dagbok

Var aldrig för sträng mot dig själv!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Så här kan en sida i min dagbok se ut innan jag börjar skriva. Jag skriver ju något, nästan varje dag, sedan 1976. Så i slutet av januari nästa år fyller min dagbok 50 år!

Det kom ett dödsbud igår morse. En god vän hade helt plötsligt gått bort.
Sådant får mig alltid att reflektera över mitt eget liv och livet för mina nära och kära.
Vi vet aldrig när vi ses för sista gången, när vi ringt det sista samtalet, sagt de sista orden.
Men ofta tänker jag att det kanske är lika bra så. Att inget veta.

Hade mycket jobb i dag och förde med syrran vår mamma till vårdcentralen där en svullnad i benet ska skötas kontinuerligt. Vi har nu hopp om att hon ska få den vården hemma, för det blir tungt för en 91 år gammal person att ”ränna iväg” titt som tätt, och även för mig och min syster blir vardagen ett enda stort pussel av klockslag.

Bilden tog jag på min kvällspromenad. Gatan heter Långgränd. Jag går, namnet till trots, inga långa sträckor och idag hade jag stavarna med. Huvudsaken är att jag kommer ut en sväng. Jag deltar i utmaningen Hälsostegen, men ribban har jag lagt väldigt lågt för jag tillåter mig inte längre känna mig misslyckad. Jag gör så gott jag kan och jag är bra på mycket 😀

Heja mig och heja även dig som läser det här. Var aldrig sträng mot dig själv 🙏!

Blandade tankar och bilder

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Fint fönster i huset Vackerbacka vid Saltbodtorget. Där pryds nästan alla fönster av vackra saker, ljus och glas och kristall. Här har paret ibland vintage-loppis.

Jag köpte inte så väldigt mycket under LHH-dagarna. Ett häfte med motiv från Lovisa och byarna runtomkring, och ett ljus som doftar pion. Doften är inte för stark, men ändå låter jag det lysa bara en timme för det doftar i rummet av ljuset också då det inte är tänt 🙂

Tillfälligt på plats. Minnenas telefonkiosk. Det går inte att ringa från den, men de som så ville kunde under några dagars tid skriva ner minnen de hade i en bok i kiosken. Minnen som gällde telefonkiosker från förr. Det har genom tiderna funnits många i vår stad.

HPT med kreativitet som tema

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Temat hos Lokföraren Åke i Hoppa på tåget är i dag kreativ.

Att blogga innebär redan i sig enligt min åsikt att kreativitet behövs.

För att uttrycka sig i skrift behövs ett visst mått av kreativitet. Därmed kan jag i mina dagböcker ge utlopp för min kreativa sida.

Min handstil blir ändå bara sämre med åren. Ibland får jag riktigt skärpa mig för att få den läsbar. Jag skriver rätt snabbt, och speciellt anteckningarna jag gör som journalist (bandar aldrig intervjuer) har sådan handstil som nästan bara jag själv kan tyda.

Att skriva artiklar kräver också kreativitet. Ibland går nyhetstexter ”enligt en viss mall”, så mer utlopp för den kreativa sidan i mig själv får jag då jag skriver personporträtt och reportage eller något om kultur. Ibland tas fotona rätt snabbt och det finns inte så många möjligheter till variation. Men i andra fall finns det chans att vara kreativ då man illustrerar artiklarna.

Nu har jag inte skapat teckningar på en dryg vecka, annars hade också en sådan kunnat platsa här.

I dag har vi riktigt fint väder med blå himmel, sol och kring åtta plusgrader. Imorgon flyttas visarna en timme framåt och vi har SOMMAR-tid. Ett sådant härligt ord ❤ 🌷☀😎

Dagens fråga och tom Tomflaska

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Dagligt skrivförslag
När tog du en risk senast? Hur gick det?
Visa alla svar

Det är roligt att ibland haka på WordPress-frågorna, så kallade ”dailyprompt”.
Jag kanske kan säga att jag tog en risk då jag sade upp mig från en fastanställning 2016 och startade mitt eget företag. Jag hade inget stort sparkapital men jag tänkte att jag måste lita på att jag på något sätt klarar mig. Jag ville inte ha lång väg till jobbet, inte göra uppgifter som inte kändes bra, skriva sånt som andra sa att jag skulle skriva.

Med facit i hand har det gått bra. Det är i och för sig tungt att inte ha betald semester. Alla dagar innebär för de flesta ensamföretagare hårt jobb, vecka ut och vecka in.

Men sedan till en helt annan sak. En ordlek. Här har vi en tom flaska, eller en tomflaska eller en TOM-flaska 😀 Men den ska inte i återvinningen. Med Tom of Finland som tema är den en prydnad!

Och så känner jag lycka varje gång jag börjar skriva i en ny dagbok. Vet inte hur många hundra jag har, men här är den senaste som jag började skriva i igår.

Dagen dokumenteras i dagboken

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Hade sovmorgon. Lördag är ibland min enda helt lediga dag, så då passar jag på att ”göra ingenting” och att sova så länge jag kan. Frukosten påbörjades därför först efter halv tolv.

Det här med att ”göra ingenting” och inte ha några måsten, betyder de facto sällan att jag inte gör nånting. Det finns ju massor som behöver göras hemma, också fastän vi inte talar om att städa, diska eller sånt.

Jag beslöt mig för att i korta drag dokumentera i min dagbok allt jag gör i dag. Då ser jag vart timmarna tog vägen.

Här läser jag Hufvudstadsbladet, hela långa intervjun med statsminister Petteri Orpo. Jag tycker det låter rimligt att Finland måste spara då statsskulden är så stor att vi börjar klassas som Rumänien.

Kan vi inte själva få bukt med ekonomin kommer EU-kommissionen att lägga sig i, såsom den gjorde i Grekland för några år sedan. Frågan är ju sedan HUR man ska spara, var och på vem. Jag har nog lätt att säga att de som jobbar i riksdagen har superhöga löner, några av dem drar på två månader ihop det jag förtjänar under ett år… men kanske deras ansvar och kravet på tillgänglighet också är större.

Det blir allt möjligt smått pulande i hemmet. Bland annat köpte jag till påsken dessa strån. De är gjorda av plast men ser äkta och fina ut tycker jag. De fick nu en plats i köksfönstret.

Gammal, glömsk eller bara en som ser bra ut?

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det här ljuset doftar på riktigt ren tvätt, bomull. Doften är inte så stark att jag inte kan ha ljuset inne. Bilden har annars inget med kommande inlägg, tankar att göra 🙂

På Facebook såg jag ett foto och några kloka ord i dag. En man låg i en säng och tittade ut genom ett fönster där regnet vräkte ner och stormen härjade. ”Jag sitter här och lyssnar på Hans” sa han ”men jag borde ha lyssnat på Greta”.

Associationen till sagan om Hans och Greta å ena sidan, och stormen Hans och den norska (rättat 10 aug. hon är ju SVENSK), unga miljöaktivisten Greta Thunberg å andra sidan – det var ju bara SÅ slående. I alla nyheter läser vi nu och hör om bränder, översvämningar, stormar, skyfall…

Sedan också till något helt annat, även här med symbolbild från vår kyrka. Tog den i våras och till vänster på bilden syns halva min lånebil ❤ Jag var på fototour då.

Jag inspireras mycket av olika texter nu. Läser många tidningar, men har åter hittat böckernas värld. Inte minst Tove Janssons texter.

Då börjar jag fundera allt möjligt själv och tänker att min blogg kanske inte blir ett dugg mer intressant genom det, men jag ska ändå försöka skriva ner i dagboken vad jag tänker och sedan överföra en del hit. Allt från tankar till ordlekar 😀

”Jag är en gammal tant som ska tvätta glasögonen. Jag ser ju knappt ut genom dem. Jag stiger upp från stolen, men på väg bort från datorn har jag redan glömt vad jag skulle göra. Jag gör annat i stället. När jag återvänder till datorn inser jag att äh, jag glömde putsa glasögonen. Nytt försök, ny glömska. Efter en timme minns jag vad jag skulle göra och upprepar högt för mig själv DU SKA PUTSA GLASÖGONEN, tills det är gjort”

Sedan ser jag bra ut (= är vacker), och ser även bra ut genom ögonglasen 😀

I dag har jag också skrivit ett litet nödrop eller något slag av undran i min dagbok.
”Hmm, undrar om någon efterlevande kan läsa min handstil… börjar den bli gräslig?”

Och lite senare skriver jag ”Jag tycker att det är fredag idag, men det är torsdag”.

Finns det anledning till oro? Jag börjar bli gammal och glömsk och jag har skrivit ett alldeles för långt blogginlägg! 🤣

Två nätter ska jag vara borta…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… och en herrans massa saker ska jag ha med mig 😱🤣

På bilden syns bara en liten bråkdel av allt.

Choklad behövs för överlevnad 😀 Strumpor eftersom det bara är +4 grader om morgnarna nu. Stugan är uppvärmd, men tror att det är lite för kallt att vara barfota där ändå.
Senap till grillkorven, bokningspapperen, kamera, dagbok, förstahjälpskit, små kex och riskakor som tilltugg.

Utöver detta:
– En väska med enbart tekniska prylar. Bärbar dator, ipad, kamera, telefon och alla deras laddningstillbehör.
– En väska med baddräkt, hygienartiklar och badrock så att jag klarar mig upp från vattnet och bryggan in till bastun i stugan. Sträckan är nämligen minst femtio meter lång enligt vad jag förstått av bilderna från platsen.
– En väska med kläder. Behövs ett par byten och även varma plagg om vi ska vara ute på gården och det ska vi.
– En väska med mat och dryck.

I bilen ska vi också få plats för väninnans alla saker och två små hundar med allt som de behöver.

Tanken är att skriva några inlägg och visa bilder även från stugan, om tekniken funkar där.
Någon kanske tänker ”måste man ha datorer med sig till en stuga”? Ska man inte leva ödemarksliv där?
Ett enkelt liv med bastu, grillkorv, annan god mat och dryck, simturer osv. kan mycket väl kombineras med ett modernt liv. Lyckligtvis tänker vi som reser iväg på samma sätt. Skulle vara hemskt med någon som direkt gnällde ”måste du åter ta fram datorn eller telefonen”…

I dag skrev jag i dagboken så här

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
”Det är ju det… att livet är NU… ofta tänker jag på vad jag ska göra sedan, då jag blir ledig, då jag får mera tid.

När kommer detta ”sedan”? Har jag ork att göra allt det jag vill då?

Var kan jag sitta i lugn och ro och bara lyssna på fågelsången?

Varför är människan så beroende av pengar? Eller är hon det? Kan vi leva ”utan pengar”? Var sover vi då? Var bor vi? Vad äter vi?”

Bilden är tagen för några dagar sedan, då det inte regnade och blåste och då jag tog en efterlängtad liten paus och cykeltur genom en av stadens parker.

Kära dagbok, äntligen är strejken förbi!

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

I dag börjar jag troligen dagboksinlägget med ”Äntligen är strejken över”… för i dag tog den slut efter att ha pågått över sexton dygn.

Jag har skrivit dagbok sedan 1976. I början klistrade jag ihop häften av olika färger så att de blev en tjock bok. Då döptes dagboken till Randi.

I januari 2020 fyller Randi 44 år.

Sedan några år tillbaka skriver jag helst i spiralhäften. Innersidorna ska ha ränder, inte rutor och sidorna ska inte heller vara blanka.

Jag skriver så gott som varje dag, för hand. I medeltal blir det ett häfte på tre månader, alltså fyra i året. Ibland skriver jag bara en sida, ibland tre eller fyra sidor, och alla sidor pryds med klistermärken 🙂

Jag har, som ni kan förstå, en ansenlig hög av häften i ett skåp här hemma. En veritabel skatt, åtminstone för mig själv.

Och jag hör inte till dem som kräver att mina dagböcker ska brännas efter min död. Absolut inte! Jag vill att någon tar hand om dem och läser vad jag har skrivit. Jag hoppas att häftena inte glöms bort, eller ännu värre, avsiktligt göms nånstans. Jag måste nog nämna det här i mitt testamente 🙂

Glad måndag! 18-02-2019

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Muminmotiv gör mig alltid glad. Köpte här om dagen ett paket med sexton kort. De kan alltid skickas i postcrossingen, de flesta mottagarna brukar trycka ❤ som betyder ”This i a favourite” på muminkorten 🙂

Samtidigt köpte jag ett dagbokshäfte. Men nu måste jag sätta tillfälligt köpstopp vad gäller just dagbokshäften, jag har sådana på lager för åtminstone ett år framöver… 😀

Vem som helst kan vara med i bildutmaningen Glad måndag, som jag startade för något år sedan. Alla bilder som sprider glädje duger. Det kan vara allt från blommor till djur, konstverk eller vad som helst annat.