Glad måndag! 21-10-2024

Måndag igen, och här hittar du en lista på andra som brukar vara med och sprida måndagsglädje på olika sätt. Jag startade den här utmaningen för många år sedan då jag tyckte att måndagen kanske ha lite oförtjänt dålig rykte som en jobbig dag. Den är ju en dag bland alla andra och kan ses som en god start på en ny vecka. För mig är måndagen veckans första dag, till exempel är det så i min bordskalender. Men det finns de som ser söndagen som veckans första dag. Känner någon till fakta bakom det får ni gärna berätta.

Pussel ger mig glädje och nu har jag långsamt kommit igång med ett nytt van Haasteren-pussel. Jag sorterar kantbitar och en del andra bitar i sakta mak. Såsom allt annat just nu går i mitt liv, i långsamt tempo.

Det långsamma tempot behövs då jag fortfarande inte är frisk. Tjugoen dagar har jag varit sjuk på olika sätt, men då jag inte har feber räknar jag den här hostan och snuvan till kategorin ”envisa influensor som kräver 4–6 veckor” såsom en läkare sade till en väninna som hade samma symptom.

För två veckor sedan hade jag frissatid men då var jag i så eländig form att jag inte kunde gå dit och smitta ner andra. Nu mår jag bättre, smittar inte längre någon och ser fram emot att få håret fixat efter NIO veckors paus!

Det hoppas jag gör min måndag glad! ❤

Stillsamt går dagarna framåt

… och så var det också meningen att det skulle bli när jag slutade jobba heltid. Det enda som inte gick som planerat och önskat var det här med hälsan. Från dag ett som ”något slags deltidspensionär”, den första oktober, fram till i dag den 16 oktober har jag varit sjuk precis hela tiden. I natt hostade jag och låg vaken mellan tre och sex. Men det gör inte såtillvida så mycket eftersom jag sedan kan sova till elva då jag sällan numera har tider att passa.

Att handla till mamma kvarstår som veckogöra. Massage och frissa som blev uppskjutna på grund av att jag var krasslig förra veckan ska bli av inom kort.

Idag har jag skrivit ut födelsedagsintervjun som jag gjorde igår. Jubilaren har läst och godkänt text och bild och paketet ska gå ut den 24 oktober i Nya Östis. Efter det ordnade jag min vedhörna. Tog från hallen in den svarta bänken med lådor, eftersom jag tror att den inte mår bra på vintern då det blir kallt och fuktigt. Som ni ser har jag också köpt en hink för aska.

Jag tycker om då solen faller in i allrummet där jag har många växter vid fönstren, datorn, teven, soffan, kakelugnen och några andra möbler. Känner tacksamhet för dess strålar, för de värmer ännu rummen lite såhär års.

Skulle gärna gå ut en sväng, men orken tar fort slut när jag gör något här hemma, som nyss då jag bar saker och ordnade hörnan vid kakelugnen.

Jag har ännu många bilder från resan opublicerade. Det känns märkligt alltsammans, eftersom två tredjedelar av resan gick till diarré och hosta. Ändå hade jag turen att orka med alla utflykter eftersom jag var värst sjuk på den dag vi hade ledigt.

Jag tar bilderna lite pö om pö och blandar dem med bilder från det som är min vardag i dag.

Hemma igen, trött men lycklig

Blir nu bara en bild från arkivet – men kan konstatera att växterna mått bra fastän temperaturen gått ner till +14 här inne hos mig medan jag var på resa. Eller kanske de just därför trivs 😀 !

Det första jag gjorde då jag kom hem var därför att börja elda 🙂

Jag skriver mer imorgon och andra dagar. Har stor sömnskuld från veckan som gick. Skulle orsaken vara festande vore det mer än väl. Men nej, jag drabbades bland annat av magsjuka under resan. Mådde värst den dag vi hade ledig dag, med eget program. Så kanske man kan säga: ”En ordentlig arbetstagare (detta var ju ändå arbetsresa) blir sjuk då det är ledig dag, och kan sedan åter jobba när alla uppgifter väntar”.

Sedan fick jag en förfärlig hosta, så vi får se hur jag mår framöver. Blir det nytt klinikbesök också i Finland?

En reskompis sa att ”ja, ser du, när man blir pensionär eller nästan pensionär och ledig från jobbet, då blir man ofta sjuk, kroppen förstår att den kan ta ledigt”. Jag tänker lika.

Men jag tänker också komma igen 💪

Nu är det hemmavård som gäller

… förkylningen har slagit till igen 😦
Minns att jag var sjuk åtta veckor i fjol, från slutet av augusti till slutet av oktober. Sedan kom en ny influensa som jag behövde antibiotika för i mars i år. Jag hoppas den här inte blir lika tuff, för då hade jag svårt att sova på grund av hostan.

Varma drycker, choklad, näsdukar… kanske inte hjälper men hoppet lever.

Hade frissa i dag redan klockan åtta. Ringde inte återbud eftersom det är svårt att få ny tid inom en överskådlig framtid.

Kändes skönt att bli ompysslad ändå. Efter frissan via apoteket hem och nu är det vila som gäller.

Köpte en hårvårdsprodukt, och måste medge att förpackningen, själva utseendet och färgen lockade. Dom vet vad dom gör… dom som tillverkar och marknadsför sådana här grejer 😀

Nu ska det bli volym i håret – kanske det börjar stå rakt upp 😀

Jag ger mig och accepterar läget

Tidsfördriv och första hjälpen.
Tidsfördriv och första hjälpen.

Lade mig klockan nio i går kväll. Fick inte sömn, hostade till klockan ett. Tuppade väl sedan av för en stund, upp igen runt tre och runt fem, kräktes nästan slem . Besparar er övriga äckliga detaljer.

Eftersom vårdcentralen i Lovisa är stängd lördagar-söndagar ringde jag privata kliniken. Också stängd!

Då återstod det bara att acceptera läget. När jag väl hade gjort det infann sig lugnet. Det går i stort sett ingen nöd på mig. Jag tänkte på några vänner som har och som haft det mycket värre med långa perioder på sjukhus.

Jag orkar ändå stiga upp ur sängen då och då. Jag kan läsa tidningar och böcker, spela spel på paddan, lyssna på radio, kanske sova en stund.

Jag har hostmedicin, värkmedicin, näsdukar och vatten. Om jag inte mår bättre på måndag efter två dagar i vågrätt läge så blir det förstås besök hos doktorn.

Min snälla syster agerade hemhjälp och såg till att jag fick allt jag hade på inköpslistan. Nu bäddar jag ner mig igen och tar nya tag i morgon.

Kanske en delseger?

Hostan har inte hållit mig vaken de tre senaste nätterna. Det måste väl ändå var en delseger jag tagit i kampen mot mycoplasman.

Tiden går långsamt, men vad gör det? Annars rusar den ju. Mot pensionsåren och döden om man vill vara lite sarkastisk. Och det vill man då man är en James Bond- och en Erik Winter-supporter.

Pensionsåren har jag faktiskt inte något emot, så som jag ser på dem nu. Och dö ska vi alla någon dag, men inte vill jag dö riktigt ännu. Finns liksom för mycket att se och uppleva än.

Bland annat har jag i dag tänkt läsa Åke Edwardsons ”Hus vid världens ände” klar. Och så har jag tänkt pyssla några julkort till för att få i väg alla i morgon. Sätta kycklingsfiléer i ugnen och kanske orka besöka två av Lovisa traditionella julhem, de har sista dagen öppet i dag.

En del av korten jag knåpat ihop de senaste dagarna.
En del av korten jag knåpat ihop de senaste dagarna.

Krig pågår

En hel arsenal av kemiska vapen.
En hel arsenal av kemiska vapen.

På olika håll i världen pågår tyvärr olika krig. Så jag vet inte hur mycket man ska skämta om krigföring med kemiska vapen. Men för att orka med eländet (mycoplasman) måste jag få ta det med en gnutta humor.

Snart tvingas slemmet sluta gunga i mina lungor.
Snart tvingas slemmet sluta gunga i mina lungor.

Orsaken till att ni inte hört från mig på ett tag är att hostan inte gav med sig. Jag blev orolig, tänkte att det kan slå över till lunginflammation. Så illa hade det inte hunnit gå, men utan mediciner vete katten var jag hade landat.

Inspirerad av en reklam jag såg på tv i apoteket ritade jag den här teckningen. I reklamen fick man se in i en hostande kvinnos lungor. Där gungade gröna slemklumpar fram och tillbaka. De skrattade elakt och hade roligt. Men sedan fick kvinnan mediciner och då var det slut på det roliga för basiluskerna.
Det är en sådan krigföring som pågår inne i mig just nu.

Host host och krax krax!

Hoppas de här slemlösande pillren ska göra mig frisk.
Hoppas de här slemlösande pillren ska göra mig frisk.

En gång per år, ganska exakt den här tiden, får jag skrällhosta. Har ingen feber och snuva men hostattackerna är gräsliga och värst på natten. När sömnen uteblir orkar man ju inte till jobbet heller så i dag har jag vilat hemma.

I fjol sa en läkare att jag kanske har astma. Min sjukdom verkar kronisk, eller i alla fall ständigt återkommande vid samma tidpunkt på året. Borde kanske genomgå spirometri, alltså en sådan där lungfunktionsundersökning.

Men nu orkar jag inte tänka på det.
Ville bara hälsa till er alla att jag nog sprattlar på än fastän jag inte uppdaterat bloggen varje dag.

Julefrid – förhoppningsvis

En del av alla julkort vi fått i år.
En del av alla julkort vi fått i år.

Jag är inte stressad inför julen. Tiden har bara annars rusat. Brukar dock tänka att det är helt okay, för nu går vi åter mot ljusare tider och en spirande vår!

Jobbet är gjort för den här veckan, en mastig jultidning på 36 sidor borde nå prenumeranterna i morgon. Nu stundar fem lediga dagar.

Mycket har man ju läst om jordens undergång. Både allvarliga inlägg och raljerande sådana. För min egen del hoppas jag att orden lugn jul  innebär nätter då jag inte får hostanfall och nätter utan näsblod.
För i går drabbades jag åter av näsblodet, först på kvällen, sedan på natten. Och det sista man ska göra om sådana åkommor är ju att googla. För då har man både hjärnblödning och leukemi.

Men blödningen upphörde snabbt och det lär vara ett gott tecken.

Men jag vet, jag KAN vara allvarligt sjuk. Å andra sidan, om jag är det, så är jag det. Då kan jag bara acceptera situationen och försöka göra det bästa av den. Jag har ofta tänkt att jag kanske också en dag bloggar om en allvarlig sjukdom, om behandlingar, om berg-och-dal-banan mellan hopp och förtvivlan.

Jag har också sagt att jag inte ska fråga ”Varför drabbades just jag” – då jag i stället kan fråga ”Varför skulle inte jag drabbas då så många andra drabbas”.