förlåtelse

Extra tacksam nu för att få jobba hemifrån

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Att vakna till den här synen stressar inte nu då jag inte har en bil som ständigt måste putsas och flyttas. Och extra tacksam är jag för att inte behöva bege mig ut i trafiken. Det var ett rejält snöoväder i dag.

Skulle ha en utbildningssession här hemma hos mig, men vi beslöt att ta den på distans. Teams funkar helt förträffligt! Och varför bege sig ut på vägarna och köra tio mil när det går att göra samma sak så att vi sitter hemma och ser varandra via datorskärmen. Vi sparar tid och även miljö.

Men visst ska vi träffas IRL också, det är viktigt. Det ska ändå göras då som det är ändamålsenligt och fiffigt.

I dag är jag tacksam för mycket annat också. Jag har vågat börja lita på att saker och ting ordnar sig, och att det alltid räcker med att var och en gör sitt bästa. Förlåtelse, förståelse och empati har varit och är viktiga ord för mig.

Jag är ganska snabb och bra på att hjälpa andra. Sämre på att begära om hjälp själv, till exempel i jobbet. Jag försöker alltid fixa allt så att det går smidigt (=göra själv går fortast), och jag är mån om att alla ska må bra.

Men jag har också börjat inse att jag inte varje dag behöver vara en Superwoman 🙂

Fem en fredag, Hemmastadd

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
Veckans frågor hos Elisamatilda har temat Hemmastadd.

Vad är hemma för dig, förutom där du faktiskt bor?
– Lovisa som stad. Närheten till havet. Skeppsbro-området särskilt härligt på sommaren och bilden är därifrån.

Vad kan en gäst alltid lita på att du har hemma?
– Ost och vin. Bröd, skorpor, kex i olika former. Och kaffe, fastän jag inte dricker det själv.

Vad är ett kännetecken för ditt hem?
– Många växter, både inomhus och på balkongen. Läder, stål, mörkt trä. Mest nyanser av svart, vitt och grått. James Bond-tema vid en vägg.

Vad är något som fått följa med från tidigare boenden?
– En ärvd sekretär. Annars har jag bytt ut nästan allt efter skilsmässan 2014 så att jag fick min enhetliga stil. Det krävde ju några år 🙂

Hur hamnade du där du bor?
– Efter skilsmässan 2014 flyttade jag till en trea. Den var fin men på sikt hade den blivit för dyr och var även för stor för mina behov. Flyttade till en tvåa där jag bodde ett år och efter det, i september 2017, landade jag här som jag nu bor och trivs utmärkt. En centralt belägen liten tvåa i ett hus med hiss.

Saramadeleine Orsakullan frågar i dag ”Är allt värt att förlåta?”.
Mitt svar är ”på sikt, absolut ja”. Sedan vet jag att grymheter som sker till exempel under krig kan vara oerhört svåra att förlåta. Samma torde gälla då någon kär person mördats. Men jag tror också att enda sättet för en själv att kunna gå vidare är att förlåta.
Här finns en bra artikel om förlåtelse. Att förlåta är inte detsamma som att glömma, det handlar om ett slags försoning, att ta udden av det smärtsamma.

Det är inte alltid heller enbart andra vi ska förlåta, ibland måste vi också förlåta oss själva.