Äntligen – krokusar!

Det har varit en fin och solig dag utan lika våldsam blåst som i går.
Jag cyklade till min mor, som är 80+ och hör till riskgruppen, och därför får vi inte träffas. Vi talar varje dag på telefon, men då vi levererar något till henne lämnar vi sakerna på trappan eller i postlådan. I dag levererade jag några tidningar och ett par chokladstänger, som överraskning, till henne.

Livet går vidare, med eller utan coronahot kommer dessa upp ur marken ❤

På väg hemåt igen fick jag äntligen syn på några krokusar. Som jag jagat dem 😀

Annars är det en dag i taget som gäller. Följer nyheterna så mycket jag orkar. Gränserna till Nylands län där jag bor stänger inom kort. Det blir allt fler restriktioner och begränsningar, men jag tycker tillsvidare att det är bra med sådana. Däremot är det otroligt tufft för många företagare… Lyckligtvis kan en del av dem, lunchställen till exempel, erbjuda take-away och hemleveranser.

Ramen till pusslet blev klar i går kväll. En bit fattas… så nu när jag hittat krokusarna är det pusselbiten som jag jagar 😀

Flera klokord från bok

Egentligen är hela den där boken ”Din egen väg” som jag berättade om häromdagen fylld av visdomar, men jag kan ju inte knattra ner allt här 🙂

Vill ändå dela med mig av vissa meningar. I kapitlet ”Den stora utmaningen” finns frågor att besvara. Vissa känns lätta, andra lite svårare. Och då man ska ge fem svar på alla, för att kunna rangordna dem och jämföra listorna med varandra blir det väldigt intressant.

En julros utanför en blomsteraffär i staden får agera symbolbild för det här inlägget.

Frågorna gäller bland annat vad du ser fram emot då du vaknar på morgonen, vad väcker din entusiasm? Vad skulle du göra om du visste att du bara har ett år kvar att leva? Vad är du bra på, vad tycker du om att göra, vad behöver världen mest?

Det här var bara ett axplock bland frågorna. I grunden handlar allt om att ha ett kärleksfullt förhållande till sig själv. Stå ut med dina begränsningar, gläds åt de gåvor du har. Dölj inte dina sprickor, skäms inte för det du inte kan. Vi är alla kantstötta, men vi har ändå alla något att ge världen.

 

Nytt in, gammalt ut

Mina gamla vinterstövlar åker nu ut. De såg ungefär ut som de nya. Jag hade låtit byta dragkedja på dem en gång, kostade 40 euro. Så att ytterligare reparera fodret som gått sönder lönar sig dessvärre inte. Det blev nya stövlar, från Zalando, märke Tamaris.

Efter ett idogt letande på nätet fann jag ett par stövlar som föll mig i smaken.

Jag köper alltid och väldigt gärna allt jag kan i våra lokala affärer i Lovisa. Men som jag sagt tidigare, vi har inte en möbelaffär – och grova kängor med högt skaft har jag hittills inte heller hittat i Lovisa.

Annars har jag jättemycket att göra just nu, mest jobb för lokaltidningen. Det är kul, jag är tacksam, och jag njuter av livet, av nuet även om det är lite stress ibland. Jag försöker prioritera, och tänka att det alltid finns lösningar om jag vågar be om hjälp då något känns övermäktigt. Då jag inser mina begränsningar och talar öppet om dem, då förstår jag rätt fort att många andra känner precis lika.