Stilla vardagslunken i dis och dimma

Finns inte så mycket att fotografera. Kundvagnen i K-hallen. Köpte en tidning som tack till min syster som skjutsar mig mycket nu då jag inte gå långa sträckor.

Såväl på knäet som bakom det, i knävecket och en bit upp på låret, har jag nu blåmärken. Jag skickade foton till läkaren och hoppas han kan ringa och säga om det ser farligt ut. Det small ju i benet för en vecka sedan, men kan blåmärken, inre blödningar, visa sig först senare?

Hade lite värk i natt och rejält svårt att flytta det stela benet. Ibland när jag ska in och ut i en bil måste jag hjälpa benet genom att lyfta det med händerna. Vissa dagar går det bättre, i dag har det varit sämre.

Tidningarna lämnas fortfarande utanför dörren och någon lyfter sedan in dem på en stol och därifrån första våningen får vi hämta dem. Tur att hissen funkar 🙂
Jag minns då jag 2014 hade bokat en resa med Hurtigruten, men den blev sedan inte av då många backade ur. Fortfarande drömmer jag om att få uppleva en del av rutten.

Dis och dimma, riktigt lonkerogrått-väder har vi. +4 grader, och till nätterna fryser det på. Men långsamt smälter snön och isen och i dag var det första gången jag kände att det doftade vår ute! Jord, sand, blöt mark.

Det kommer inte så mycket sevärt på teve ikväll, så jag ska läsa mina vänners bloggar. Har kört ett varv med dammsugaren, men även det tar på krafterna, eller anstränger benet – så det måste göras i etapper.

Ett minne blått…

Att slå sig gul och blå då man är på väg till Sverige är kanske rätt ändå?
Att slå sig gul och blå då man är på väg till Sverige är kanske rätt ändå?

Det var inte alkoholens fel. Och det finns ingen person som misshandlat mig.
Nej, det stormade faktiskt så rejält natten mellan onsdag och torsdag att jag ramlade i toaletten i hytten. Ni kan aldrig tro hur lustigt det var… Men ryggen slog i kranen så att duschen kom i gång. Att jag inte blev ett dugg våt är ett mysterium… Hade kanske inte trott att allt det här hade hänt om jag inte såg blåmärkena följande dag.
Jag slog mig gul och blå för Sveriges skull helt enkelt. Man måste väl bekänna färg för fasiken.

I morgon och under de närmaste dagarna visar jag bilder från Täby centrum, från kyrkans loppis där, från båten, från Grindtorp i Täby, vad vi åt under resan osv.