Grekland

Äntligen blev det av!

~ Carita Liljendahl ~ 52 kommentarer

Att jag beställde en resa till mig själv. Jag ska åka till en liten byn och bo på ett litet familjehotell på en ö i Grekland.

Det var ett stort beslut för mig, en tanke som jag haft länge men som jag av olika orsaker alltid skjutit upp. Jag hade tänkt att jag kanske kunde få en kompis med på resan.

Men det har visat sig vara svårt att få tidtabeller att passa. Jag kan på grund av mina arbetsuppdrag inte åka bort för en längre tid då de flesta andra semestrar, alltså under juni-juli-augusti. Och efter det är de flesta av mina vänner på jobb.

För två år sedan skulle jag åka med Hurtigruten, ensam. Jag såg fram emot det, men så inhiberades resan för att några resenärer insjuknat och nya kunder hittades inte i all hast för den ganska värdefulla turen.

Hoppas min utsikt blir ungefär så här. Foto: Tui.fi

För ett drygt år sedan, då jag sade upp mig från fastanställningen och blev företagare, hade jag besparingar på banken. Pengarna skulle utgöra en trygghet om jag inte fick nya jobb.

Nu ett år senare har jag nästan samma summa kvar. Jag har hankat mig fram, kunnat betala varenda faktura jag fått.

Så därför tänkte jag… vad går jag och väntar på?
Jag gör ju mig inte av med alla besparingar om jag åker i väg.

Ni ska få ta del av mina tankar inför resan, under och efter den. För jag hoppas att det här blir en resa som ger mig många insikter.
Jag kommer säkert under den dryga månad som återstår till avfärden att hinna tänka allt från ”hur ska det gå, vad har jag gett in mig på” till ”äh, ingen fara, det här klarar jag galant”.

Livet och min lilla hemstad brukar kännas extra tomma dagarna efter att 15.000 gäster dragit bort från evenemanget Lovisa Historiska Hus. Man känner att hösten kommer krypande och det är lätt att bli modstulen.

Nu har jag nåt att se fram emot!

Alla minnen

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Vår vän från Sverige bjöd på den här lätta lunchen i dag, tack tack!
Vår vän från Sverige bjöd på den här lätta lunchen i dag, tack tack!

Lunchen intogs på Saltbodans café och till restaurangen ska jag också ikväll med Lovisa svenska lärdomsskolas elevförbund som firar sommarfest.

Jag har under de senaste dagarna funderat mycket på makens och mina gemensamma minnen. Hur många gånger har vi inte suttit just här, på Saltbodan? Vi har kollat på fotboll, vi har varit ute med släkt och vänner, vi har ätit mat eller smaskiga tårtbitar, druckit något glas gott – för min del ofta mousserat.

Minnen finns i form av alla våra fotoalbum som vi på något sätt ska dela. För vem kastar bort gamla foton?

Och minnen finns i mina dagböcker där jag skrivit om precis allt vi gjort, från det intimaste till det mest vardagliga. Här finns detaljerade beskrivningar om våra resor, som brukade bli tre, fyra, fem om året.

Jag har funderat om jag kanske borde skriva om de här minnena här på bloggen också, för här bearbetar jag allting bäst då jag får kommentarer av mina vänner.

I början av augusti, efter avslutad kioskperiod, brukade vi alltid resa utomlands. Ofta till Grekland.

Också i år har många kunder frågat mig vart vi ska resa i år, ”för det ska ni väl som vanligt”.
Svar: nej, det ska vi inte – ja, maken kanske reser nånstans, jag vet inte… men inte med mig i alla fall.

Visst känns det sorgligt, och hela året jag har framför mig är fyllt av högtidsdagar och andra dagar då vi brukade göra det-och-det.

Så jag ska fundera på det där med att skriva om de bästa minnena, för dem vill jag vårda.Just nu gör de flesta minnena ont, men en vacker dag ska jag med glädje kunna titta tillbaka på våra sjutton gemensamma år.

Snart bär det av söderut

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Aftonbladets reseguider har vi tidigare om åren haft mycket nytta av.
Aftonbladets reseguider har vi tidigare om åren haft mycket nytta av.

Tidigt i morgon bitti startar resan mot Helsingfors och därifrån ner till Rhodos i Grekland. Vi har varit där två gånger förr, men ön är ju stor – vi har inte sett allt – så jag tror det blir kul den här gången också.

Vi har inte planerat vad vi ska göra där. Egentligen tror jag vi mest kommer att bada, vila, äta och dricka gott, strosa runt. En havsutflykt kanske vi gör, vi brukar gilla dem.

Rhodos kanske klingar dåligt i någons öra eftersom turister rest dit under så herrans många år. Men ön blir väl för oss vad vi gör den till? Det är vår semester, vår lediga tid. Bara det att få bo på hotell och äta ute, slippa planera själv, är ju så himla skönt.

Och så var det ännu en sak…
Man ska ju inte berätta på Facebook och bloggar att man reser bort för vips är tjuven där. Men jag säger väl som jag brukar ”vi har lägenhetsvakt, bekanta som sköter om post och blommor, grannarna vet att vi reser bort” osv. Så det är nog inte värt besväret att försöka bryta sig in hos oss.

Min tanke är att jag skriver blogginlägg och visar bilder från semesterorten. Tills dess – ha det så bra!

Fotboll och människorättsfrågor

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Så har den då sparkats i gång – EM-fotbollscirkusen. Öppningsmålet i matchen Polen-Grekland var sannerligen vackert. Invigningsfesten var också fin.
Främst hejar jag i år på Sverige för Finland är ju inte med i år heller… Och då öppningsmatchen i Polen gick mellan värdlandet och Grekland passade jag på att ha Polenmössa och Greklandsflagga.

Det andra värdlandet är Ukraina. Där är det inte lätt att vara gay, för att ta ett exempel på människorättsfrågor. Många frågar sig varför fotbolls-EM får arrangeras i ett land som inte respekterar sexuella minoriteter.
Frågan må vara berättigad, men då EM nu ändå arrangeras där borta finns det ju alla möjliga att sätta fokus på just det här – och på många andra saker som kunde vara bättre än de är i Ukraina.

Heja Fin…hmm… land!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Jaha, så är det då dags för tredje matchen för Finlands del
i grundserien i hockey-VM. Vi möter Tjeckien i kväll klockan 21.15.
Dags att plocka fram finska flaggan! Det borde jag ha gjort redan till matchen mot Danmark och Lettland, men det blev inte av.

Men VAR finns min fina blåvita flagga? Jag irrar runt i bostaden och skäms nog lite för att jag inte har en aning om var jag har lagt den. När använde jag den senast? Att jag inte ens minns det. Nu ligger flaggan någonstans ensam, börtglömd i ett dammigt hörn och gråter. Vad ska min modige morfar som kämpade för Finlands frihet tänka där i sin himmel?

Paniiiiik! Maken hjälper till att leta. Han hittar en rysk flagga i miniatyr.
– Det här är det närmaste i färger som…
Nej, vad säger han? En sådan hednisk tanke! Rysslands flagga av alla! Förlåt morfar och alla veteraner…
Jag tror morfar tar det riktigt lugnt, det är bara jag som panikerar.
Det närmaste JAG kommer i mitt letande är de blåvita färgerna i Greklands flagga.
Och Grekland tillhör EU. Vi hjälper dessutom Grekland ekonomiskt. Så det minsta Grekland kan göra för Finland just nu är att låna sina färger från flaggan. Heja FIN-GREK-EU-LAND!