Tårar och en klapp på axeln

Första mars i dag. Vårmånad och då behövs tulpaner och till kvällen ska jag börja sortera bitarna i mitt nyaste pussel.

Av någon anledning sov jag åter sämre i natt. Grubblar på allt möjligt. De tankarna är ibland svåra att släppa, ibland går det bättre. Jag försöker lära mig olika knep och övar på dem.

Tröttheten ledde till att tårarna rann många gånger i dag. Jag tror att jag som den HSP jag är (high sensitive person) som en svamp suger åt mig andra personers problem och vill hjälpa överallt. Krisen i Ukraina har inte gjort läget lättare, fastän jag försöker låta bli att se på allt för många nyheter.

Hittade den här kalendern i en låda. Hade glömt att jag fick den av Invalidförbundet för att jag betalade in ett stöd till dem på fjolårssidan. Maaliskuu är mars på finska 🙂
Den här bilden tog jag i samband med en artikel som en annan medarbetare skriver om de insamlingar som är på gång till förmån för soldater och flyktingar i Ukraina.

Mot sen eftermiddag lättade trycket och tårarna kom inte längre lika lätt. Då jag gick till affären fick jag en klapp på axeln av en läsare. Han sa ”Nya Östis har blivit bättre igen”. I något skede hade han kanske tyckt att vi var lite sämre, men nu gav han oss beröm och de orden värmde mycket.

Det går upp och det går ner i livet. Egentligen var det rätt länge sedan jag grät. Det sägs ju att tårar och gråt helar oss. Så det var rätt skönt också, att låta känslorna komma och att dela med sig av dem med människor jag litar på.

24 reaktioner på ”Tårar och en klapp på axeln

  1. Just nu är det jobbigt och blir så ledsen när jag ser nyheter från Ukraina. Försöker att inte se för mycket men igår pratade dom med en mamma som precis kommit till Polen. Hon var orolig för sina 2 barn som hade diabetes och hade bara fått med sej insulin för en vecka.
    Kriget är så nära och det är många oskyldiga som drabbas.
    Kramar från oss

    1. Ja, det är förfärligt… och gamla mänskor som tvingas gå långa vägar. Personer som sitter i rullstol, har olika sjukdomar.
      Oskyldiga, civila dör – jag begriper inte att Ryssland kan fortsätta med sina anfall.
      Jag är ordlös och så ledsen.
      Kramar till er mina vänner!

  2. Har också märkt att gråten pockar på lite oftare nuförtiden. Tror det har med ålderns att göra. Man blir liksom mera gråtmild. Ingen idé varför. Självklart gör det inte saken bättre när man ser var som pågår i Ukraina. Å det lär nog pågå ett tag tyvärr.
    Även här har Röda Korset fått in rekordmycket pengar. Även klädesinsamlingen har slagit alla rekord och vi har ombetts att bland annat skicka batterier och hjälmar samt täcken.

    1. Ja, det stämmer – mer gråtmild har jag blivit med åren. Nu förvärras det av läget ute i Europa.
      Men vi ska fortsätta kämpa för det goda, stå bakom och bredvid Ukraina – donera pengar, förnödenheter.
      Massor av saker har farit iväg från Finland mot Polen, även bussar som gratis transporterar bort flyktingar.

    1. Tack för att du skriver om hur ni upplever detta och det är fint att ni kan gråta tillsammans.
      Det som händer just nu är förfärligt, barbariskt av Finlands grannland. Tror inte att ryska folket vill detta.

  3. Det är definitivt bättre att släppa på trycket och att gråta än att hålla tillbaka hela tiden. Roligt att du fick beröm för tidningen just en sådan dag.
    Önskar dig en bättre natt och en riktigt bra onsdag, kram!

  4. Ja det är nog jättejobbigt nu med kriget i Ukraina och oskyldiga ska sätta livet till eller fly för sina liv, allt vad jag gör om dagarna relaterar jag till vad de inte får och inte kan göra, s.s sitta ner och njuta av en kopp kaffe och glädja sej åt det, eller få äta god mat i allsköns lugn och ro, gå i duschen o låta vattnet bara strila över en, krypa ner i min varma sköna säng i trygghet, och få vakna till en ny vacker dag. Inte behöva oroa mej över vad som kommer hända i nästa sekund…. Det känns i allafall bra, att jag kan bidraga med humanitär hjälp, av ngt slag.

    1. Jag tänker också så här – så oändligt mycket i vardagen vi tar för givet. Saker vi ska vara tacksamma över – inte gnälla då allt inte går vår väg.
      En varm säng, tak över huvet. Vi vet inte vad morgondagen bär med sig.

      1. Varje dag i friheten ska vi vara tacksamma för. Och om kriget en dag tar slut, får vi inte glömma det hux-flux.
        Vi måste stå enade mot det onda, alltid.

  5. jo, det kommer tårar nu… tänker också på mina 90-åriga föräldrar, min far som dog förra året men som fick fly från Karelen som barn… och nu, en paranoid isolerad man som är farlig, tappat verklighetsuppfattningen.

    1. Ja, usch så obehagligt. Min mamma, snart 88 år, var krigsbarn i Sverige och förlorade sin pappa – min morfar, försvann i kriget 1939-1940.
      Jag fick aldrig se honom och mamma var bara 5-6 år då han stupade.
      Och despoten som nu startat kriget borde buras in för eviga tider, och hans ”välde” störtas.

  6. Tårar innehåller stresshormoner, så det är nog bra att gråta i dessa tider. Även här har oron för kriget påverkat den gångna nattens sömn. Vaknade ofta och läste nyheterna i mobilen. Fortsatte ta del av alla nyhetsinslag fram till eftermiddagen då jag inte längre orkade. Tidigare dagar har jag gråtit så mycket över alla drabbade i Ukraina men nu tog rädslan för hur det ska gå om det blir ett kärnvapenkrig över. Tänkte på mina barn och på min lilla mamma 96. Ska hon behöva vara med om ännu ett världskrig? Kände hur jag blev närmast handlingsförlamad av skräck.

    Hoppas du får sova gott i natt!

    1. Jag har begränsat mitt intag av nyhetsflödet. Läser i stort sett nu endast Helsingin Sanomat och vissa av Hufvudstadsbladets nyheter.
      Inga kvällstidningar, varken svenska eller finska. Ser på vissa nyheter på tv. Vill inte blunda men kan inte ta in för mycket heller.
      Tänker också på min mamma, snart 88 år – ska inte ett krig vara nog under en livstid? Och vad kan P få till stånd med alla kärnvapen?
      Kramar till dig!

  7. Det skulle väl vara märkligt om vi inte skulle beröras, eller hur? Att se all hjälp som kommer in och skickas iväg för att stöda folket är otroligt rörande och fint. Jag läste någonstans idag att krig tar fram det onda, men också det goda. Just i form av att människor hjälper människor.
    Jag tror tacksamhet för det lilla är helt klart större nu. Även för mig här i USA, långt borta från eländet, mycket längre än er.
    Först en pandemi, sedan ett krig. På ngt sätt känns pandemin rätt blek i jämförelse med detta elände!
    Vi får fortsätta be för Ukraina, för Rysslands befolkning ( som inte verkar vilja ha detta krig heller!) och alla som påverkas direkt eller indirekt. Jag tänker mig att Gud Fader sitter i sin himmel och skakar sorgset på sitt huvud på vad mänskligheten som Han skapat hittar på….

    1. Kriget har visat hur många berörs och verkligen vill göra något. Människor ställer upp utan tanke på egen vinning. Båtar, bussar, bilar ställs gratis till förfogande.
      Pengar och allehanda saker samlas in.
      Håller med dig om att pandemin känns väldigt blek i jämförelse med kriget.
      Och vi fortsätter be 🙏

  8. Känner så väl igen mig i dina tankar och funderingar kring det som händer i Ukraina – känner verkligen en sorg över det som händer och lider med dem som nu drabbas av detta, som man verkligen inte trodde var möjligt. Liksom du har jag svårt att sova … det har jag annars också, men ännu mer nu – tankarna mal.
    Känns fint att du fick välförtjänt beröm av läsaren!
    Kram

    1. Ja, hur kunde det gå så här? Ukrainska folket säger att de visste – de har levat med kriget bakom hörnet under åtta år.
      Ingen vet vad P hittar på, hans maktbegär känner inga gränser – hoppas och ber för att någon kan stoppa honom. Tror inte att så många i hans land är stolta över sin president idag…

  9. Ja, det är synd om folk i Ukraina, men jag är inte den gråtfärdiga typen. . . Sover gott också på natten. Det hjälper ingen att jag grubblar över världens elände.
    Men jag lyssnar vad som händer på dagarna.
    Vacker tulpan i vacker vas.

    1. Jag har ju inte upplevt krig själv men min mamma har gjort det och många andra jag känner, även sådana som flytt t.ex. från forna Jugoslavien.
      Så det här har nog berört mig väldigt mycket. Men vardagen fortsätter tillsvidare här som tidigare och rutinerna i den är bra att ha.
      En dag i taget.

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.