finska_cupen

Helt vansinnigt otroligt! Grattis Tor!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vi har skrivit idrottshistoria, eller i alla fall innebandy-idrottshistoria! I Lovisa.

Lovisa Tor är i final i finska cupen, det är hur stort som helst! Ett lag bland de två bästa i landet, och kanske – på kvällen den 20 januari BÄST i landet. Få se om vi då kan rå över regerande finska mästarna Classic från Tammerfors 🙂

Här ledde ännu hemmalaget Nurmon Jymy 4-3.

Då vi inte fick ihop tillräckligt många personer för att åka med supporterbuss till Seinäjoki återstod bara alternativet att sitta vid datorn och följa med Tulospalvelus rapportering. Det känns helgalet att sitta och stirra på en skärm där man påstår att det är liverapportering, men det är ju inte riktigt det. Först då målen gjorts, eller utvisningar dömts, och sekretariatet knappat in det på datorn – DÅ ser följaren vad som hänt.

Matchen blev en jäkla nagelbitare där Tor kvitterade till 4–4 med spel utan målvakt 57 sekunder före fulltid. Sedan behövdes nästan femton minuter tilläggstid innan Tor lyckades göra segermålet.

I morgon har vi vanlig seriematch hemma i division ett. Men klart att laget får applåder då! Och sedan, den 20 januari, åker vi till Tammerfors och visar Classic var skåpet ska stå! 😀

Arkivbild från en hemmamatch. Men det var Andreas Hietala som passade till segermålet i cupmatchen mot NJ.

Här finns nu min text om matchen på svenska (uppdaterat 7.1.2018)

YES! Bland de fyra bästa i Finland!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Mååål!

Det var en märklig match, speciellt tredje perioden då motståndarna jagade genom att spela utan målvakt och pressa med fler utespelare än vi hade.

Men vi vann slutligen med siffrorna 10–6. Kort om matchen HÄR.

Vilket betyder att Lovisa Tor är ett av de fyra bästa lagen i finska cupen! Oerhört strongt. Jag vet inte ens hur många lag som var med från början men något litet antal var det inte 🙂

Som jag älskar det här laget ❤ Har följt det i med- och motgång sedan 1999. Perspektiv på tillvaron får man då jag tänker att systersonen föddes 1998, och jag tänkte någon gång då han var 4-5 år och hade välutvecklat bollsinne, att OM han börjar spela innebandy och vill tillräckligt mycket där, kanske jag en gång får se honom spela i herrlaget. Och nu är han där 🙂 En av många som ger sitt allt för laget.

Men för att jag inte ska bli en löjligt sentimental moster slutar jag här och säger bara – Grattis hela laget – aj löööv juuu 😀 ❤