bloggvänner

Jag slutar aldrig förundras…

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… över den gränslösa vänskap som kan uppstå bland bloggare fastän de aldrig träffats IRL (in real life).
Jag har genom åren fått höra att man inte kan få riktiga vänner via bloggar. Men jag har också gång på gång kunnat konstatera att det påståendet saknar grund.

Varför är en vänskap där man ses IRL bättre än en vänskap som finns på nätet? Det är helt klart vitt skilda saker, att ses på riktigt och att prata över en kopp kaffe eller ett glas vin.
Men det är inte en sämre vänskap om den ”bara finns över nätet”, via olika internetbaserade spel eller via bloggar.

Tilda!

I dag fick jag ett paket via posten. Det var aningen för tjockt för att kunna klämmas in via brevlådan, så det var bra att jag var hemma då postiljonen ringde på dörren.

Att få en sådan här gåva av en bloggvän, i detta fall Minton och Anki, känns förunderligt och mycket fint. Anki har själv tillverkat den här Tilda-dockan!

Jag har fått gåvor av andra bloggvänner också genom åren, så jag tackar gärna alla igen en gång via det här inlägget.

Det att någon tänker på mig och vill glädja just mig är just ett fenomen som aldrig slutar överraska. Det finns så många fina människor där ute i bloggosfären och jag är oerhört tacksam för att ha fått kontakt med just er ❤

Dessa fantastiska detaljer!

 

Lovisa i gott sällskap

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Det var Lisbeth i Sverige som vann Lovisamagneten, och nu har hon skickat en bild på den och på ett flertal andra magneter hon har på en dörr. Sådan här respons och växelverkan bloggare emellan är jätterolig.

Där alldeles på mitten av dörren ståtar Lovisa rådhus. I gott sällskap av ett antal magneter från USA.

”Sonen köper magneter till mig när han reser i USA. Det har blivit tre resor inom loppet av ett år. De två med ordspråken är egna inköp” skriver Lisbeth.

Inom kort ska jag lotta ut ytterligare en magnet. Det blir åter Muminmotiv.

Intensiva veckor framför mig

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
I naturen händer allt fort känns det som. Dagar och veckor rusar. Snart är det höst. Lev i nuet!
I naturen händer allt fort känns det som. Dagar och veckor rusar. Snart är det höst. Lev i nuet!

Gillar den här bilden bland annat för att där är en insekt och lite spindelväv med 🙂

Vill med det här inlägget hälsa extra varmt till de läsare som följer min blogg mer eller mindre kontinuerligt. Och tacka alla er som stöder mig och sprider goda vibbar. Man behöver inte tänka lika som jag, men den som inte tycker om mig behöver ju inte heller läsa min blogg.

Vill också säga att jag försöker hänga med och kommentera på alla mina vänners bloggar. Men ber om ursäkt för att jag kan verka lite inaktiv där de närmaste dagarna.

Har slutspurt med fotograferingen av de historiska husen. Och även i övrigt är kalendern fullklottrad av intervjuer och diverse träffar, fotograferingsuppdrag och annat.
Men vet ni – jag är SÅ glad för det. Jag känner att jag lever. Och det är mycket mer än jag gjorde för två år sedan. Då jag knappt vågade gå ut, då blicken var sänkt mot marken, då skilsmässan gjorde att jag inte kände mig värd något.

Men nu blåser nya vindar.
Det kommer att blir en hel del avslöjanden här på bloggen inom kort. Och jo, Antonia… du säger alltid att jag kan det där med att hålla spänningen uppe 🙂
Nå, det är väl inga statshemligheter som blottas här. Men något smått spännande i alla fall 😉

Ernst kom med posten!

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Slutar aldrig förvåna mig över hur snälla och omtänksamma människor det finns.
I förrgår kom den här gåvan med posten. Ja, alltså det fina svartvita paketet fanns inne i ett postpaket.

Läckert svartvitt paket.
Läckert svartvitt paket.

Bloggaren Hyrestanten hade läst det här inlägget där jag berättade att jag hade köpt en Ernstbricka när jag var i Täby i Sverige.
Då ville hon bara överraska mig med en liten present.
Vi har aldrig träffats på riktigt, och det är det som gör mig så överväldigad. Att jag via min blogg lärt mig känna så många underbara människor.

Servetter och tändstickor ur serien Ernst.
Servetter och tändstickor ur serien Ernst.

Hon skriver till mig att jag via bloggen har delat med mig av en jättetuff tid och nu gläds hon med mig för allt som ger mig glädjen åter.

Själv har hon haft en hel del att kämpa med i livet.
Kanske det är motgångar som förenar många av oss på bloggen.
Den som haft det svårt någon gång förstår andra i liknande situationer och vet hur mycket en liten gåva, ett snällt ord, empati och push framåt betyder.

Torsdagskram till er alla ❤