Jag har tyvärr blivit försiktig med att skriva om de stunder då jag känner lycka. Är det inte tråkigt att det blivit så?
Vågar inte berätta något kul innan det är helt klart att det blir så som jag hoppats, eller så som någon lovat mig – eftersom det ofta visat sig då jag tagit ut glädjen i förskott att det bara blev blaj eller ingenting.

Men jag må väl ändå våga skriva att jag känner mig tillfreds i min vardag i dag. Jag känner helt enkelt lycka.
På jobbet har jag också fått göra så många roliga och samtidigt på kul sätt krävande grejer.

I dag var jag i Lappträsk där civiltjänstgöringscentralen arrangerade en aktivitetsdag som asylsökande fick delta i. Den här gången ville ingen av flyktingarna ställa upp på intervju men det var inte heller viktigt. Jag kan förstå dem. Blir de igenkända av fel personer kan deras släkt råka illa ut.

Civiltjänstgörarna och de asylsökande spelade fotboll tillsammans. Solen sken och himlen var klarblå. Sedan grillade de korv som inte innehöll svinkött och den som ville fick bada bastu.
Jag blir varm om hjärtat för alla de här initiativen som tas för att de asylsökande ska känna sig välkomna. De har också fått kuddar med den tryckta texten ”Welcome”.

Tack och lov för att alla i Finland är inte flyktingfientliga.