Budva

En pärs, men också en upplevelse

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Vaknade natten mellan måndag och tisdag 30 september – första oktober av att jag inte mådde så bra. Jag har inte kräkts på över tio år faktiskt men nu gjorde jag det med besked. Och för att göra en lång historia kort. Under åtta timmars tid kom allt ut, från båda ändorna som man brukar säga.

Jag insåg direkt att då inget hålls i mig, inte te, inte vatten, löper jag risk för att torka ut. Tog taxi till den privata kliniken Bono Medica i Budva, Montenegro, och hade stor hjälp av min syster.

Foto taget i väntrummet. Betjäningen var helt superb. Empatisk, snabb och proffsig. Vi hade inget gemensamt språk med vare sig läkare eller sjuksköterska. Den sistnämnda kunder några ord engelska. Men resten sköttes via översättningsprogram på mobiltelefonen. Antingen så att läkaren talade in sin fråga och visade översättningen till mig, eller så att hon skrev in den. Jag fick också tala in mina frågor i telefonen.

Jag tror det var serbiska kontra engelska som gällde, men hur bra som helst gick det.

Efter att jag legat i dropp fick jag recept på mediciner och så tog vi en taxi till apoteket. Själva dropptiden var inte lång, men innan de hittade en ven där droppet kunde gå in hade de stuckit mig fyra gånger. Med min svarta humor brukar jag säga att jag inte skulle ha någon framtid som missbrukare av preparat som ska sprutas in…

Min underbara läkare Liliia ❤ Jag var helt tårögd då jag lämnade kliniken, både läkaren och sköterskan fick en kram.

Och vad kostade besöket? Jo, nittio euro. Medicinerna 22 euro. Två taxiturer 15 euro. Inte alls dyrt anser jag, med tanke på omständigheterna.

Aldrig varit med om något liknande. Att bli så sjuk på en resa i ett land där jag inte har gemensamt språk med vårdarna. Men allt gick bra 🙏

Jag spekulerar inte i orsakerna till det som hände. Det kan ha varit matförgiftning, det kan ha varit noro-virus. Senare blev jag förkyld. Någon ”bacill” kunde jag ha fått redan på flyget, en annan på hotellet, eller nånstans där vi rörde oss på allmänna platser på våra utflykter bland tiotusentals andra turister.

Spelar ingen roll vad det var. Jag är glad för att vara hemma igen, med livet i behåll.

Sista dagen i Montenegro

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

En av höjdpunkterna i dag var att stanna upp ovanför Sveti Stefan, som ligger en liten bit utanför Budva. Forna Jugoslaviens president Tito lät renovera platsen och här byggdes lyxiga hotell. I dag är ön i privat ägo, vilket alla montegriner inte gillar eftersom de också skulle vilja ha tillgång till stränderna och ön.

På ön har bland annat Richard Burton och Elizabeth Taylor bott, och den serbiske tennisspelaren Novak Djokovic gifte sig här.

Stranden utanför vårt hotell. Det är inte högsäsong nu men vi har alla dagar haft temperaturer på dagen mellan 21 och 25 grader. Inget regn.

Ön utanför kallas av lokalinvånarna Hawaii. Där finns inga butiker men istället fina stränder och vacker natur att vandra i. Uppskattat av montegrinerna då andra badstränder är packade av turister.

Vi har alla dagar, förutom under gårdagen, haft ganska späckat program. Läsarresans pris omfattar flera utflykter och då stiger vi ofta upp klockan sju och bussen far iväg klockan nio. Ibland är vi tillbaka på hotellet klockan femton, ibland vid 17-tiden.

Imorgon styrs kosan mot Kroatien.

Så ha tålamod, jag läser och godkänner era kommentarer efterhand, men det kan förekomma ”eftersläpning” 🙂

Montenegro, dag 3, Perast och Kotor

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Vi har åkt från vår hemdestination Budva och är här på en färja som för oss över Boka-bukten för att göra vägen kortare.

Färjorna går i skytteltrafik mellan de olika fästena på varsin sida av bukten. Det är inga speedboats 🙂 Men färden tar inte heller mer än max tio minuter. Här har vi utöver bilar även motorcyklister ombord.

Vi har kommit till Perast och är påväg ut mot Our Lady of the Rocks, ön till höger. Där finns en kyrka. Jungfru Maria under århundraden skyddat befolkningen här, särskilt sjömän och deras familjer.

Vårt gäng på väg med liten båt från hamnen i Perast ut mot den lilla ön.

Och här är vi redan på väg bort från Our Lady on the Rocks.

En hamn i Kotor där kryssningsfartyget Viking Saturn lagt till, alldeles i närheten av gamla stan. Fartyget lär ta lite under tusen passagerare. Det är ändå många turister som kommer med kryssningsfartyg till Montenegro och Kotorbukten. Landet kommer troligen inom kort att göra såsom många andra gjort, massturismen begränsas eftersom den belastar miljön.

Visst är bergen mäktiga och fantastiska på sitt eget speciella sätt här. Jag står vid en kanal i Kotor, med gamla stan till höger och i bakgrunden syns parkeringsplatsen dit vår buss kom för att hämta oss. Kaos i trafiken är ett lindrigt uttryck. Min syster tog fotot.

Jag skulle gärna sätta ut fler bilder, men orken tryter en aning. Då vi kommit hem från dagsutflykterna har vi ett par timmar på oss att vila, sedan gemensam middag.

Imorgon ledig dag, egen tid. Kanske då besöker Budva Old Town.

Bilder från Montenegro, dag 2

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Utanför hotellet, innan gruppen samlas för avfärd från Budva till Njeguši och Cetinje. Sol från klarblå himmel, runt +25 grader, förutom då uppe i bergen dit vi åkte med serpetinvägar. Där blåste det såsom det brukar göra på toppen 😀 Där var det också rätt svalt, men utsikten var helt formidabel.

Vägen var mestadels så här smal och här rör sig allt från fotgängare till cyklister, motorcykelförare, personbilar, campingbilar och bussar. Ibland blir det tajt då fordonen möts. Tjugosex hårnålskurvor senare var vi uppe på ”toppen av berget”.

Påväg uppåt, det var inte så lätt att få bra bilder genom bussfönstret men något om de vackra vyerna säger väl fotona ändå.

Vid en utsiktsplats stannade många för att ta bilder. Montenegro utgörs till sjuttio procent av berg, vilket kanske beskrivs bra här.

Mera förtjusande vyer.

Hotel Alexandar där vi bor har många olika kvarter med så kallade villor där rummen finns. Området är egentligen som en liten by i sig med butiker, tennisbanor, simbassänger, restauranger, gym och turiskt bad för att bara nämna nånting.

Den här skylten får bli mitt andra Skyltsöndagsbidrag i dag 🙂 Igår tappade syrran och jag bort oss i vår stora hotellby, vi irrade runt ett tag innan vi med hjälp av två vakter hittade rätt 😂 Idag då det var ljust ute memorerade jag rutten från rummet till restaurangen och receptionen, så nu ska vi inte tappa bort oss en gång till. Det är labyrintartat här, vi är inte de enda som anser det. Men – hotellet med omgivning är fint!

En av poolerna. Här kanske jag badar på tisdag. Folktomt då jag fotograferade före klockan nio på morgonen. Igår kväll var det däremot superlivat i ”hotellbyn”. Mina bilder blev inte bra i mörkret, ska göra nytt försök senare, kanske med mobilens nattfunktion.

En liten affär ligger strax utanför vårt villakvarter. Här är den stängd nio på morgonen, men här provianteras vatten (rekommenderas inte att dricka kranvattnet), vin, chips, godis, juice och annat smått och gott.