… är väl ett gammaldags uttryck då man menar att man kan berätta LITE och inte behöver hemlighålla allt.
Att jag gillar gamla cyklar som får nya liv, det vet ni som följer min blogg.
Men eftersom jag nu under några veckors tid sprungit runt i flertalet av de gamla hus som ska vara med under evenemanget Lovisa Historiska Hus är det troligen ingen större hemlighet att jag samarbetar med arrangörerna.
Det var också på gårdarna till ett av husen jag hittade den här fina gamla cykeln.
Inom en snar framtid tror jag att jag ska kunna bjuda på mycket fler bilder från Lovisa, och på riktigt kunna vara den ambassadör för vår lilla stad som jag vill vara.
Kanske man skulle sluta dricka om man mötte en sådan här vid bardisken? 😀
Min dag har fortsatt vara trevlig. Fika och tidningssnack med en väninna, några fotouppdrag för företaget. I kväll premiär för Allsång på Skansen.
Vill ta för mig av livet. Bejaka det.
Har så länge varit ledsen, eller haft ett liv som gått i berg-och-dal-bana.
Vill finnas till för andra också. Hjälpa där jag kan. Således inte bara tänka på mig själv.
Jag är så mycket mer än det ni sett av mig de två senaste åren.
Jag är gladare än på länge. Just nu i alla fall.
Och det är nuet som räknas ❤
Och jag kan inte annat än höja GP-muutots killar till skyarna. På en halv timme hade två flinka män burit ner tjugosex fulla lådor och fyra tomma (jag behövde inte alla trettio).
De hade också skruvat isär köksbordet då jag saknade verktyg, och på nya stället skruvade de ihop bordet igen.
Tack snälla ni! ❤
Totalt krävde flytten bara en och en halv timme. Nästan lika snabbt bar killarna alltså också upp alla saker till tredje våningen på nya stället.
Flyttbilen anlände punktligt klockan tio.
En dryg halvtimme senare var vi på den nya adressen och möttes av en liten överraskning. Gårdsplanen såg ut som en sandgrop eller en öken, välj själv 🙂
Men inga problem. De som jobbade på gården banade väg för flyttbilen och flyttfirmans killar tog det också med ro, inga sura miner här inte.Min lägenhet ligger högst uppe till vänster. Sovrumsfönstret är det större, köksfönstret det mindre.
Flyttbilen kom nästan fram till dörren.Renovering pågår, nya vattenledningar har dragits in och de ska täckas, elarbeten och en massa annat är också på gång.
När jag kom upp till bostaden behövde jag ingen nyckel. Här fanns också arbetskarlar på plats. Han som jobbade i min bostad tog en halv timmes paus så att flyttkillarna smidigt kom in med lådorna och möblerna.
Den här dagen har börjat så bra för mig – inga sura miner av någon trots hettan och allt stök med damm i trappan och bostaden.
Skivan som ska bli mitt matsalsbord står lutad mot väggen. Det som lutar mot bordsskivan har med renoveringen att göra 🙂
Men vet ni – jag känner på mig att allt kommer att bli bra. Hela flyttproceduren gav mig fina vibbar.
Salen sedd från balkongen.Mycket ska ju ännu göras innan det här är ett hem. Köket inreds troligen med korgmaterial, annat brunt och sedan limegrönt som bryter mot de andra färgerna.Och ni som följt min blogg vet att sängen ska stå mitt på golvet, inte med någon ända fast i väggen.
Här återstår också mycket att göra. Bland annat tänker jag skippa de vita byrålådor vi har hemma på åsen.
Jag gick på måfå in till loppisen vid Mariegatan i jakt på en gammal byrå, eller någon liten gammal brun möbel.
Och vet ni vad jag hittade, jo en brunbetsad sådan från 1930-talet. Den var det första jag såg då jag kom in, behövde inte ens titta mig omkring.
Men jag glömde fotografera den och nu väntar den på sommarstället. Visar bild av den en annan gång.
Utsikt från balkongen mot sydväst.Utsikt från balkongen mot väst.
I dag är jag för första gången på länge riktigt, riktigt glad.
Jag ser fram emot att flytta hit. Ha nära till jobbet och affären. Få lite nya omgivningar att fotografera.
Och i kväll är jag bjuden på grillfest hos svärmor och svärfar.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 