Ryggen tackar, nacken tackar, armarna tackar – ja, hela jag tackar.
Äntligen har jag åter en ergonomisk arbetshörna, ett nytt tangentbord och Windows11.
Det krävde sina timmar, nerver och tålamod, men sånt här går ju sällan snabbt. Huvudsaken är att få allt i ordning och att allt sedan funkar då det gäller appar, program, skrivare och annat.
Nu är det åter en glädje att jobba här och i all synnerhet kan bloggandet återupptas med nya krafter. Plus att jag på ett annat sätt klarar av att läsa och kommentera på vännernas bloggar ❤
Happy – så att jag vill dansa! What is happiness for you? 😀
Riktigt så vackert som det är i verkligheten blir det ju sällan på bild.
Men jag njuter nu av sekunder och stunder i mitt kök. Solen silas så oerhört vackert genom lövverket på trädet där utanför. Spetsgardinen bildar då och då mönster, på golvet eller på bord.
Egentligen känner jag mig melankolisk och jag vet inte varför. Kanske det är hösten, som jag vet är i antågande då jag ibland ser och hör gässen flyga över husen.
Det här är blommor och växter som jag själv har odlat. Jag gav en bukett till Inge-Maj och Bengt då vi besökte dem i söndags för en vecka sedan.
Det är 17 grader ute. Jag har en intervju på eftermiddagen och ska sedan göra den klar direkt då jag kommer hem. Imorgon går nästan hela dagen till att fixa Windows11 och att överhuvudtaget få det här med ”dator- och arbetsparken” i skick så att det blir ergonomiskt också.
Det har knappast undgått någon att vi har haft det svinkallt här i södra Finland de senaste veckorna. Nordanvinden pressar på, nätterna har ibland bjudit på frost och dagtid har vi haft kring 5–8 plusgrader.
Det har med andra ord inte blivit så många foton tagna utomhus. Nog för att jag har vistats ute, men med vantar på händerna går det inte att fota med mobilen. Dessutom vill jag fort ta mig från plats A till plats B i den kalla vinden.
Så jag sitter ibland här i min soffa och ser på teve, skriver dagbok, läser tidningar och böcker. Och kommer det bara dåliga program eller hemska nyheter använder jag Arenan och kollar på snälla naturprogram, dokumentärer eller som här – barnprogrammet Vesta-Linnea och avsnittet ”Flytten”.
Dubaichoklad lär ska vara en av de senaste trenderna. Artikeln ingick nyligen i Hufvudstadsbladet. Jag har inte smakat på den och tror inte att jag gör det heller. Verkar vara för mycket och för mäktigt.
Men här ser man vad som kan hända när videoklipp eller bilder sprids via till exempel Reels, Instagram eller Tiktok. Jag har en väninna som på bara ett par månader har fått 30 000 följare för sin profil, ”Kirppismummo”, som prenumeranter av Nya Östis kan läsa mera om här.
Jag är med på Instagram bara för att kunna följa vissa vänners och Nya Östis postningar där. Tiktok är jag inte med i och tänker inte gå med heller, och Reels kollar jag bara ibland via Facebook. Till exempel då där ges tips om grönväxter.
Har säkert fotograferat solljus och skuggor på min vägg här hemma förr, men ingen bild blir den andra lik så jag visar gärna denna från igår kväll.
I dag regnar det men tycks vara +10 grader ändå. Regnet behövs, det binder sanden och dammet som ännu finns på gatorna. En del av gatan där jag bor putsades på förmiddagen.
Ska ta mamma till affären i dag och mot kvällen jobba ett par timmar med en större artikelhelhet.
I dag köpte jag en lampa som tål kyla och fukt, det vill säga som enligt alla föreskrifter är säker att ha utomhus. Nu är ju min balkong inglasad, men tidigt på våren och sent på hösten blir där fuktigt och kallt. Då får en lampa inte ha en strömavbrytare via en knapp.
Sladden för den här bör alltid dras ur väggen då lampan ska släckas, men det är helt ok för mig. Nu kan jag sitta här och läsa och skriva också då det blivit mörkt. Stearinljusets sken i all ära, men som läslampa funkar det inte.
Jag är glad för min lediga dag. Finns så mycket att pyssla med hemma. Har dammsugit och ska plocka bland grejer och kläder för att se vad jag kan ge bort till Röda Korsets insamling som är nästa vecka.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 