förlovning

Veckans ord – METALL med minnen från Rom

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer
Undrar hur mycket den här dräkten väger 🙂

Ordet för vecka 42 hos Sanna Gemsweekly är metall.
Jag bjuder på två bilder i dag, bägge tagna i Rom i april 2014.
Föga anade jag då att det inte skulle bli några fler resor med maken. Men det har blivit andra resor istället. Livets härliga resa och resor till andra länder 🙂

I dag var det så att det ena verkligen ledde till det andra.
Jag är på målrakan med en liten bok jag gör tillsammans med en väninna, historiska minnen från en by i Lovisa. Det ledde till att jag behövde en minnessticka att kunna spara materialet på då vi i dag ska till tryckeriet.

På minnesstickan fanns bilder från resan till Rom 2014. Jag ögnade igenom några av dem och bra så, hittade bilderna med METALL-temat!

Sedan slog det mig plötsligt att det är den 18 oktober i dag. Exakt tjugo år sedan förlovningsdagen. Men det är inget att fira mer i dag, det är sannerligen förgången tid 🙂 Man ska aldrig säga aldrig, men jag tror inte det blir några fler förlovningar, än mindre giftermål, som leder till en ädel METALL på mitt ringfinger. Att inleda ett förhållande, hitta en fin vän att dela en del av livet med, den tanken har jag inte helt gett upp, men förlovning eller giftermål – nä, det känns onödigt 🙂

Något slag av minnesmärke i något slag av metall i Rom.

Förlovningsdag

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

I dag är det på dagen sjutton år sedan maken och jag förlovade oss.
Han kom med ett flyg från Sverige och väskan kom med ett annat, där blev något strul – men klart han skulle till Finland, med eller utan grejer 🙂 För skulle vi förlova oss så skulle vi ❤

Det skedde på en badstrand, men inte på den där vi har kiosken. Den här ligger lite mer avlägset och vi stod där mitt i en lång trappa och växlade ringar. Jag kände att han var mitt livs stora kärlek och vi skulle alltid vara tillsammans.

Hade jag fått bestämma skulle det ha blivit så, att vi hade åldrats tillsammans. I med- och i motgång skulle jag ha kämpat.
Jag var ju till och med beredd att förlåta otroheten.

Men… allt blir inte som man tänkt sig och terapeuten säger att vi aldrig kan veta vad som kommer att hända. Också jag skulle, sägs det, kunna bli huvudstupa förälskad i en annan fastän jag tror mig vara lycklig med min man.
Jag har svårt att föreställa mig att det hade kunnat gå så. Vem hade kunnat komma och bräda min man?
Men… ytterligare ett men…
Kanske jag fortfarande efter 52 år inte vet så mycket om livet.

I kväll ska jag ut med en väninna på välgörenhetsrock. Vi firar hennes födelsedag och höjer säkert en skål på förlovningsdagen också. Det här datumet är ju ett av många som jag ändå aldrig glömmer 🙂

Avslutar med lite bilder från gårdagen.

Snart dags att byta till vinterdäck. Foto: Mariella Raevuori
Snart dags att byta till vinterdäck. Foto: Mariella Raevuori

På förmiddagen i går skrev jag en grej om vinterdäck.
Den blev paradgrej i dagens Östra Nyland.

Första sidans huvudgrej, Risken ökar för blixthalka.
Första sidans huvudgrej, Risken ökar för blixthalka.
Sockersöta syltmunkar.
Sockersöta syltmunkar.

På eftermiddagen besökte fotografen Mariella och jag en lunchcafeteria i Tessjö. Impin Kievari heter stället och det har funnits i tjugofem år.
Men så kom den nya motorvägen, som i och för sig är en välsignelse med tanke på trafiksäkerheten.
Men kunderna försvann och serveringen tvingas stänga. Innehavaren hade sista dagen öppet i går och bjöd alla på kaffe, bullar och syltmunkar. Jag fick en tår i ögat då hon var så vänlig att hon gav en påse full med munkar som vi fick ta med till redaktionen. Så omtänksamt!

Sibeliusgatan i Lovisa.
Sibeliusgatan i Lovisa.

Här är jag på väg bort från jobbet. Älskar att gå och dra med fötterna i de prasslande och doftande löven 🙂