Här är jag på väg till dagens jobb. Bokslutsinfo i rådhuset. Det var kallt och blåste som attan, vilket inte syns på bilden för det är ju underbart med blå himmel och sol!

Upp för trapporna till andra våningen där bokslutsinfot arrangerades.

Rubriken handlar om det att jag ska göra det jag kan, det jag är bra på, det jag gjort under snart fyrtio år. Alltså att jag varit och är lokaljournalist.

Jag ska kämpa på ett par år till innan jag får heltidspension. Och jag har tänkt att OM jag inte klarar mig på frilansjournalistens inkomster och liten 25 procents pension så kanske jag kan fråga om det finns möjlighet till inhopp i skolor eller på daghem… Men sedan kom jag på andra tankar, efter att ha talat med en som jobbar på dagis.

Jobbet lämpar sig inte för en som kanske har problem med ryggen ibland. Och hur ser det ut om jag ska hoppa över stock och sten ute i skogen där barnen så gärna vistas och rusar runt. Och om jag ska ha ansvar för sju barn? Jag som tycker att det är mycket att hålla reda på TVÅ saker, för att då inte tala om levande varelser som far fram som jehun… Nej, ingen förälder skulle vilja lämna sitt barn till en sådan tankspridd tant, hur mycket hon än älskar barn.

Och jag skulle ju inte få använda så kallade flexi-band för barnen. Sådana som man använder för hundar. Stopp, du springer inte hit och du springer inte dit… Nej, nej. Inser att det inte funkar. Tyvärr.

Jag kanske bara kunde få läsa sagor för dem. Natta dem, trösta dem? Men det finns nog inget betalt jobb som går ut enbart på sånt.

Således har jag kommit fram till det att jag ska göra det jag är bäst på. Att skriva om lokala händelser, sitta på pressinfon, intervjua människor. Skriva om stadens bokslut… argh 😂