Målet är fortfarande, leva enklare

Det här kortet köpte jag till mig själv för några år sedan. Tanken var, och är, att jag varje dag ska se detta och komma ihåg att jag vill leva nära naturen, eller i alla fall bli påmind om att jag klarar mig med väldigt lite.

Nu har jag inte tänkt köpa en husvagn och inte en husbil heller. Jag har inte råd med sådana, de kostar ändå en hel del. Och jag skulle inte vara så bra på att sköta underhållet av dem heller.

Somrarna skulle säkert vara sköna, men sen höst och kalla vintrar skulle jag troligen frysa och lida av fukten om jag inte förflyttade mig till varmare breddgrader.

Då min teve nu fått något fel, och stänger av sig fyra gånger i timmen, har jag insett att jag egentligen också klarar mig utan den. Jag tänker inte köpa en ny. Jag har ju min dator och det mesta kan jag se via den.

Jag har flyttat fyra gånger på elva år och känner att jag fortfarande har saker som jag vill göra mig av mig. Alltid blir det också en del papper på hög som behöver rensas. Så nu håller jag på med det 🙂 Bilden visar en del av en Ikea-hylla som nu genomgår ”putsning”.

Då jag själv har gett något i gåva till någon, brukar jag tänka att efter det får mottagaren göra vad hen vill med gåvan. Jag tar inte illa upp om den ges bort, säljs eller kastas.
Hur förhåller du dig till den frågan?

När jag har läst böcker eller löst pussel ger jag dem ofta vidare eller säljer dem mycket förmånligt.

Jag kollade igår via Youtube på VanLife-filmer och reste runt i världen med olika människor på det sättet. Jag skulle också kunna leva på fem välplanerade kvadratmeter, men jag inser ändå att den tiden nu är förbi då jag nästa vår ska fylla 64 år.

Mina drömmar om ett ännu enklare liv, på mindre boyta, så minimalistiskt som möjligt, har jag ändå inte gett upp ❤

Kortet som gör mig glad

Det här med husvagns- eller husbilsdrömmar skrev jag om för några dagar sedan. Det här kortet har tröstat mig en tid nu, och lite varit som en ”skattkarta” för mig, en karta där allehanda drömmar är tillåtna.

Det står i ögonhöjd lutad mot min skrivbordslampa.

Genast då jag såg kortet i bokhandeln ville jag ha det. Inte för att sända till nån annan, vilket jag gör med 98 procent av alla kort jag köper. Skickar via postcrossing eller som en hälsning på Alla hjärtans dag, till jul eller påsk. Men det här ville jag behålla själv.

Det har varit tre ganska tunga månader. Ju äldre jag blir, desto jobbigare känns november, december, januari.
Men nu skriver vi ju redan februari, så det lättar säkert snart 🙂

I hemlighet, så… och så var det inte hemligt mer 😄

Riktigt roligt och även otroligt att en av de amaryllisar jag köpte före jul fortfarande är så här fin och till och med har knoppar.

Har jobbat med arvoden flera timmar i dag, alltid så sista fredagen eller söndagen i månaden. Efter det en promenad, fick sällskap av min syster, det blev 3399 steg.

Orsakullans fråga för den 28 januari var ”Hemtjänstens dag, berätta om dina erfarenheter kring ämnet”.
– Erfarenheterna för egen del kan jag inte tala om då jag inte anlitat hemtjänst. Men de tjänster min mamma har fungerar perfekt. Hon tycker om de personer som besöker henne en gång i veckan, och det är ju viktigt.

Frågan för den 29 januari är: ”I hemlighet så…” Ja, den som känner mig vet att jag drömmer om allt möjligt, från partner som jag inte bor ihop med, till allehanda resor. Men det är ju ingen hemlighet, och skriver jag nu ut vad jag gör i hemlighet är den avslöjad och därmed ingen hemlighet mer 😀 Så det blev svårt.
Jag äter inte ens choklad i hemlighet, jag pruttar inte i hemlighet, jag dricker inte vin i hemlighet…

Men okay, nu ser jag en liten hemlis… jag har ett somrigt, tecknat, färgglatt vykort som står lutat mot min bordslampa. Jag tittar ofta på motivet, en kvinna som sitter utanför en husvagn. Det är sommar med fjärilar, blå himmel, sol och solrosor, blommor och en grön gräsmatta. Hon är barfota och det är så jag skulle vilja ha det. I hemlighet drömmer jag om att få bo i en husvagn eller en husbil. Men nu är det ingen hemlighet mer 🙂