Tankar en arla julmorgon

Julkrubba hos vänner i Västerås.
Julkrubba hos vänner i Västerås.

Människor känner sig ofta stressade och otillräckliga inför jul.
De frågar sig varför tiden aldrig räcker till för just det de själva önskar göra.

Känns det så? Då kan vara lönt att ställa frågan – vad är det som hindrar mig från att uppfylla mina drömmar? Varför kan jag inte leva som jag vill?”

Det är vi själva som sitter inne med svaren.
Och det är inte något fult att vara lite självisk, om det bara sker ibland.

Då en människa genomgår en kris, det kan vara allt från en anhörigs plötsliga död till en svår sjukdom som drabbar en själv eller en närstående. Då kommer så småningom frågorna om vad som är viktigt i livet på riktigt.
I mitt fall handlade krisen om en ofrivillig skilsmässa som det tog över två år att komma över.

Kriser behöver bearbetas och processer kräver tid. Men under den här tiden föds vanligtvis något nytt. Livet som fortsätter blir inte som förut, det blir annorlunda men det kan bli bra ändå.

Jag försökte lära mig se varje dag som ett oskrivet blad. Den var full av möjligheter, om jag bara ville se dem.
Jag övar mig också kontinuerligt på att leva i nuet. Det kräver en särskild koncentration.

Det går att vinna små segrar varje dag. Att nå små mål som man har satt upp.
Men då gäller det också att inte vara för sträng mot sig själv.

Min lilla julgåva till alla som läser min blogg är Carolas tolkning av Himlen i min famn, klicka på sångtexten så spelas den upp.

Vem har tänt en stjärna som speglas i ditt öga?…
Himmeldiamanten över staden Betlehem.
Är du en av tusen små, är du han dom väntar på?…