Fem en fredag, Hemmastadd

Veckans frågor hos Elisamatilda har temat Hemmastadd.

Vad är hemma för dig, förutom där du faktiskt bor?
– Lovisa som stad. Närheten till havet. Skeppsbro-området särskilt härligt på sommaren och bilden är därifrån.

Vad kan en gäst alltid lita på att du har hemma?
– Ost och vin. Bröd, skorpor, kex i olika former. Och kaffe, fastän jag inte dricker det själv.

Vad är ett kännetecken för ditt hem?
– Många växter, både inomhus och på balkongen. Läder, stål, mörkt trä. Mest nyanser av svart, vitt och grått. James Bond-tema vid en vägg.

Vad är något som fått följa med från tidigare boenden?
– En ärvd sekretär. Annars har jag bytt ut nästan allt efter skilsmässan 2014 så att jag fick min enhetliga stil. Det krävde ju några år 🙂

Hur hamnade du där du bor?
– Efter skilsmässan 2014 flyttade jag till en trea. Den var fin men på sikt hade den blivit för dyr och var även för stor för mina behov. Flyttade till en tvåa där jag bodde ett år och efter det, i september 2017, landade jag här som jag nu bor och trivs utmärkt. En centralt belägen liten tvåa i ett hus med hiss.

Saramadeleine Orsakullan frågar i dag ”Är allt värt att förlåta?”.
Mitt svar är ”på sikt, absolut ja”. Sedan vet jag att grymheter som sker till exempel under krig kan vara oerhört svåra att förlåta. Samma torde gälla då någon kär person mördats. Men jag tror också att enda sättet för en själv att kunna gå vidare är att förlåta.
Här finns en bra artikel om förlåtelse. Att förlåta är inte detsamma som att glömma, det handlar om ett slags försoning, att ta udden av det smärtsamma.

Det är inte alltid heller enbart andra vi ska förlåta, ibland måste vi också förlåta oss själva.

25 reaktioner på ”Fem en fredag, Hemmastadd

  1. Det där att förlåta ser jag inte som en enkel sak. Man är olika. Vissa människor har lätt att skaka av sig medan andra bär det med sig livet igenom. Jag vet inte om jag kan förlåta men försöker gå vidare och glömma. Men det sitter en sticka i mig och finns inget som kan dra ut.

    1. Ja, vi är alla så olika och som du säger, någon har lättare att förlåta, hos andra sitter taggen alltid kvar.
      Och så beror det ju på om det är ett svek som ska förlåtas, eller mord och andra hemskheter.

  2. Bra svar på frågorna. Att förlåta kan vara svårt ibland. Har råkat ut för några saker som jag inte kan förlåta men kommit förbi. Personerna är inte i livet längre.
    Kramar från oss

  3. Ost och vin är bra att ha i beredskap! Både när man själv blir sugen och om det kommer oväntat besök. Skönt att du har funnit en bostad som du tycket om, det är viktigt att trivas hemma

    1. Jätteviktigt att hemmet känns tryggt och bra.
      Jag bor på hyra, så det kan komma en dag då jag måste flytta om ägarna planerar nåt annat med bostaden.
      Men den dagen, den sorgen då.

  4. Vi hade som krav när vi köpte lägenhet att det skulle finnas hiss, med tanke på att om vi ska bo här när vi blir äldre så behövs det. Plus för äldre släkt. Viktigt att man trivs där man bor.

    1. Jätteviktigt att man trivs där man bor och att grannarna är lugna och trevliga.
      Man behöver inte umgås med dem, men jag uppskattar att det är tyst och lugnt i mitt hus.

  5. Det finns något i mitt liv som jag absolut inte kan förlåta. Men jag har lärt mig att leva med det. Jag blir inte arg, ledsen eller upprörd längre när jag tänker på det. Allt blev bra ändå även om jag sörjer något jag inte kunde uppleva p.g.a. det. Det var helt enkelt en del i mitt liv som mycket annat också. Kram!

  6. Vi bor också fint till havet, tio minuter med cykel, längtar ingenstans. Vill inte släpa min fasters hat mot ryssar i Karelen som tog hennes och pappas hem, de som bor där nu, var inte ens födda då….

    1. Jag har också bara tio minuters väg med cykel till havet – härligt!
      Om Ryssland tänker jag detsamma – de som bor där i oskyldiga till Putins beslut och allt som kriget för med sig.
      Men det sätter spår i flera generationer och där finns mycket som kan kännas oerhört svårt att förlåta.
      Kram!

  7. Hur kommer det sig att jag inte är förvånad när jag läser dina svar. Har ju följt dig i minst tio år, så liiiiite känner jag dig ju;-) Har ju till och mig följt dig innan skilsmässan och läst om dina lägenhetsbyten samt att du anlitat ”hantverkshjälp” när det gällde att sätta ihop möbler. Å James har ju också figurerat på din blogg.

    Det där med förlåtelse håller jag inte med dig. Svarade på frågan för några dagar sedan.

    1. Jag tror att jag hade kunnat tippa ganska rätt med dina svar också – vi känner varandra.
      Och att du inte håller med om att vi ska kunna förlåta varandra.
      Men vi har klarat vår bloggvänskap bra fastän vi inte alltid är överens 🙂

  8. Jag flyttade till en trea när vi skilde oss i fjol men köpte min så det klarar jag galant, jobbar en del hemifrån och målar och pysslar och det är skönt att hålla på med sån’t i ett rum jag kan stänga om det blir för stökigt. Att förlåta är inte lätt men som du skriver det bästa man kan försöka göra för att inte fastna i bitterhet och att må dåligt.

    1. Exakt det där med att inte fastna i bitterheten, det sa många till mig för åtta år sedan att jag ska akta mig för.
      Jag tackar terapin jag fick för att jag klarade allt hyfsat bra och kunde gå vidare, även förlåta och i dag är jag god vän med ex-maken.
      Skönt med ett arbetsrum, eller extra rum, så att man kan stänga dörren och inte alltid behöva städa varje vrå 🙂

  9. Klokt det du skriver om förlåtelse. Man måste absolut lära sig förlåta för att kunna gå vidare i livet. Förlåta sig själv också för sådant man gjort fel. Vi är alla människor och begår misstag.
    Ost och vin är ett säkert kort att ha hemma. Och alkoholfritt bubbel för den som kanske inte dricker alkohol. Trevlig helg!

    1. Råkar faktiskt ha alkoholfritt nu också, fick en sådan flaska till födelsedagen, bland många andra 🙂
      Och ja, vi är överens om förlåtelsens betydelse och kraft.
      Ha det gott Johanna!

  10. Hög igenkänningsfaktor i dina svar. Jag lärde också känna dig i bloggen innan skilsmässan. Trivs med dig som vän.
    Kram!

    1. Ja, när jag tänker på BP och dig och många många andra, för att nämna några bara: Antonia, Kristallina, Anki, Minton, Intefangördetdet, Marbellatanten, Johanna i USA…
      Listan kunde göras ännu längre, och jag glömde säkert nån – förlåt… så har jag fått otroligt många vänner via bloggen. Personer som jag aldrig träffat, men ändå känner vi varandra sedan många år tillbaka – på vårt sätt och trivs här med varandra ❤
      Kram!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.