Att dejta på nätet, del 8

Det var ett tag sedan jag skrev senaste inlägget i den är serien, nämligen i slutet av april.

Har inte riktigt något nytt och rafflande att komma med. Alltså ingen ny dejt på G. Och även om jag skulle ha det skriver jag inte ut det här på bloggen. Bara så att potentiella kandidater vet det och inte behöver vara skraja 😉
För det är just det jag har märkt att många är.

Bilden får symbolisera de ansiktslösa personerna.
Bilden får symbolisera de ansiktslösa personerna.

Det är svårt att bildsätta de här inläggen så jag låter den här stå för de anonyma ansiktena. Det finns massor av människor där ute på sajterna som inte vågar visa bilder av sig själva. Många väljer att ha så kallade VIP-bilder som de visar först då du bett om att få se dem, eller då de själva bestämt sig för att de litar på dig och kan visa vem de är.

Så långt kan jag ännu förstå anonymiteten. Om den bygger på att man vill skydda sig själv. Samtidigt vet jag inte riktigt vad jag tycker om en person som inte vågar stå för vem hen är.
Tankarna kommer osökt. Är personen gift och bara ut efter ett äventyr bakom ryggen på sin äkta hälft? Eller skäms personen för sitt utseende?

Men då det finns personer på nätet med hemort Lovisa som via meddelandefunktionen skriver till mig Hej Carita, och sedan lägger in ett smilmärke – men som inte vågar ge sig till känna, då tycker jag faktiskt det både är fegt och skumt 🙂

Att dejta på nätet, del 7

Det är inte lätt att bildsätta dejtinginlägg. Men då jag sådde luktärtsfrön i dag kom jag att tänka på att samtidigt som man sätter ett frö i jorden börjar man vänta på att något ska komma upp därifrån.

Något liknande sker då man skapar kontaktar via nätet. Man ”sår ett frö” och ser med tiden om något växer fram ur den nya bekantskap som eventuellt skapas.
På senaste tid har jag låtit allting ta sin tid.
Jag har inte träffat någon av mina nya nätbekantskaper på TVÅ månader 🙂

Dels har det att göra med det faktum att många killar i 30-års åldern vill bli närmare bekanta med mig.
Jag tycker det är helt kul och mer än okay – men just för att killarna är så unga vill jag ta reda på vad de egentligen är ute efter. Genom att kräva att vi mejlar och kanske chattar innan vi byter telefonnummer skiljer jag snabbt agnarna från vetet.
Då jag säger att jag är totalt öppen och ärlig och kräver samma av honom har jag plötsligt kvar en eller två personer på en lista som från början var kilometer lång 🙂

En annan sak jag reflekterat över är intresset som finns för de här dejtinginläggen.
Dagligen har jag mellan 250 och 800 besök på min blogg. Ändå är det bara en bråkdel av alla läsare som ger sig till känna genom kommentarer. De flesta som skriver något är vänner från Sverige.

När jag skriver dejtinginläggen får jag ofta mer än tusen besök. Så jag antar att det här inlägget åter är ett av dem som lockar nyfikna. Många vill helt enkelt bara veta hur det går i mitt singelliv.
Och de himlar kanske med ögonen när de läser det där om ”30-åringarna”. Alternativt mumlar nåt om att jag är en ”snusktant”.

Men själv tänker jag så här.
Få reagerar på att män har förhållanden med kvinnor som är trettio yngre än dem.
Så om jag ens funderar på att träffa nån av de män som är tjugo år yngre än jag. What´s the big deal?

Del sex i serien finns här.