Ett förhandsinställt inlägg eftersom jag blev sjuk natten mellan lördag och söndag och inte vet vad jag orkar med den här dagen. Jag orkade ändå vara uppe ett par timmar igår och skrev då en artikel och det här inlägget.
Jag brukar då och då betala pengar till Invalidförbundet och som tack fick jag i år en kalender med bilder av bland annat blivande och redan skolade assistenthundar.
Första mars i dag. Vårmånad och då behövs tulpaner och till kvällen ska jag börja sortera bitarna i mitt nyaste pussel.
Av någon anledning sov jag åter sämre i natt. Grubblar på allt möjligt. De tankarna är ibland svåra att släppa, ibland går det bättre. Jag försöker lära mig olika knep och övar på dem.
Tröttheten ledde till att tårarna rann många gånger i dag. Jag tror att jag som den HSP jag är (high sensitive person) som en svamp suger åt mig andra personers problem och vill hjälpa överallt. Krisen i Ukraina har inte gjort läget lättare, fastän jag försöker låta bli att se på allt för många nyheter.
Hittade den här kalendern i en låda. Hade glömt att jag fick den av Invalidförbundet för att jag betalade in ett stöd till dem på fjolårssidan. Maaliskuu är mars på finska 🙂Den här bilden tog jag i samband med en artikel som en annan medarbetare skriver om de insamlingar som är på gång till förmån för soldater och flyktingar i Ukraina.
Mot sen eftermiddag lättade trycket och tårarna kom inte längre lika lätt. Då jag gick till affären fick jag en klapp på axeln av en läsare. Han sa ”Nya Östis har blivit bättre igen”. I något skede hade han kanske tyckt att vi var lite sämre, men nu gav han oss beröm och de orden värmde mycket.
Det går upp och det går ner i livet. Egentligen var det rätt länge sedan jag grät. Det sägs ju att tårar och gråt helar oss. Så det var rätt skönt också, att låta känslorna komma och att dela med sig av dem med människor jag litar på.