balkongvyer

Balkongserie, del 6

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Naturen är ännu väldigt grön fastän vi skriver femtonde september.
Naturen är ännu väldigt grön fastän vi skriver femtonde september.
Vyn västerut, fortfarande idel grönt i sikte :-)
Vyn västerut, fortfarande idel grönt i sikte 🙂
Tycker nästan den här bilden är lik den som togs i maj.
Tycker nästan den här bilden är lik den som togs i juli.

Nu är det riktigt kul att jämföra bilderna från vintern och våren med sommarens och början av höstens. Men tänk så grönt allt ännu är här hos oss. Underbart!
Klicka på texterna med de olika månaderna om du vill se hur det såg ut då.

Balkongvyer februari 2015.

Balkongvyer mars 2015.

Balkongvyer april 2015 (28.4, våren var sen).

Balkongvyer maj 2015.

Balkongvyer juli 2015.

 

Balkongserie, del 4

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Utsikten mot nordväst.
Utsikten mot nordväst.

Tur att jag kom ihåg att fotografera i maj, för de tidigare bilderna i serien är från februari, mars och april. Peka och tryck på månaderna om du vill se hur det såg ut tidigare i vintras och våras.

Grönt är skönt och klart att jag valde att fotografera en dag då solen sken. Utsikten mot väst.
Grönt är skönt och klart att jag valde att fotografera en dag då solen sken. Utsikten mot väst.
På den här gräsmattan betade travhästen som hade rymt i torsdags.
På den här gräsmattan betade travhästen som hade rymt i torsdags.
Den här vägen tar jag mot jobbet som ligger granne med kyrktornet som skymtar bakom våningshusen.
Den här vägen tar jag mot jobbet som ligger granne med kyrktornet som skymtar bakom våningshusen. Åtta minuter om jag promenerar raskt. Med cykel och nedförsbacke hemåt går det ännu fortare 🙂

I dag ska jag till frissan och senare på eftermiddagen på studentfest.

Den här sommaren är min och den ska bli bättre än sommaren 2014.
I fjol var jag mer eller mindre förlamad av sorg och många dagar var som beslöjade av tårar. Ni vet den där liknelsen om det stora tunga blöta grå täcket man känner att man har över sig. Och fastän jag inte knaprade mer än ETT enda sömnpiller kändes det som om hela sommaren 2014 gick i ett töcken.

Nu har jag kastat av mig det grå täcket. Ögonen är öppna och jag ser mig nyfiket omkring. Varje dag är ett litet äventyr.

Sommaren 2015 och livet, här kommer jag!