer för energitjuvar och det är nog något jag får kämpa med och emot resten av mitt liv, tror jag.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Intressanta tankar om HSP. Så viktigt att vi pratar om detta och andra diagnoser som vi kan för lite om lite var till mans. Jag har nyligen haft samtal och lärt mig er om autism till exempel. Det är alltför vanligt att skuldbelägga personer för att de har en egenskap eller utseende för den delen, som inte stämmer överens med ens egen världsbild. Tack för detta!
Tack för att du förstår och visar empati. Jag brukar försöka att inte vara en besserwisser, inte låtsas veta.
Jag skriver därför bara om mina egna erfarenheter och hur jag upplevt min diagnos, som jag egentligen inte fått av läkare utan ”fastställt” själv 🙂
Vi vet för lite om allt och om hur andra upplever saker, därför är det viktigt att kunna lyssna och försöka förstå att vi alla är olika.
Kram!
Att vara en ’highly sensitive person’ är bara till fördel och berikande på alla sätt och vis tycker jag!
Konsten att visa empati och passion för medmänniskor är viktigt och det kan inte alla. Eller ens förstår sig på dylika känslor.
En styrka helt enkelt.
Att skrik och hejarop inte stör dig under en match det ser jag som självklart. Dessa är ju glada tillrop och delas av många med samma intresse.
Som ’extra känslig’ tror jag det också är extra viktigt att du sköter om dig själv i första hand och värnar om att i allra högsta grad inte sätta dig in i situationer där du kan såras lätt. Eftersom dylika situationer troligen påverkar dig mera än en ’vanlig’ person.
En styrka och en ’diagnos ’ att värna om i mitt tycke. 😀
Tacksam för ditt svar här ❤ All ser ju inte detta med sensitivitet och empati som berikande.
Men jag har också kommit fram till att det är en styrka.
Det är förstås svårt i vissa situationer – alltså då vi HSP ifrågasätts.
Då "starkare" personer kollar oss från oben, då vi behöver inse att vi är starka och de som inte förstår och accepterar oss är svaga.
Och ja – jag har kommit fram till just det du skriver – att jag måste sköta om mig själv. Se till att jag inte utsätter mig för situationer där jag såras.
Kram och tack ❤
Bara för att man gråter betyder det inte att man är svag. Tvärtom. Det är en styrka att våga visa vad man känner, tänker och upplever. Och det som du berättat här på din sida om ditt liv och det du gått igenom fodrar en hela massa styrka.
Vilket i sin tur får mig att undra om extra känslighet är mera ett personlighetsdrag och har väldigt lite med styrka inom en person att göra…?
Trevlig onsdag! 😃
Exakt. Jag tror att jag i något skede noterat att det är en styrka att våga visa sina känslor.
Jag vet att många läser min blogg och tänker allt möjligt, bara en bråkdel kommenterar. Men jag står bakom mina ord, och tror att jag ibland kunnat hjälpa andra i liknande situationer, och de har hjälpt mig med kloka svar.
Känslighet kan mycket väl vara ett personlighetsdrag.
Ha en fin onsdag även du!
Jag är också väldigt känslig och det är många gånger väldigt jobbigt men hellre det än motsatsen.
Säger detsamma – hellre känslig än kall och utan empati.
👍💖
Tack för ett fint inlägg om HSP som jag aldrig hört talas om. Jag kände igen mycket av det du beskriver. Det finns många diagnoser som jag har lärt mej de senaste åren. Tyvärr är det många som inte accepterar någon som är annorlunda.
Kramar från oss
Tack för att du läser och kommenterar, min vän ❤
Ja, det är mycket vi inte vet om varandra, om diagnoser osv. Mycket som vi kan göra klokast i att inte kommentera, eller bara att försiktigt ställa frågor kring.
Kram!
Trädet ser väldigt högt och maffigt ut!
HSP – ytterligare en bokstavskombination som man brukar säga här. Hade aldrig hört talas om HSP. De senaste tio åren har antalet fall av psykisk ohälsa ökat dramatiskt, både bland barn och vuxna. Som tur är får läkarna mer och mer erfarenhet av alla dessa sjukdomar som ju inte syns utanpå. Så idag finns det ju hjälp att få – om man vill.
Personligen har jag alltid ”accepterat” att vi alla är olika på gott och ont. Bara att acceptera.
Jag har aldrig tänkt på att söka hjälp för att jag är en högkänslig person. Jag tror inte att det direkt går att bota, och jag vill inte bli av med min känslighet. Det jag önskar är att, såsom du skriver, allt fler ska acceptera olikheter och respektera att någon är känsligare än andra.
Alltid handlar det ju inte om att brista ut i gråt 🙂
Till en viss del, eller rätt stor del är jag väldigt känslig också, detdär med höga ljud är väl nästan det enda som inte stör mej. Vi kan inget åt hur vi föds som individer. Vissa saker har jag litet kunnat bemästra med åren, och vågar numera stå på mej mera. Det är väl vissa livssituationer som lärt mej det för att jag inte ska gå under. Vårt yngre barnbarn hör nog till skaran hög känslig också, har jag lagt märke till.
Med åldern vågar kanske de flesta av oss stå på oss, och acceptera oss själva och andra, hoppas jag.
Som högkänslig behöver jag inte särbehandling, men jag önskar att dem jag berättar om min HSP för ska försöka förstå vad det innebär.
Kram!
Så är det. Man ska tala om hur man är och hur man fungerar, så förhoppningsvis får man bättre förståelse fr människor i sin omgivning. Det är ju inget att skämmas över hur vi är skapta, inget vi kan så mycket åt heller. Alla har rätt att få bli älskade för den man är, så är det bara. Förr i tiderna fanns väl inte all kunskap som finns idag så på så sätt har det blivit bättre.
Så sant som sagt och skrivet.
Vi har rätt att bli älskade som vi är.
Ibland tappar jag modet. Finns det nån som kan älska mig sådan som jag är?¨
Har inte på åtta år mött någon sådan.
Men… ger inte upp 😀 !
Du ska aldrig ge upp – en dag (eller kväll 😘) hittar du nog honom, eller han hittar Dej… 🤗
Jag ska inte ge upp – jag lovar. Egentligen är jag inte aktiv i sökandet. Borde jag vara det? 😀
Jag jobbar så mycket, kanske därför jag inte träffar någon – han kommer ju inte precis och ringer på min dörr.
Tror inte det hjälper, att vara aktiv sökande…och knappast kommer han och ringer på din dörr sådär bara – tja såvida det inte råkar vara ngn reparatör el montör av ngt slag… Men vem vet vem du råkar på mitt i allt i nån butik, eller bara på gatan eller när du är ut på vift någonstans
Jag får leva på hoppet, att det finns nån där ute som tycker om mig sådan som jag är 🙂
Tusen tack för att du tar upp detta ämne.
Mycket igenkännande, förutom det med dofterna.
Sköt om dig!
Tack för att du läste och kommenterade.
Jag tror att vi är många som på olika sätt är högkänsliga.
Kram!
Stor igenkänning här! Gå gärna in på min blogg och länka dig vidare till min andliga hemsida, om du vill alltså;) Där har jag i sista inlägget skrivit om att jag också kallades för överkänslig som barn, och lite om min syn på det nu, som vuxen, och ur ett andligt perspektiv. Sedan har jag givetvis inte BARA andliga förklaringar till det, även om de lyser starkast i just det inlägget. Att vara HSP innebär många saker, och det finns aldrig en förklaring som gäller för alla, och aldrig en sanning heller. Vi får alla hitta vår egen, även om vi ofta kan känna igen oss i andra. Kram på dig!
Tack för din hälsning ❤
Jag har ju också min tro, och allt det här som har med andlighet och det mentala att göra betyder mycket.
Ofta är det dock svårt att definiera, sätta ord på. Människor tänker och tycker så olika.
Varm kram till dig!
Helt klart intressanta tankar du lägger fram.
Jag går själv i samma skor som du gör. för jag känner väldigt väl igen mig i din beskrivning.
Jag är en udda fågel som inte passar in. Och folk har ofta åsikter om mig på det ena eller på det andra sätt. Samtidigt som andra kan göra bra konstiga saker men ändå ingen som knorrar om det. Man tar deras udda sida precis som den är. Medan man själv ständigt lite i skottlinjen. Har alltid funderat på detta – varför är det så.
Jag blev inte mobbad i skolan eller dagis….antagligen för att jag inte brydde mig om det och då var det inte så intressant längre. Sen blev jag mobbade på min första arbetsplats som var en bank. Jag blev utfryst. Lång historia och jag tror att jag har berättat den förr. Men jag sa upp mig och har aldrig hänt igen.
Höga ljud och andra ovidkommande ljud har jag också problem med. Men vid en undersökning efter en kraftig yrselattack ( som berodde på virus på balansnerven ) fick jag veta att jag har hörselnedsättning. När jag ifrågasatte det då jag inte hör dåligt, sa läkaren att ha svårt med höga ljud, skrik, trafikljud, dammsugare, ljud från grannar med mera är också nedsättning som orsakas av att flimmerhåret är borta ur örat och inte dämpar ljudbildningen.
Det finns ju inget hjälp men är bra att veta att vad som orsakar just den känsligheten. Lukter är ett annat jobbig historia. Mina arbetskamrater blir ofta irriterade på mig för att jag anmärker att det luktar det ena och det andra och de märker inget. Vem vet kanske var jag sniffhund i mitt förre liv.
Man blir faktiskt mer känslosam med åldern. Ju äldre man blir desto lättare till tårar. Både för kvinnor och män.
Jag tror att de flesta människor kan ha olika diagnoser i olika gradnivåer. Jag tror att jag har en hel del asperger och överkänslighet i mig. Men oavsett om man har det eller inte så är det bara gilla läget och leva med det.
Om någon skulle anmärka nåt idag så skulle lätt kunna slå tillbaka och säga att om jag nu kan acceptera dina konstigheter – vilket ju alla har mer eller mindre,- så varför kan inte du acceptera mina konstigheter.
Alla min blyghet försvann på vägen till att bli äldre. 😆
Kram!🤗🤗🤗
Tack för dina tankar här Antonia! Jag är också en udda fågel, känner mig ofta missförstådd, men vet numera också att jag duger och att det finns en styrka i att våga prata öppet om allt.
Mobbning tar sig många uttryck och är oerhört svårt att beskriva, sätta ord på. Men utfrysning är en del av det. Har varit med om just det. Att behandlas som luft. Och alla de där menande blickarna, höjda ögonbrynen.
Och att vi blir mer känslosamma med åldern – det tror jag stämmer.
Likaså att viss blyghet försvinner med åldern.
Jag säger ofta vad jag tycker och sedan inser jag att det var ”grodor som hoppade ur min mun” – jag borde ha hållit tyst 😀
Kram!
Grodorna ska bara hoppa ur munnen, livar upp ju. 😍
Det tycker jag också, fastän alla andra kanske inte tycker som vi 😂
Det är ju synd. Det skulle underlätta. 😂
Ja vi mognar och blir klokare och kanske mindre känslig med ålder. Vi är kanske mer tillåtande och hakar inte upp sig så lätt som man gjorde det i unga år.
Vi är bra som vi är. Kaxigare också.
Jag tror också att åldern för med sig både mod och kaxighet, men även förstånd – kan vi hoppas.
Och att vi är mer tillåtande, förlåtande även inför oss själva.
Ja, vi är bra som vi är!
Bra sagt. hoppas att andra ser det också. 😃
Fint inlägg ❤️
Jag är också känslig, men på ett sätt där jag känner av stämningar i möten, mycket med magkänslan.
HSP är ingen sjukdom!
Ha det bra!
Har känts bra att ta upp frågan om HSP. Ingen sjukdom, nej. Inte diagnos heller.
Kommit fram till att det är ett personlighetsdrag.
Och magkänslan, den säger mycket.
Kram!
HSP är ju inte en diagnos utan ett personlighetsdrag som så många som 20 procent beräknas ha, så vi är många och med många olika andra personlighetsdrag, men med högkänsligheten och lite annat gemensamt. Så precis som du skriver så behöver vi inte särbehandling eller bot, för det handlar inte om psykisk ohälsa, som många tror. Bara ett sätt att vara och reagera bland många andra. Bra att du tar upp det!
Det har varit – och här – intressant att skriva om och diskutera HSP för såsom du skriver – det är kanske inte en diagnos utan mer ett personlighetsdrag.
Och absolut är det inte frågan om psykisk ohälsa.
I mitt tycke är du en fin och känslig kvinna som verkligen försöker att förstå allt och alla och du har varit med om en del otrevliga saker som du i slutändan har klarat galant..👍 sen är vi ju alla olika jag ligger mer åt ditt håll när det gäller känslighet..hårda människor är verkligen jobbiga att umgås med… Kram 🤗
Tack Nicki för dina fina ord. Vi har ju ”känt varandra” länge, upplever också dig som en varm person.
Hårda människor måste vi ju inte umgås med hela tiden, men ibland kommer vi inte undan dem av olika orsaker.
Kram 🤗