Dress_Like_Marie

Bilder, och testar inställningar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Jag har inte blivit helt du med ”nya” WordPress ännu heller, fastän jag hållit på med den säkert ett drygt år (tiden går ju fort, jag minns inte när den kom).

Har många bilder på lager nu och skulle vilja sätta en del i kolumner, som mosaik, i mindre grupper osv. Men då jag kollar förhandsgranskningen, blir det inte alltid som jag vill.

Jag har börjat köpa rätt många klänningar via Dress Like Marie, som är ett inhemskt företag. Bra kvalitet, generösa storlekar. Ordleken på kortet som kom med gillar jag också ❤

På bilden uppe till vänster syns en bastukvast som jag fick av en kollega i lite försenad födelsedagsgåva. Till höger, också en gåva av en kollega som bor på Pellinge. En alkoholfri bubbeldryck 🙂

När jag skulle logga in här i dag dröjde det länge innan jag fick min verifieringskod från WordPress. Tvåstegsverifieringen är ju en säkerhetsåtgärd, men vad göra om koden aldrig kommer? Om WP har tekniskt strul? Jag kollade att jag tillsvidare kan blogga via min telefon utan säkerhetskoder, och det känns ju bra.

40-års studentfest i dag. Kanske kan visa nån bild därifrån imorgon.

Avslutar den här gången med att citera Onkelskruttet från ”Sent i november” i Tove Janssons bok ”Ordets gåva”.
Jag är på semester, sa Onkelskruttet trumpet. Jag får glömma vad jag vill. Det är fint att glömma. Jag tänker glömma allting utom några små trevliga saker som är viktiga.

Så (färg)glad jag blev!

~ Carita Liljendahl ~ 41 kommentarer

Det här är inget sponsrat inlägg – men jag kan inte annat säga än att jag alltid blivit jättenöjd då jag köpt klänningar från Dress Like Marie. Två gånger har jag handlat via nätet och alltid blivit glad för att plaggen passar perfekt. De har fint fall, vilket behövs på en mullig kropp 😀

Nu är jag inte helt svartvit längre 😀

Det är vårdagjämning. Ute kommer det snöblandat regn. Det är grått och blött.
Men jag är glad inombords. Jag lyckades sova tio timmar i natt, utan att vakna för att snyta mig eller för att jag kände mig allmänt risig.

Väldigt trött blev jag av promenaden till kiosken/posten, men jag ville absolut ha ut det här paketet. Med nöd och näppe orkade jag via mataffären. Nu ska jag sitta hemma och se på stadsfullmäktiges möte via videosändning. Det är alltså jobb för mig, men jag är tacksam för att jag kan sköta det hemifrån.

Helt frisk är jag inte, men kanske på bättringsvägen!