Café_Favorit

Snart höstmys som gäller

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Sover med öppet vädringsfönster. I natt var det mysigt att höra blåsten vina i knutarna. En del löv har färgats röda, andra går lite i gult och orange. Men ännu har vi mycket grönt, såväl  i träd som på gräsmattor.

Därför blir man ju lite överraskad, för att inte säga lindrigt chockad – då man ser att JULEN kommit till Tokmanni! Lite så där försynt har den smugit in. Några ljus fanns inklämda bland de andra som var vita, gröna, bruna, grå.

Gott folk! Snart är det jul, glöm inte det!

Och bakom följande hörn av hyllor. Ett ensamt underlag. Kvarglömt sedan julen 2019? Eller samma försynta påminnelse om att det bara är drygt fjorton veckor till jul!

Glada nissar i hyllan.

Nej, gott folk. Jag tycker inte vi behöver tänka på julen än. Och jag hoppas vi slipper höra julmusik i affärerna långt framöver. Den första december kunde dom få börja spela den. Kan man inte få en lag på sånt?!

Höstfint utanför caféet.

Var med syster och mamma på café i dag. Speglingen av byggnaden på andra sidan gatan såg jag som vanligt först då jag tog fram bilden i Photoshop 🙂

Jag ska inte bränna ljuset i närheten av ljungen. Visar bara bägge på samma bild.

Hos mig är det sensommar på balkongen. Den övergår sådär sakteliga till höst. En del av tomatplantorna finns kvar, så länge som där finns tomater (inte tomtar – hahaa) att skörda 😀

Bordet, ljungen och ljuset – samtliga har jag köpt i Lovisa. Ljungen i dag från Tokmanni och ljuset från Sähköpiste LSOY Koti. Det mesta du behöver kan du köpa lokalt i din hemstad, var du än bor, hoppas jag ❤

Ingen fy skam arbetsvy

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Gör ofta intervjuer på ett café som ligger nära mitt hem. Nu på sommaren är det underbart att sitta i trädgården där. En gång störtregnade det, då var vi inne, men bilden med killen och paraplyet utomhus blev bra.

Nu var det jättefint väder och lagom skönt i skuggan under körsbärs- och äppelträden.

Intervjuobjektet hade också kameran med sig. Glaset med mousserat är mitt, hon körde bil 🙂

Guldmjölk

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Så lär den även kallas, gurkmeja-latten.
Då en kollega/väninna första gången bjöd mig på denna dryck på samma café, Café Favorit, där vi träffades i dag… då klarade jag bara av att dricka halva koppens innehåll.
Men nu verkar jag ha blivit gurkmejafrälst, det här är gudomligt gott. Kallas även guldmjölk. Det finns en del olika recept på den, men i det stora hela är de väl rätt lika. Här finns ett.

Här ser koppen oproportionerligt stor ut, som en sopptallrik 😀
Men den är ungefär som vilken tekopp som helst.
I bakgrunden en karelsk pirog med äggsmör.

Jag borde oftare tillåta mig en timmes pauser per dag, då jag går till ett café och njuter.

Hurra! Jag kom utanför dörren!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Lite bilder från min vardag nu. Jag kom äntligen utanför dörren då vi hade redaktionsmöte, jag träffade mina fina kollegor och jag gjorde en intervju med en man som gett ut en bok med lokala anekdoter.

Så det blir en del samlade men samtidigt helt ostrukturerade bilder.

Utanför hantverksaffären Hulda Huoleton brukar det finnas olika intressanta produkter. Tror inte att de här är till salu, men idén med de hängande strumporna är kul ändå.

Café Favorit.

Den här bilden är jag lite stolt över. Jag fotograferade människor på ett café i Lovisa! 😀 Egentligen testade jag ljusförhållanden med tanke på en annan bild jag skulle ta.

Fasad på Alexandersgatan då jag är på väg hem efter intervjun.

Och slutligen en bild som jag tog i måndags då minister Thomas Blomqvist var på besök i Lovisa. Här är han på väg in i ministerbilen och till vänster syns vår lokala politiker Otto Andersson som också jobbar på riksdagen.

Män i den blå timmen 😀

Sommaren gjorde comeback

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I går var det ruskigt, blött, dystert, grått.
I dag återvände sommaren med +23 grader. Kanske för att säga adjö för den här gången.

Jag åt lunch utomhus på Café Favorit med min syster och hon fick en present av mig 🙂

Kafeterians gård ligger på Gamla Apoteksgården.

Omgivningen är lummig och fortfarande rätt grön. Här finns äppelträd som inte syns på bilden, men höstens färger har inte ännu tagit över.

Här var nästan fullsatt då vi kom, men jag tar jag alltid bilder först sedan då folk inte behöver undra vem jag fotograferar och varför 🙂

Ibland tänker jag att jag skulle vilja bo på sydligare breddgrader 4–5 månader om året. Men sedan undrar jag om livet skulle förändras till det bättre bara genom flytt till sol och värme. Tänk om där är olidligt hett ibland. Och jag kanske skulle känna mig ensam, inte kunna göra mig förstådd till hundra procent. Spanskan och franskan är inte SÅ starka, och med italienskan är det ännu sämre ställt 😀

Nä, gräset är inte alltid grönare på andra sidan staketet. Jag får nog bara hitta på något sätt att klara höstens mörker, rusk och väta och vinterns kyla.

Bekväma skor

~ Carita Liljendahl ~ 35 kommentarer

… som man inte behöver promenera in, alltså försiktigt använda då och då så att det blir mjuka och att man undviker skavsår, är sådana skor som jag vill ha.

Därför har jag stora förhoppningar på dessa skor av märket Ecco. Då jag vill gå lite längre promenader och raskare än vanligt måste skorna vara bekväma. Jag hoppas kunna ha glädje av det här paret också i Italien på hösten.

Rätt storlek fanns inte i lokala skolaffären då jag var inne där för en vecka sedan. Men jag fick bra betjäning, sms-meddelande då affärsägaren visste att min storlek fanns i ett lager på annan ort och telefonsamtal då skorna hade kommit.

Jag köper ibland skodon via nätet, och man får ju vänta även på dem. Mest har det handlat om grova kängor med höga skaft. Kängor i min stil har jag aldrig hittat i Lovisa. Jag fick en kommentar på Facebook att ordet ”aldrig” kanske inte är så smart att använda, vilket jag tolkade som att det går att få vilka dojor som helst om man uttrycker sitt önskemål hos ägaren. Kanske han har broschyrer att bläddra i? Eller bilder att visa på annat sätt? Tål utredas eftersom jag gärna handlar lokalt.

Gillar den här väggen mot Cafe Favorits gårdsplan. Hoppas att den aldrig rappas fin och slät eller målas om.

Lunchade där med en väninna som var på Finlandsbesök. Annars bor hon sedan 25 år tillbaka i Bolivia. Glömde förstås att ta en selfie av oss båda…