Årets sista dag

Snart vänder vi åter ett blad i livets bok, 2015 blir 2016.
Snart vänder vi åter ett blad i livets bok, 2015 blir 2016.

Visst känns det lite speciellt med ett nytt år. Fastän det bara är en dag som övergår i en annan, precis som under resten av året.

Kollade nyss ett år tillbaka i bloggen och skrattade åt mina bilder av Craig, han flyttade ju in lagom till nyår i fjol 🙂 Och Adrian som fick en idé, om hur vi skulle bli av med denne Bond som han bara var lagom förtjust i.
Där fanns också bilder som visade hur kallt vi hade och hur mycket snö.

Jag minns att fjolårets jul gick relativt smärtfritt med tanke på alla minnen och att det var första julen som frånskild. Nyåret kändes av någon anledning tyngre och på bloggen skrev jag Jag kom ihåg fjolårets nyår då maken och jag sköt raketer och skålade i skumpa på det sätt vi alltid brukat. Med handlederna virade runt varandras, som ett slags kärlekslås.

I år då jag kom hem efter julaftonen hos min syster slog det mig att jag inte hade ägnat mitt ex och hans nya liv en enda tanke. Jag är inte heller speciellt orolig för hur den här sista kvällen på det här året kommer att kännas. Troligen sitter jag ensam hemma, det kommer en del bra program på Sveriges TV.

Men vet ni, det går ingen nöd på mig. Om jag inte hittar på något annat så höjer jag en skål för mig själv vid tolvsnåret. Livet är bra som det är ❤

Kvällens konstalster

Vad har konstnären tänkt på egentligen?
Vad har konstnären tänkt på egentligen?

En dryg månad sedan jag senast var på konstkurs. När vårterminen sparkade i gång förra tisdagen var jag förhindrad att delta eftersom jag hade en dejt.

Jaha, så var det avslöjat. Men det visste nog rätt många av er ändå.
Och har man lite humor kan man ju kalla det här verket ”Missad kurs”.

I början av kvällen hade jag inga idéer alls. Jag målade på måfå en massa i svart, grått, citrongult som vanligt och sedan rött.

Så småningom började konturerna av en människa forma sig. Det skulle bli en man, men först trädde kvinnan fram. Sedan kom mannen, och ja… jag vet… han är naken.

Så jag funderade faktiskt en timme innan jag beslöt mig för att lägga ut den här bilden. Jag har ju mer eller mindre lovat mina läsare på bloggen att våga visa vad jag målar.

Men… en frånskild kvinna på femtio plus som målar nakna människor?! Tänker hon bara på DET? Eller på SÅNT? Ni vet.
Om en man målar nakna människor tror jag inte samma frågor uppstår lika fort. Eller har jag helt fel?

Sedan kom jag på att jag nog inte är den första kvinnan i världen som målat något sådant här smått erotiskt 😉
Så jag beslöt vara modig och visa mitt verk.