Invasion i småstaden

I dag inleddes evenemanget Lovisa Historiska Hus, som arrangeras för åttonde gången. Det är svårt att beskriva hur det ser ut och känns då det till en stad som har 17 000 invånare kommer minst 10 000 människor till.
Och då ska vi komma ihåg att mer än hälften av våra 17 000 invånare bor ute på glesbygden.
Stadens alla gator och flera öppna platser, sådana som sandfotbollsplaner, är fyllda av parkerade bilar. I den gamla stadsdelen och på torget är det smockfullt med folk.
Många har kommit för att besöka vanliga människors hem, 44 objekt visas i år, en del av dem ligger utanför stadskärnan.
Men många nöjer sig med att bara besöka marknaderna, samlarmässan eller utställningarna.

Jag beundrar verkligen folk som orkar hålla på med gamla hus. Som paret Karvonen som köpte lärarinnan Ester Berlins hus vid Saltbodtorg (bilderna ovan). Huset heter nu Vackerbacka, och kanske backen inte är så vacker just i dag då den svämmar över av gamla stockar och bräder. Men otroligt mycket har hänt på ett år.
Och bara det att det finns människor som värnar om gamla byggtraditioner. Som har ork att vänta tio år innan de kan flytta in i sitt härliga hus.

LHH gästades av Svenska folkpartiets ordförande, försvarsministern Calle Haglund, till vänster. Här intervjuas han av Östra Nylands frilansreporter Inge, som också bloggar här.
I Haglunds följe ses Tom Liljestrand, i mitten, och Roger Turku till höger.
Evenemanget LHH fortsätter söndagen den 26 augusti.

Den stora finlandssvenska kryssningen…

För ganska länge sedan bokade Guuben och jag en kryssning mellan Helsingfors och Stockholm. Vad vi inte visste då var att vi hade bokat samma datum och samma fartyg som Den stora finlandssvenska kryssningen…

Hur ska detta sluta? Morjens Astrid, morjens Calle, morjens Mikaela! O sidu! Morjens Steffi! Nej, det går ju inte. En opartisk journalist kan inte åka med Svenska folkpartiets elit på kryssning!

En rubrik under kvällen är dessutom ”Mediernas makt”. Där kan jag ju inte visa nosen alls. Jag kanske omedvetet retar upp herr Wallin, och jag har hört att han kan bli ganska heitär.

Ett alternativ är förstås att jag medvetet retar upp nån koryfé och precis när han slänger ett glas rödvin i fejset på mig knäpper Guuben ett fotografi och så har vi ett fint scoop!