flytta

Mycket att stå i med…

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

…. har jag både på jobbet och hemma.

Den här dagen var jag nyhetschef. Då planerar man tidningens sidor, bestämmer vilka grejer ska finnas på paradsidan och hur artiklarna fördelas inne i tidningen.

Man redigerar ut texter, det kan vara allt från sådana som frilansare skickar in till pressmeddelanden och material som väller in via e-posten.
Nyhetschefen ska ha koll på allt som händer. Vilka kommunala möten är på gång, och finns där ärenden vi kan skriva om på förhand, innan besluten har fattats.

I dag gick vi genom jobben som ska göras på torsdag och fredag samt fördelade en del av veckoslutsjobben. Kort sagt, nyhetschefen är lite av en spindel i nätet.

Favorit i repris. Den här vyn tror jag att jag har visat förr men bilden är tagen i dag.
Favorit i repris. Den här vyn tror jag att jag har visat förr men bilden är tagen i dag.

På lunchen gick jag till Hesburger. Det var länge sedan jag åt en hamburgare.

På vägen tillbaka till jobbet tog jag tre bilder – försöker aktivera mig på den fronten, hela tiden tänka att det finns massor att fotografera.
Fina fönster, den här gången sådana man inte kan titta in eller ut genom 🙂 … och skyltar, blev inspirerad av Konst eller konstigt till det!
De här bilderna kommer senare i dag eller i morgon 🙂

I dag anländer tjugo flyttlådor till från GP-muutot. En del ska maken packa grejer i, en del använder jag.

Nu är det också dags att gå igenom alla de saker som vi ska skänka bort.

Det är ledsamt och vemodigt,  javisst. Han valde att sätta punkt för vårt nästan sjutton år långa liv tillsammans.
Men alla de veckor som gått efter första maj… då jag packat och gråtit och försökt få ordning på mitt nytt liv… har lärt mig att det här är något som bara måste göras. Jag kommer inte undan alla minnen och de känslor som rörs upp.

Jag ska IGENOM allt det här – och det tar den tid det tar.

Nu har jag ett datum!

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Ser ut som att flytten blir av sen eftermiddag torsdagen den 4 september.
Från och med den dagen tänker jag bo på nya adressen, fastän en del smått krafs säkert blir kvar i gamla bostaden.
Jag har ett datum att se fram emot!

Krafset som blir kvar i vår gemensamma bostad ska vi sortera och sedan skänka till en återanvändningscentral i Helsingfors. En martaförening i Forsby, som ligger på en och en halv mils avstånd från stan, arrangerar en insamling varifrån sakerna sedan förs vidare till centralen. Där återanvänds de på olika sätt eller säljs i butiker runt om i landet.

Återanvändning? :-)
Återanvändning? 🙂

Det här konstverket står på tomten till ett motell och invid den P-plats jag ofta använder då jag ska till jobbet.
Snyggt eller inte? Ja, det beror ju på hurudan smak man har.

I morse var jag ledsen. Undrade hur jag skulle orka ta mig till jobbet.

Men jag åkte iväg och gjorde min tur vid layouten. Jag har fina arbetskamrater som vet vad jag går igenom just nu.
Anna gav mig en bamsekram och det är skönt att veta att jag när helst jag vill kan be henne ut på en pratstund där vi både kan prata och gråta om vi känner för det.

Och då jag ser bilder på tv från katastrofområden där barn gråter bredvid sina döda föräldrar, där pansarvagnar drar fram och missiler träffar bostadsområden… då tänker jag ”varför gråter jag”? Jo, för att min hjärta brast då min älskade gick ifrån mig – jag har rätt att vara riktigt ledsen och besviken.
Men jag försöker få perspektiv på tillvaron – jag försöker.

Lovisablogg i inredningstidning

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

I det senaste numret av den finska månadstidningen Unelmien Talo & Koti (ung. Drömmarnas Hus & Hem) fanns det en liten artikel om bloggaren Anne. Hennes sajt hittar du här.

Anne bor i Pernå som är en del av Lovisa och jag läser hennes blogg då och då. Bilderna ger inspiration. Här finns mycket prylar och färger och olika mönster.

Själv vill jag inreda mitt nya hem minimalistiskt och maskulint. Jag kan tänka mig blanda mycket modernt (närmast då elektronik) med gamla saker som jag ärvt eller fyndat på loppis.

Vi får se hur det blir – och så som jag skrev i förra inlägget, så ser jag fram emot att få flytta och börja inreda.

Jag ser också fram emot att få visa bilder på mitt hem, då det äntligen någon gång i framtiden blir ett sådant.

För nu har jag bott över två månader i en bostad som inte längre kan kallas hem – jag har ena foten på åsen och den andra är på väg in mot centrum.

Tidningen Unelmien Talo & Koti har skrivit om Annes inredningsblogg Koti Kolmelle.
Tidningen Unelmien Talo & Koti har skrivit om Annes inredningsblogg Koti Kolmelle.

Nu vill jag flytta snart

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Dagens tidningar och enkelt frukost.
Dagens tidningar och enkelt frukost.

Sedan 4 augusti finns inga möbler i köket. Så jag sitter i soffan i vardagsrummet och äter frukost.

Skulle verkligen vilja flytta snart. Hyran är betald för nya bostaden för augusti. Har dubbla utgifter för boendet ända tills makens och min gemensamma bostad säljs.

Ska i dag åter kolla hur det ser ut i nya bostaden. Senast jag var där verkade inte mycket ha hänt, så jag vet inte när jag kan flytta in.

Bor alltså nu i en fyrarummare där allt är mer eller mindre upp och ner. De flesta av mina ägodelar finns på nya adressen där jag ännu inte kan bo.

Mycket praktiskt ska åtgärdas. Försäkringar ska spjälkas upp och förnyas, avtal för internet och tv sägas upp och nya ska tecknas.

I dag hörde jag mig för om 4 september passar som följande flyttdag för flyttföretaget.

Känns väldigt ofta som att jag inte orkar mer… ingenting är roligt.
Men det oaktat går livet på något underligt sätt vidare.

BILDER från flytten

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Ja, så var den första delen av flytten över.

Och jag kan inte annat än höja GP-muutots killar till skyarna. På en halv timme hade två flinka män burit ner tjugosex fulla lådor och fyra tomma (jag behövde inte alla trettio).

De hade också skruvat isär köksbordet då jag saknade verktyg, och på nya stället skruvade de ihop bordet igen.
Tack snälla ni! ❤

Totalt krävde flytten bara en och en halv timme. Nästan lika snabbt bar killarna alltså också upp alla saker till tredje våningen på nya stället.

Flyttbilen anlände punktligt klockan tio.
Flyttbilen anlände punktligt klockan tio.

En dryg halvtimme senare var vi på den nya adressen och möttes av en liten överraskning. Gårdsplanen såg ut som en sandgrop eller en öken, välj själv 🙂

Men inga problem. De som jobbade på gården banade väg för flyttbilen och flyttfirmans killar tog det också med ro, inga sura miner här inte.Min lägenhet ligger högst uppe till vänster. Sovrumsfönstret är det större, köksfönstret det mindre.Min lägenhet ligger högst uppe till vänster. Sovrumsfönstret är det större, köksfönstret det mindre.

Flyttbilen kom nästan fram till dörren.
Flyttbilen kom nästan fram till dörren.
Renovering pågår, nya vattenledningar har dragits in och de ska täckas, elarbeten och en massa annat är också på gång.
Renovering pågår, nya vattenledningar har dragits in och de ska täckas, elarbeten och en massa annat är också på gång.

När jag kom upp till bostaden behövde jag ingen nyckel. Här fanns också arbetskarlar på plats. Han som jobbade i min bostad tog en halv timmes paus så att flyttkillarna smidigt kom in med lådorna och möblerna.

Den här dagen har börjat så bra för mig – inga sura miner av någon trots hettan och allt stök med damm i trappan och bostaden.

Skivan som ska bli mitt matsalsbord står lutat mot väggen. Det som lutar mot bordsskivan har med renoveringen att göra :-)
Skivan som ska bli mitt matsalsbord står lutad mot väggen. Det som lutar mot bordsskivan har med renoveringen att göra 🙂

Men vet ni – jag känner på mig att allt kommer att bli bra. Hela flyttproceduren gav mig fina vibbar.

Salen sedd från balkongen.
Salen sedd från balkongen.
Mycket ska ju ännu göras innan det här är ett hem. Köket inreds troligen med korgmaterial, annat brun och sedan limegrönt som bryter det vita och bruna.
Mycket ska ju ännu göras innan det här är ett hem. Köket inreds troligen med korgmaterial, annat brunt och sedan limegrönt som bryter mot de andra färgerna.
Och ni som följt min blogg vet att sängen ska stå mitt på golvet, inte med någon ända fast i väggen.
Och ni som följt min blogg vet att sängen ska stå mitt på golvet, inte med någon ända fast i väggen.

Här återstår också mycket att göra. Bland annat tänker jag skippa de vita byrålådor vi har hemma på åsen.

Jag gick på måfå in till loppisen vid Mariegatan i jakt på en gammal byrå, eller någon liten gammal brun möbel.

Och vet ni vad jag hittade, jo en brunbetsad sådan från 1930-talet. Den var det första jag såg då jag kom in, behövde inte ens titta mig omkring.
Men jag glömde fotografera den och nu väntar den på sommarstället. Visar bild av den en annan gång.

Utsikt från balkongen mot sydväst.
Utsikt från balkongen mot sydväst.
Utsikt från balkongen mot väst.
Utsikt från balkongen mot väst.

I dag är jag för första gången på länge riktigt, riktigt glad.

Jag ser fram emot att flytta hit. Ha nära till jobbet och affären. Få lite nya omgivningar att fotografera.

Och i kväll är jag bjuden på grillfest hos svärmor och svärfar.

Kramar till er alla ❤

Träningsläger på åsen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
En del av de färdigpackade lådorna.
En del färdigpackade lådor, en del som ännu väntar på att fyllas.

Ja, inte behöver jag gå på gym inte. Jag har packat under ett par veckors tid och speciellt idogt i dag.

Från tio i morse till sex på kvällen har jag hållit på nästan i ett kör.

Och jag tänker inte sticka under stol, vara typiskt östnyländskt anspråkslös. Nej, nu tänker jag berätta som det är – att den här flytten, med allt vad packning innebär, har jag gjort helt ensam från början till slut.

Temperaturen utomhus är kring trettio grader och svetten har runnit längs min ryggrad då jag staplat lådor på varandra och släpat ut sopsäckar.

Så gott som alla de möbler jag tänkt ta med mig är klara för flytt. Då det handlar om skåp, byrålådor och en sekretär ska de ju alla tömmas innan de kan bäras iväg.

Jag ska ännu bo kvar på åsen i fyra veckor så en del grejer behöver jag hålla kvar. Mest handlar det om kläder, hygienartiklar, tallrikar, glas och sånt.

Men – i morgon kommer flyttbilen klockan tio och visst känns det skönt.
Den sköna känslan handlar inte om skilsmässan, för den sörjer jag fortfarande.
Men det ska bli skönt att få bort trettio lådor från lägenheten och lite mer yta att vandra på.

Kongolesiska rytmer

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Dans- och musikpaviljongen på Skeppsbron i Lovisa.
Dans- och musikpaviljongen på Skeppsbron i Lovisa i går kväll.

I väntan på gruppen Mouva Musica som spelade kongolesisk rumba på Fredsforumet som arrangeras under helgen.

Träffade en kollega som jobbar på samma bolag som jag men i en annan stad. Fick en varm kram och en givande diskussion om min livssituation. Men självklart pratade vi mycket om våra jobb också 🙂

Det var fart och fläkt över gruppen så därför blev bilden suddig :-)
Det var fart och fläkt över gruppen så därför blev bilden suddig 🙂

Rytmiskt medryckande toner bjöd Mouva Musica på och dansgolvet var fullt av människor som gungade eller hoppade i takt till musiken.

Skimrande grenar.
Skimrande grenar.

De flesta som kommer med cykel till området parkerar dem under pilträden intill paviljongen. Lövverket skimrade vackert i gatlyktans sken men att fånga det på bild med mobiltelefonens kamera var svårt.

I dag fortsätter jag packa och försöker få klart så mycket jag kan. I morgon går första flyttlasset. Det känns både overkligt och spännande men också ganska skönt.

Senare under veckan får jag hjälp av en vän att packa upp en del av lådorna. De kostar ju varje dag så jag ska försöka få dem tömda så fort det går, men allt kan inte placeras ut i bostaden på grund av den pågående renoveringen.

 

Kaos – men det blir säkert bra!

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Ny asfalt lär ska läggas på torsdag.
Ny asfalt lär ska läggas på torsdag.

Kollade med hyresvärden i dag hur renoveringen i mitt nya hem fortskrider.

När jag skulle köra in på parkeringen såg jag att det inte går, för alla P-platser var borta!

Lyckligtvis inleds asfalteringsarbetena inte på måndag, för då skulle inte flyttbilen komma fram.

Gården ser ut som en stenöken. Det är + 30 grader ute så att ta sig över parkeringen kändes lite som det känts de senaste månaderna i mitt liv. Dammigt och kvavt och stenigt 🙂

Huset som syns där borta är ett tvillinghus till det där jag flyttar in. Bägge ska piffas upp utvändigt. Vi får nya fönster och balkongdörrar.

Vattenledningarna är nu nya och klara, vi får optisk fiber och kabelnät till huset, så det blir nog bra ska ni får se – bara den här månaden gått.

Nere i trapphuset ser det ut så här och i varje våning finns såväl bråte som nya grejer som ska in till bostäderna.
Nere i trapphuset ser det ut så här och i varje våning finns såväl bråte som nya grejer som ska in till bostäderna.

Hyresvärden hade städat lägenheten för några dagar sedan men nu var där förstås dammigt igen. Det går ju inte att undvika då en massa arbeten görs samtidigt.

Men nu ska ni ju veta att min bostad är nästan tom. Och jag bor inte mitt uppe i denna renovering så som alla andra i husen gör.

De sex stolarna till mitt stora mörkbruna matsalsbord väntar ännu inne i arbetsrummet.
De sex stolarna till mitt stora mörkbruna matsalsbord väntar ännu inne i arbetsrummet.

Jag kan inte sätta matsalsbordet på plats innan fönsterrenoveringen är gjord. Stolarna väntar i arbetsrummet.

Kollade i dag var vi kan placera alla flyttlådor så att de inte stör renoveringen som ännu pågår i lägenheten.

Men vet ni – nog ska det här bli bra under höstens lopp. Visar fler bilder senare, kanske från måndagens flytt!

Hej då kiosken!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Det är lite tomt på disken nu då bara en dag återstår av kiosksäsongen 2014.
Det är lite tomt på disken nu då bara en dag återstår av kiosksäsongen 2014.

Jag tog inte adjö av kiosken ännu i dag, för i morgon ska jag också jobba där en timme eller två.

Men ”hej då kiosken” är vad vi alltid sagt då vi stängt dörren för kvällen. Och så har vi förstås tillagt ”vi ses i morgon”.

Femton fina somrar har vi haft här med maken. Oj, så många härliga kunder vi träffat och lärt känna genom åren.

Den här sextonde sommaren 2014 blev lite annorlunda än jag tänkte mig att den skulle bli då vi tidigare i våras beslöt oss för att ta hand om den tillsammans. Då visste jag ju inte att min man hade träffat en annan kvinna.

Vi har ändå jobbat här både tillsammans och var och en för sig. Det har gått hyfsat med tanke på omständigheterna.

Vem som tar hand om kiosken nästa sommar återstår att se. Varje år ska ansökan lämnas in separat, vi har inte haft någon förkörsrätt som företagare.

Det var för övrigt skönt att åter sitta på terapi efter tre veckors paus i dag. Och terapeuten tyckte jag hade gjort framsteg. Samt att jag varit fantastisk som orkat sälja saker på loppmarknad och som ensam jobbar med att packa flyttlådorna.
Vi hurrar alltså för det 🙂

 

Kunde inte kasta kärlekskorten

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
En del av hundratals kort jag fått genom åren.
En del av hundratals kort jag fått genom åren.

Fortsätter städa skåp och lådor fastän solen gassar ute. Jag har två veckor och två dagar på mig att få så mycket som möjligt klart innan flyttföretaget kommer första gången.

I dag stod en byrålåda i tur. Visste att där fanns en massa vykort och hade tänkt att jag skulle slänga alla.
Många kort har vi fått av vänner från deras resor och jag tittade på dem alla. Fick ju således många hälsningar på nytt och minnen väcktes till liv.

Jag hade också tänkt att jag säkert gråter en skvätt då jag läser alla kärlekskort från maken, för jag har ju sparat vartenda ett. Genom åren har vi gett varandra otaliga sådana, eller skickat kort då vi varit bortresta i sällskap av andra. Ibland skickade vi till och med kärlekshälsningar från resor vi var på tillsammans ❤

Klarade inte av att slänga bort de här korten. Inte heller de vi fått av andra på bröllopsdagar.

Och varför skulle jag? Det är ju en del av min livshistoria. Liksom dagböckerna och alla fotoalbum är. Inte kommer vi att slänga fotografierna heller. Återstår bara att se hur vi delar upp dem.