Ordet för vecka 42 hos Sanna Gemsweekly är metall.
Jag bjuder på två bilder i dag, bägge tagna i Rom i april 2014.
Föga anade jag då att det inte skulle bli några fler resor med maken. Men det har blivit andra resor istället. Livets härliga resa och resor till andra länder 🙂
I dag var det så att det ena verkligen ledde till det andra.
Jag är på målrakan med en liten bok jag gör tillsammans med en väninna, historiska minnen från en by i Lovisa. Det ledde till att jag behövde en minnessticka att kunna spara materialet på då vi i dag ska till tryckeriet.
På minnesstickan fanns bilder från resan till Rom 2014. Jag ögnade igenom några av dem och bra så, hittade bilderna med METALL-temat!
Sedan slog det mig plötsligt att det är den 18 oktober i dag. Exakt tjugo år sedan förlovningsdagen. Men det är inget att fira mer i dag, det är sannerligen förgången tid 🙂 Man ska aldrig säga aldrig, men jag tror inte det blir några fler förlovningar, än mindre giftermål, som leder till en ädel METALL på mitt ringfinger. Att inleda ett förhållande, hitta en fin vän att dela en del av livet med, den tanken har jag inte helt gett upp, men förlovning eller giftermål – nä, det känns onödigt 🙂
Så fina metallbilder!
Kram, Ingrid
Tack! Metall kan vara så mycket – bloggaren BP hade en kul version med mat som det finns järn i – och då talar vi inte om spikar som i Pippis soppa 🙂
Kram!
Läckra bilder – minnesbilder för dig och alldeles perfekta till veckans ord hos Sanna 🙂
Kram
Ja, minnena gör ju inte ont längre – jag pratar ofta med vänner om de otaliga resor jag och min ex-man gjorde.
Nästan sjutton år av gemensamt liv låter sig ju inte sopas under mattan, och varför skulle man glömma allt det som var bra?
Kram!
Man har ju oftast många bra minnen från åren tillsammans och dem ska man absolut inte glömma bort!
Kram
Precis, finns ingen orsak att förtränga dem eller att måla svart sådant som inte är svart.
Jag talar ofta med mina vänner om sånt som jag och ex-maken gjorde, speciellt har jag roliga minnen från allehanda resor!
Kramar!
Apropå dräktens vikt, så väger den alla gånger så mycket att bäraren inte ska växa ur den.
Svante
Hahaa, ja, den här dräkten är nog rätt stel, tror jag – ger inte mycket efter.
Att knalla omkring med sådana kläder, är nog rätt bra motion, och så har man ju något att skylla på, om man får rost i kalsongerna.
Svante
Hahaa – ja, det har man.
Och om lederna gnisslar.
Det var verkligen en metallisk kille! Bra när man hittar bilder i arkivet till temat – mest av en slump för min del. Jag är visserligen gift men ringen ligger i en ask och kommer aldrig på fingret. Inga andra ringar heller för den delen. De är bara i vägen när jag spelar piano.
Ingrid
Så kan man också se det 🙂
Jag är lycklig å alla människors vägnar som har det bra i tvåsamheten.
Suveräna och framförallt annorlunda bidrag till metall, speciellt riddarutrustningen på första fotot! Bra jobbat där!
Gillade ditt matbidrag också! 🙂
Livet går framåt men minerna har ju också plats.
Ja, minnena har alltid plats – det finns ingen orsak att förtränga dem, varken de är goda eller mindre goda.
Bäst att prata om allt 🙂
Precis. Så länge det känns bra.
Vilken läcker karl, tycker jag! Hade kunnat bli förtrollad…
Karlar ja, vad ska man säga. Jag skilde mig också 2014 efter över tjugo års gemensamt liv. Jag är van vid uppbrott, har ju varit gift ett antal gånger, men det betyder inte att det blir lättare…och det sista äktenskapet var också det längsta med god marginal. Nu koncentrerar jag mig på ett liv med vänner och djur, har inte det minsta behov eller längtan efter en ny man. Allt har sin tid.
Första kortet till Kina postat, nya vykort inhandlade idag, jisses vad dyrt det är med vykort och porton, man kan ju få en trerättersmiddag för samma pris”
Ja, jag undrar om porto och kort är dyrare i Sverige? Jag försöker följa mottagarens önskemål om kort, men man måste inte göra det.
I reglerna står det ju också att man som medlem helst inte ska kräva nåt av de andra och det tycker jag är rätt. Önskemål kan man ha, men inga krav.
Jag längtar inte heller efter att bo ihop med någon annan, jag har det så bra ensam. Ingen som har synpunkter på vad jag äter, dricker och gör överlag 🙂
Men en hand att hålla ibland saknar jag. Någon som lägger armen runt mina axlar, säger fina saker – vi kramades mycket med exet och allt det där är borta nu.
Men i dag har jag ändå ett bra liv, många på jorden har det sämre.
Kram!
Härlig bild och snygg karl!
Tack! Och det berömmet borde karln ha fått höra 🙂
Det var perfekta bilder till temat. Gillar också (metall)karln 😀
Annars håller jag med dig. Ett förhållande kan jag tänka mig – som särbo! Ingen sambo och ingen ring.
Vi tänker lika om väldigt mycket.
Människan är ju inte skapad för att vara ensam, men särbo låter idealiskt 🙂
Flotte bilder !
Tack så mycket 🙂
Här fanns det mycket av metallens förmågor – kärlek också 🙂
Lycka till med boken också!
Tack – nu ska jag kolla runt lite hur andra bloggare tolkat temat!
Härliga bilder!
Tack! Och fina minnen också trots allt som hände ett par veckor efter resan 🙂
Stilig romare du fotat 🙂
Det är många här som tycker han är stilig 🙂