Arbetsvyer

HPT Torn, och bilder från veckor som gått

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Temat i Hoppa på tåget hos Lokföraren Åke är i dag ordet TORN. Jag tänkte inte ens på det då jag den sjätte februari tog den här bilden av det gamla brännvinstornet.

I dag bor där en trepersonersfamilj med en hund. Huset ligger i stadsdelen Garnison i Lovisa. Förr i tiden bryggdes brännvin i källaren i den del av byggnaden som inte syns på bilden, men som ligger bakom tornet där den L-formade byggnaden fortsätter.

Det här kan väl kallas något slags korsvirkesbygge? Sådant är inte alls vanligt hos oss i Lovisa och inte i Finland överlag, tror jag. Däremot finns det mycket av korsvirkeshus i Tyskland, kanske även i det landets grannländer?

Jag har börjat dagarna här med varm kakao då det är minus sju grader ute, och jag börjar elda först på eftermiddagen. Kollar bloggarkivet och ser att där finns en del blandade bilder som kan få gå ut för att visa vad jag upplevt under veckorna som gått.

Skrattade så tårarna rann då jag på SVT Play i tisdags kollade ”Lerin på äldreboendet”. Det här ser ju inte ut som ett äldreboende precis, men målningssessionerna där varvas i programmet med inslag från Lars, hans makes Juniors och barnens vardag.

Här har Lars blivit övertalad att gå in i en uppblåst rutschkana och när han kommer ner är det ett virrvarr av armar och ben, barn och 70-årige Lars 😀
”Aj, mitt hår”, skrek han senare när Junior skulle hjälpa bort honom där han låg med huvet nedåt mot gräset utanför kanans kant och Junior trampade på hans hår.

Arbetsvy från i torsdags. Lovisa stad och projektet Digistigen hade tilldelats Cygnaeus-priset och det skulle firas. Pressen var också inbjuden och jag var där för Nya Östis. Ett glas bubbel hann jag ta, men sedan skulle jag vidare till nästa anhalt så jag hann aldrig dricka kaffe och äta kaka 🙂

Arbetsvy att stortrivas med

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag ligger ofta en dag efter med mina rapporteringar, och gör dem som förhandsinställda inlägg 🙂
Igår firade vi Runebergsdagen i Finland, och då åt jag förstås en RunebergsTÅRTA, såsom den i Svenskfinland kallas.

Detta i samband med en intervju jag gjorde på Bistro Kronan. Betalade för mig själv, viktigt att nämna anser jag. Så att ingen tror att jag hela tiden blir bjuden på en massa, för det ”finns inga gratis luncher” som man säger då man är journalist.

Härliga var personerna jag träffade. Blev varm om hjärtat och är så glad för att jag gick tillbaka till det här med att skriva, fastän jag har det ekonomiskt kärvare nu.
Ska försöka komma ihåg att lite oftare ta foton av de artiklar jag skrivit 😀

I dag har jag en intervju till och imorgon två.
Ibland kan det kännas lite motigt… ska jag ut nu igen och vara social?
Men när jag väl är där och träffar de här människorna, då gör det mig bara SÅ gott ❤

Hektiskt? Kanske, men bara ibland ☺

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Dagens arbetsvy som går in i den kategorin här på bloggen är från nya räddningsstationen i Lovisa. Taklagsfest firades i dag. Här finns i framtiden räddningsväsendet med bland annat brandbilar och brandmän under samma tak som våra poliser.

Nu då jag pilat runt i bygden och träffat massor av människor förstår jag hur mycket jag har saknat detta. Då vi hade pandemin satt vi alla mer eller mer tvunget hemma. De senaste fem åren har jag också haft en chefsroll som i huvudsak bundit mig till administrativa uppgifter, planering och arvodesräkning och annat ”osynligt” jobb. Ibland var jag ute bland andra människor, men allt för sällan kändes det som.

I grunden är jag en social person. Men jag är också introvert, hur konstigt det än kan låta. Efter skilsmässan 2014 blev jag ytterligare sårbar, självförtroendet sjönk och under ungefär ett års tid ville jag knappt se andra människor. Men sedan vände det förstås och livet blev mer uthärdligt.

I dag får jag fortfarande ibland kämpa för att orka. Jag tror att det är resultatet av jobbet som ensamföretagare under åtta års tid, då de olika jobben betydde allt för mig – och sedan det posttraumatiska efter skilsmässan. För nog slog den ju ner som en bomb i livet då för tio år sedan.

Hos Elisa är dagens tema Hektiskt. Så nu svarar jag på hennes frågor 🙂

Hur brukar du göra för att hinna med allt du måste göra på en dag?
Planerar dagarna och veckorna så noga jag kan. Försöker att inte ta för mycket på mig på en dag. Behöver sova mycket och använder en PAPPERS-kalender där jag skriver in klockslag för alla åtaganden 😀

Vad gör du när du känner dig överväldigad av allt som behöver göras?
Tänker att följande dag blir bättre. Stökar undan det som ska göras och satsar på att få dagar som är tomma i kalendern. Tid för återhämtning behövs.

Hur får du tid för dig själv när det känns som att du aldrig hinner med?
Jag försöker se till att det inte blir så att ”jag aldrig hinner med”. Blir det så ändå någon enstaka dag tar jag ledig tid ”med tvång” efter det.

Har du någon favoritmetod för att organisera dina uppgifter och planer?
To-do-listor där jag bockar av saker jag fått gjorda. Och papperskalendern, oumbärlig!

Vad är ditt bästa knep för att varva ner efter en hektisk dag?
Behövs inte så mycket mer än tidningar, teve, böcker, eller att elda här i gamla huset. Sätter telefonen på tyst och kollar den bara då och då om någon vän, syrran eller mamma skulle ha hört av sig.

Så här rullar vardagen på

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Läste nyss på Facebook några visdomsord skrivna av Paula Piirainen på finska och publicerade av en Facebookvän. Fritt översatt och förenklat handlade de om att vardagen ofta utgörs av köttfärssås, spilld mjölk och borttappade nycklar. Men just den vardagen behöver vi luta oss tillbaka mot. Där är det lätt att andas för att allt som är vardagligt och vanligt är perfekt.

Det var fint skrivet, tycker jag som ofta här berättar om min vardag. Inget märkligt, men märklig är ju det sista som vardagen behöver vara. Hade jag inte vardagslunken och vissa rutiner skulle det kännas märkligt. En vardag är en vardag och vi behöver den. Sedan ska vi förstås då och då njuta fullt ut av det ”glitter och glamour, fester, överraskningar och tillfällen att skåla” som finns 🙂

Steg upp runt klockan 9 och var klar att göra en intervju här på Kyrktorget klockan 11. Snöovädret har inte nått oss ännu när jag skriver det här klockan 14 och jag är glad om vi helt slipper snö 🙂

Nu har jag börjat elda, intervjun är skriven, här ska städas lite, finns alltid nåt att plocka med.
Mammas hemsjukvård ser äntligen ut att börja rulla på så att vi inte behöver ta henne till vårdcentralen lika ofta som förr. I och för sig inget större problem men i kyla med en bil som är modell äldre och om det kommer halv meter snö och mammas portingångar plogas igen… så är det aningen lättare för mig och syrran såhär.

Karlskronabulevarden, på väg hemåt efter dagens jobb. Minus sex grader.
Så här rullar vardagarna på.

Skuggspel, vinterns första tulpaner och en Lovisavy

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Hade tre fotouppdrag i dag och under ett av dem fick jag syn på den här fina lampan och skuggan som den kastade på tegelväggen. Således var det här en ”arbetsvy” i dag 🙂

Vi har haft plusgrader och jag är SÅ glad för det. Kan hoppa över eldandet i dag. Inte för att jag är lat, eller för att jag inte skulle ha tid. Mest för att jag försöker spara ved för kommande kalla dagar och nätter, för jag tror inte vintern är slut riktigt än. Ändå är det jätteskönt när snön smälter. Lite halt här och där, men jag har mina icebugs!

Jag borde kanske känna till det här husets historia, finns på Mariegatan mittemot gamla lekskolan. Men nej, jag vet inte så mycket om byggnaden. Tycker dock den är vacker och har säkert haft foton av samma hus här tidigare. I dag tänkte jag också på trädet. Så ståtligt det är!

Köpte tulpaner i fredags, tog bilden då. De står sig ännu rätt fina.

I dag är det Lerin på äldreboendet som gäller, troligen via SVT Play för då kan jag se det i etapper, trycka på paus om jag vill.

När jag städade dagboksskåpet (nej, allt är inte i ordning där ännu) blev det ju helt klart så att jag började läsa lite här och där. Otrolig känsla ibland att slungas tillbaka i tiden. Vissa saker minns jag väl, annat hade jag glömt, både från ungdom och vuxenliv. Många aha-upplevelser, en del skratt, inga tårar direkt, men visst känns en del saker lite kämpiga att återuppleva.

Dagböckerna är nog en otrolig skatt ❤ De fick mig att inse, då jag kollade de senaste åtta åren sådär flyktigt bara – att jag som ensamföretagare och singel jobbat galet mycket… Jag var ofta stressad och trött de senaste åren, så även om företagandet gett mig massor och jag har lärt mig om både jobbet och livet – så var det dags nu att börja varva ner.

De jobbuppdrag jag nu får tycker jag om, och jag är tacksam för dem. Men då jag inte har mitt företag kvar jobbar jag inte längre sex långa dagar i veckan.

Lovisavyer och kalenderbild 5

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Hade traditionell julträff med två väninnor igår på restaurang Fylla. Vid entrén och disken ser det ut så här. Någon kanske säger ”less is more” men det här tycker jag ser trevligt ut. Silvriga stjärnorna, fina! Grönväxter, säckväv, ljusslingor och både små och stora tomtar. Mycket finare än en steril disk utan julkänsla.

Arbetsvy igår. Gjorde en intervju inne på Cafe Favorit, men tog ett par foton här ute och testar ofta ljusförhållandena innan genom att ta bilder av omgivningen.

Här hemma har jag förresten konstaterat att jag numera, på vintern då det inte finns löv på träden, ser en stor del av kyrkan från min arbetshörna 🙂

Gamla apoteketshuset och Cafe Favorits gård. Platsen kallas också Apoteksgården då här ibland arrangeras till exempel antikmarknad. I bakgrunden syns Lovisas rosa bakelse, vårt rådhus 🙂

Hotellbilder och hytt från läsarresan

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Här bodde vi två nätter i Kristianstad. First Hotel Christian IV, som tidigare varit en bank. I våningen på marknivå, med de stora fönstren till vänster om den röda bilen, fanns matsalen. Här serverades en bra och tillräckligt mångsidig frukost och två goda middagar som vi hade beställt på förhand till kvällarna.

Mitt och resekompisens rum låg på femte våningen och var mycket rymligt. Fönstren var dock ett par små takfönster och utsikten över andra tak.

Hotellrummet i Köpenhamn, Comfort Hotel Vesterbro, var lite mer kompakt och modernt. Här stannade vi en natt. Frukosten var formidabel!

Två nätter förlöpte lugnt och bra i denna hytt på Finnlines på väg hem från Travemünde till Helsingfors. Och utsikten från fören i båten där vår hytt fanns var fin ❤

Arbetsvy, lokalpressen på foto!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Sällan blir media fotograferade 🙂 Det är vi som fotar andra. Men här fick företagarföreningens ordförande Janine Henriksson-Wiberg en ypperlig idé. Efter pressinfot i Hilding Business Park i tisdags frågade hon om hon fick ta en bild av den samlade lokalpressen, och det fick hon. Kul tycker jag!
Och det runda bordet är genialt, med sina runda stenar som prydnader i mitten.
Jag är längst till höger på bilden.

Arbetsvyer, del 15, Vacker vägg, del 135

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Ståtlig klängväxt på den här väggen!
Vi skulle göra ett reportage i Strömfors i dag. Men mannen vi hade träff med hade missat dagen. Han hade varit där en vecka innan och undrade var VI var. I dag undrade vi var HAN var 😀
Sådant händer och ingen större skada skedd. Jag kom ju iväg på en timmes utflykt!

Fortsatt varmt väder, +27 i skuggan nu. Tacksam för att jag har ett jobb som i huvudsak får sköta hemifrån, och här kan jag sitta naken med fläktarna surrande om jag vill.
Men någon sådan bild av mig får ni INTE se! Hahaa 😀

Förresten – någon som vet var man hittar emojis i WordPress? Med kolon, semikolon, parenteser med mera kan jag skapa glad min, leende, hjärta, ledsen min och diverse annat smått. Via appen på telefonen får jag vilka emojin som helst till WP, men bloggar otroligt sällan via telefon.

Arbetsvy, del 3

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag inser att jag tre gånger på mindre en vecka har jobbat nära vatten. Men så ligger ju vattnet också nära Lovisa.

En kompis i Sverige sa att han avundas mitt värv.
En lyckans ost är jag nog också som har det här jobbet ❤

Härifrån Kvarnviken fick jag båtskjuts över till Svartholm.

Vår fina fästningsö Svartholm.

På väg bort från ön.

Och vad gjorde jag på fästningsön? Ja, det får ni läsa mer om i Nya Östis den 13 juni 😀