Och också här vill jag säga att det är en galet rolig idé att göra fågelholkar som inte ser ut som alla andra.
De här finns till salu i Lovisa busstation där bland annat ungdomsverkstäder är verksamma. En hel massa andra fina saker som tillverkats där säljs också.
Det är ett tag sedan jag skrev ett inlägg i den här serien, förra visades den 19 juli, så nu är det dags med en ny bild!
Fick ögonen på den här bilen under Lovisa Historiska Hus-evenemanget och tycker att bilen platsar bra under rubriken ”hur galet (härligt) som helst” 😀
Eller galet fint kanske man ska säga i det här fallet.
Och helt galet sanslöst att jag med mobiltelefonen hann fånga sländan.
Den sitter fin som en brosch på Faster Asters blus 🙂
Kanske man skulle sluta dricka om man mötte en sådan här vid bardisken? 😀
Min dag har fortsatt vara trevlig. Fika och tidningssnack med en väninna, några fotouppdrag för företaget. I kväll premiär för Allsång på Skansen.
Vill ta för mig av livet. Bejaka det.
Har så länge varit ledsen, eller haft ett liv som gått i berg-och-dal-bana.
Vill finnas till för andra också. Hjälpa där jag kan. Således inte bara tänka på mig själv.
Jag är så mycket mer än det ni sett av mig de två senaste åren.
Jag är gladare än på länge. Just nu i alla fall.
Och det är nuet som räknas ❤
Ett minne från seglatsen, då vi hade lagt till vid Fagerö i Sibbo skärgård. Vi strosade runt där en kväll och då hittade jag den här rastplatsen för hundar. Tror inte de fyrbenta skulle ha något emot att tumla runt bland hund()!)floka och annat gräs, men, men… i dessa fästingtider…
Del 19 i serien ”Hur galet som helst”.
Jag jobbar kväll i dag, bland annat på Lovisa fullmäktige. Så därför bjuder jag på ett förhandsställt inlägg.
Så där annars går jag redan rätt mycket i semestertankar. Blir ledig den 4 juni och semestern är sex veckor lång. Har planerat göra en del sådana saker jag aldrig gjort förr 😀
Med en sådan här väska skulle man säkert väcka uppmärksamhet på sommarens fester 🙂
Hur ska vi veta vart vi ska ta vägen?
Del tretton i serien finns HÄR.
Bilden kanske får tala för sig själv 🙂 Hur galet som helst!
När ska vi hinna hinka i oss allt det här?
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 