hopp

Lucka 5, kan kärleken och freden segra?

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Vem som helst av oss välkomnar säkert frid och fred på jorden. Det är ofattbart att det hela tiden ska krigas nånstans, utövas våld, förtryck, tortyr och andra hemskheter. Ondskan finns omkring oss, men så finns också kärleken. Så måtte den vinna, inom vilken tidsram det än handlar om.

Imorgon firar vi självständighetsdag i Finland. Vi har delat upp jobbet på tidningen så alla inom hetsigaste produktionen inte ska behöva jobba hela den dagen, den är nämligen ”röd” i kalendern, en helgdag.

Men tidningen ska ut ändå den åttonde december, så alla kan inte ta hela dagen ledigt.

Jag har planerat att föra ljus till min morfars hjältegrav imorgon. I dessa tider känns den självständighet som vi vann 1917 och sedan även senare försvarade extra värdefull. Jag tror att Finland som har upplevt krig så sent som 1939–1944 känner något slag av brödraskap med Ukraina. Vi har kämpat, och de kämpar, mot samma fiende.

Historien upprepar sig dessvärre. Varför lär sig människan ingenting? Finns det hopp för att det goda kan segra en dag?
Jag vill tro det 🙏

Fem en fredag, HOPP

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Hakar också på veckans utmaning hos elisamatilda.se

Vad behöver du göra dig fri från?
Hela tiden tycker jag att jag har för mycket prylar, men jag jobbar också på det jämnt. Nytt in, gammalt ut.
Man ska att vi skulle bli fria från papper, dokument – ni vet. Men jag tycker att jag jämnt måste skriva ut papperskopior i mitt eget företag och nu som chefredaktör, med tanke på bokföringen. Så papper lär jag inte bli fri från fastän jag önskade ha mindre högar av dem.

Vad är det högsta du har hoppat från?
Tre kilometer då jag hoppade fallskärm (tandem, tillsammans med en kunnig hoppare). Skulle när som helst göra om det 🙂

Vad återhämtar du dig från?
På fredagar återhämtar jag mig efter veckans intensiva jobb.

När hoppade du senast i någon typ av vatten?
Jag tycker om att bada, men inte att hoppa i okända vatten med ännu mer okänd botten… däremot hoppar jag gärna i en bassäng, men det var ett tag sedan. Så länge sedan att jag inte minns 😀

Vad för slags säng sover du på?
En säng man i Finland kallar ”jenkkisäng”, alltså en med dubbla madrasser, cirka 125 cm bred, svart förstås.

Veckans ord – HOPP

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Alla små blommor ger HOPP om att våren är här och att sommaren kommer också i år.

Det var väldigt svårt det här med HOPP… jag har inga bilder i arkivet där någon utför ett HOPP.
Men HOPP är så mycket mer än bara skutt och volter.
HOPP handlar också om förtröstan och förväntan.
Och något sådant känner man ju då solens strålar värmer, då de första blommorna kommer upp ur jorden.
Jag var på jakt efter den fina vårblomman krokusen, men jag hittade inte en enda i hela Lovisa centrum!

Fler bilder som illustrerar HOPP hittar du hos Sanna som håller i trådarna för den här fotoutmaningen.

Att vänta är väl att ha hopp för framtiden?

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Symbolbild. Tagen under Öppna Trädgårdar i juni.

Det talas mycket om att vi ska leva i nuet. Att göra det är en konst, och jag tror att jag har blivit allt bättre på att vara närvarande på många olika sätt.

Gårdagen är ett minne blott, om framtiden vet vi intet.
Men nog måste vi få drömma och planera. Det handlar ju om att ha framtidstro och just nu har jag det.
För tillfället väntar jag på en massa olika saker. Och då jag är en otålig person är denna påtvingade väntan, det vill saker som jag inte KAN forcera, säkert riktigt nyttig…

Jag väntar på
– att få nyckeln till nya bostaden så att jag kan ta mått på utrymmen och börja bära in en del små grejer där
– att äntligen blir klar med tömningen av några skåp här som jag nu bor, att få gamla pärmar ut och endast det mest viktiga från arkivet sparat
– att flyttföretagets bil kör mina saker till nya stället i slutet av augusti
– att få komma i väg till Moraitika på Corfu med en god vän

 

Julefrid – förhoppningsvis

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

En del av alla julkort vi fått i år.
En del av alla julkort vi fått i år.

Jag är inte stressad inför julen. Tiden har bara annars rusat. Brukar dock tänka att det är helt okay, för nu går vi åter mot ljusare tider och en spirande vår!

Jobbet är gjort för den här veckan, en mastig jultidning på 36 sidor borde nå prenumeranterna i morgon. Nu stundar fem lediga dagar.

Mycket har man ju läst om jordens undergång. Både allvarliga inlägg och raljerande sådana. För min egen del hoppas jag att orden lugn jul  innebär nätter då jag inte får hostanfall och nätter utan näsblod.
För i går drabbades jag åter av näsblodet, först på kvällen, sedan på natten. Och det sista man ska göra om sådana åkommor är ju att googla. För då har man både hjärnblödning och leukemi.

Men blödningen upphörde snabbt och det lär vara ett gott tecken.

Men jag vet, jag KAN vara allvarligt sjuk. Å andra sidan, om jag är det, så är jag det. Då kan jag bara acceptera situationen och försöka göra det bästa av den. Jag har ofta tänkt att jag kanske också en dag bloggar om en allvarlig sjukdom, om behandlingar, om berg-och-dal-banan mellan hopp och förtvivlan.

Jag har också sagt att jag inte ska fråga ”Varför drabbades just jag” – då jag i stället kan fråga ”Varför skulle inte jag drabbas då så många andra drabbas”.

Det finns hopp om en sommar

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Så som jag har spanat och spanat. Och så äntligen i dag fick jag syn på dem i en av stadsparkerna. För min del de första krokusarna!
På norra sidan av fredsmonumentet och bänkarna låg ännu rätt mycket snö. Några enstaka exemplar kämpade där för att bryta sig genom de tunnaste snöresterna.
Men på södra sidan såg det ut så här.
HURRAAA – hoppet om en ny sommar väcktes!