brand

Inget vinterunderhåll

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… men än går det att promenera på ”spången” genom vassen på Lovisaviken. Hälsostegen i dag blev kring 3100. Trevligt med sällskap på sena eftermiddagspromenaden!

Annars var det en ganska kaotisk dag med många samtal i bägge telefonerna och när jag fick undan en text från mejlen kom två till. Det kändes som att jobbet aldrig tog slut, men visst gör det det 🙂 Lite extra rörigt blev det under trekvart på dagen då det kom larm om att hade uppstått en brand i vårt lilla köpcenter Galleria.

Jag ringde runt och kollade om någon medarbetare hade möjlighet att åka dit då jag själv satt fast i produktionen. Men ingen svarade och de som svarade hade inte möjlighet att gå, så jag var på väg själv till utryckning då det sade PLING i telefonen och en väninna, som råkade vara på plats, skickade en bild via Whatsapp.

Det var ”bara” en stekpanna som hade fattat eld i ett restaurangkök där mat friterades. Elden släcktes fort, men det hade kunnat gå värre.

Nu ikväll blev det bitter förlust för Finland i EM-kvalet mot Kazakstan, 1–2. Finland pressade hela första halvleken och hade massor av chanser men K fick en straffspark och gjorde sedan ytterligare ett mål.

Nuförtiden tar jag inte förluster hårt, varken Lovisa Tors i innebandy eller förluster i Finlands hockeymatcher eller i fotboll. Jag rycker på axlarna. Det var bara en match, livet går vidare, det finns viktigare saker än sport.

Borde det här klassas som något allvarligt? Att jag tappat stinget? Ointresserad är jag inte, men jag behöver min energi till annat. Vill inte låta den rinna av mig till en massa negativt tänk 🙂

Ikväll ska jag se på ”Hemma med Ernst” ❤ Tror inte att programmet ger mig negativa vibbar eller att där kan komma något som gör mig upprörd,

Elavbrott, brand och Wikipedia-nej

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Brukar sällan hinna eller ens komma ihåg att rapportera hurudana mina dagar varit, men nu gör jag ett försök. Risken är att det blir så långt att ni inte orkar läsa.

Elavbrott på en onsdag, sämsta möjliga dagen, om nu någon dag är lämplig för elavbrott överlag. Två timmar är lång tid då det gäller att via telefon svara på mejl och Messenger och annat till ett tiotal medarbetare för att få tidningen klar.

Mitt i det kaoset kom alarm från räddningscentralen. Brand i ett hus nära mitt hem.

Hissen funkade inte i mitt hus på grund av elavbrottet. Vardagsmotion att gå ner från tredje våningen och upp åter lite senare. Hoppa på cykeln och ta sig till brandplatsen. Lyckligtvis bara en transformator som osade i husets bottenvåning. Foto via mobil, lägg ut i Nya Östis Facebookgrupp. Foto för blogg, foto för papperstidning. Ring biträdande redaktionschef, be henne komplettera FB-inlägget, att allt slutade bra.

Ibland skulle jag sedan bara vilja vara som en såpbubbla. Inte ha ett så kort liv att jag sprack efter någon sekund. Men att bekymmerslöst kunna segla vidare, vara vacker och genomskinlig 🙂

Jag hade någon gång i våras eller somras lagt ut en kort text om mig själv på Wikipedia. Vänner och andra jag känner hade önskat att de kunnat hitta mer information om mig där, länkat från artiklar och från andra Wikipedia-källor. Till exempel från dem som handlar om Nya Östis och där det finns länkar till artiklar som jag har nämnts i.

Döm om min förvåning då jag såg att uppgifterna om mig hade tagits bort. Någon hade anmält dem. Tycks vara lika enkelt att anmäla vad som helst på Wikipedia som det är att anmäla inlägg på Facebook, fastän de inte är kränkande och osanna på något sätt.

Texten om mig var på finska men löd ungefär så här:
Född 22.05.1962 i Lovisa. Student 1982, Lovisa Gymnasium. Född Lindblom, inga barn. Jobbat som reporter vid tidningen Östra Nyland åren 1987-2015, på tidningen Östnyland 2015-2016, privatföretagare 2016 ->. Reporter vid Nya Östis 2016-2019, chefredaktör sedan 2019 . Publicerat tre böcker, medlem i Finlands Svenska Författareförening.

Denna text hade ändå anmälts av någon den 23 juli och moderatorn meddelade mig att texten inte kan sättas in på nytt eftersom den anses vara ”oväsentlig”. Jag tolkar det som att jag är en betydelselös person 🤣 eller att någon annan anser det och har fått sin vilja genomförd genom anmälan till Wikipedia. Har någon annan här erfarenhet av samma sak, att sakliga personuppgifter som dessa stryks?

Då jag studerade vid Åbo Akademi och fick mina studiepoäng i psykologi fick vi aldrig använda Wikipedia som källa för något. I dag förstår jag det här bättre än nånsin förr 🙄

Som nån gång förr i tiden…

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… kändes det då kollegan Nette och jag pilade iväg på utryckning i dag.
Alltså med förr i tiden menar jag, såsom det gick till då jag jobbade på tidningen Östra Nyland 1987-2014.

Man hör att sirenerna ylar. Det är brandkårer och ambulanser, och det slutar inte yla på några minuter. Då vet man att det är nåt större på gång. Kollar Tilannehuone, en sajt som listar en del av utryckningarna.

Rakennuspalo – Loviisa – keskisuuri (byggnadsbrand – Lovisa – medelstor).
Samtal till räddningscentralen, som kan ge en ungefärlig adress. Hoppa i Nettes bil och hon trampar på gasen. Femton kilometer senare ser vi de första brandbilarna som väntar vid huvudvägen. Föraren i en av dem säger längs vilken väg vi ska köra, ”men åk inte ända fram, det är smala vägar och trångt där”.

Bara ruiner återstår av uthusbyggnaden.

Ingen kom till skada i branden. Uthuset hade brunnit ner då vi hann fram. Eftersläckning pågår och en brandmästare ber oss att inte komma närmare för snart blir det nytt tryck i slangarna och brister nån av dem kan det gå illa för oss.

Det är kruttorrt i terrängen och här ligger sommarstugorna tätt. Många grannar är oroliga för det blåste också lite i dag.

Ganska trångt om saligheten i skogen på smala vägar.

Intervjuar några grannar. Talar med räddningspersonal på plats, de få som har tid med sånt och som dirigerar trafiken. Känner röklukten i mina kläder och jagar bort sommarens första myggor som verkar gilla mig.

Återvänder till staden, skriver artikeln. Sätter en länk till vår artikel på Tilannehuone.

När jag kollar bilderna i mobiltelefonen (tog övriga med systemkamera) har jag tagit även den här. En slangorm 🙂

Och så brann det igen…

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Det börjar kännas riktigt obehagligt med alla bränder i Lovisa. Bara ett par veckor sedan Café Saltbodan brann, och nu drabbades ett våningshus med bostadslägenheter. Det lär ha varit arbeten på taket som ledde till branden. Ingen skadades men materiella skadorna uppstår ju alltid. För att inte tala om hur chockartat det här är för alla som bor i huset, även om vissa bostäder kanske klarade sig utan skador.

Man skulle vilja ha lugn och ro, men det är inte ”man” som bestämmer det…

Astilbe, en vacker växt på min systers gård.

Två möten i dag, bland annat förberedelser av kommande tidningar. Räkna arvoden för skribenter, betala fakturor.

Det har varit soligt och fint i dag, rätt varmt också. Men nu mulnar det till mot kvällen och solen försvinner allt tidigare bakom horisonten.

I morgon har jag också rätt mycket jobb inbokat, men tänkte hinna göra en omelett med tomater från mina plantor 🙂 Och sedan har jag en timme reiki att se fram emot. Kommer lägligt.

 

En sorglig dag, en tragisk händelse

~ Carita Liljendahl ~ 39 kommentarer

Hoppas byggnaden går att rädda.

Jag fick en förfärlig chock i morse då jag knäppte på radion. Café Saltbodan hade eldhärjats under natten. Den härliga sommarrestaurangen där många suttit och njutit under årtionden. En underbar mötesplats som drivits av samma familj över trettio år.

En historisk byggnad från 1700-talet, före detta tull- och packhus.
Det gjorde fysiskt ont i bröstet. Jag ville inte tro att det var sant…

Samtidigt var jag tvungen att agera rationellt. Vem skriver om det här i Nya Östis, på vilket sätt gör vi det?

Det blev en kort webbversion, resten kommer i torsdagens papperstidning.

De flesta människorna som besökte Skeppsbro-området i dag var ledsna, uppgivna, förfärade, chockade. De gick dit för att förstå vad som hade hänt, inte enbart för att glo av nyfikenhet.

Men klart att spekulationerna också kom i gång. Har någon tuttat på huset?
På Nya Östis väntar vi på resultatet från polisens undersökningar. Vi kommer inte med några gissningar eller ”det sägs att…”.

Det här är bara SÅ sorgligt 😦

 

Nyinförskaffat

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Besökte Ikea i går och köpte bland annat den här spetskrukan till balkongen.
Besökte Ikea i går och köpte bland annat den här spetskrukan till balkongen.

Nya stolar till balkongen och sittdynor blev det också. Blåvitt som i Finlands flagga var inte alls genomtänkt, men visst är det fint?
Nya stolar till balkongen och sittdynor blev det också. Blåvitt som i Finlands flagga var inte alls genomtänkt, men visst är det fint?

Känns lite trivialt att blogga om nya grejer just nu när en brand rasar i vår stad…
Här kan ni läsa om branden som förstörde en paviljong varifrån jag har många goda minnen. Brandkårsfester och danser bland annat… Platsen ligger inte långt från mitt barndomshem 😦

Gamla kära ting, termos

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Svår att fotografera så att alla härliga slitna detaljer syns, och bulan i sidan :-)
Svår att fotografera så att alla härliga slitna detaljer syns, och bulan i sidan 🙂

Man har ju många gamla och kära ting, så jag kanske börjar visa dem sporadiskt här. Saker som har historia.
Har ibland tänkt att om jag skulle vara tvungen att göra mig av med 90 procent av allt jag äger, till exempel inför en flytt, så finns det ju vissa saker som är väldigt kära.

Om jag skulle tvingas välja något speciellt, till exempel bara hinna ta med mig tre-fyra saker, i samband med en katastrof (brand eller dylikt) skulle det kanske vara dagbok, fotoalbum och sånt.

Men inför en flytt kan man ju vända och vrida på saker, fråga sig vad man behöver och vad som har historiskt värde (antikt) och vad som har stort affektionsvärde.

Kom att tänka på allt det här då jag satt med makens farfars termos framför mig. Den har Niilo haft med sig då han jobbade på sågen i Lovisa. Kaffe i termos och smörgåsar i paket, antar jag.
Termosen har sina skavanker, men så ska det ju vara – det visar att den varit med om ett och annat. Och fortfarande håller den kaffet varmt.