mars_månad

Extremväder? Eller helt normalt?

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Det är dagens frågor. Kanske det är normalt med så här mycket snö nu i slutet av mars? Mars är en vintermånad? 15 cm på bilen där lagret var som tjockast. Tog en kvart att sopa rent… Bra att jag varken lagt undan vinterkappan eller Ice bugsen, men frågar någon mig vad jag anser om snömängderna säger jag ”det här var helt onödigt”…

Det har snöat hela dagen från morgon till kväll, det blåser och snön yr runt. Det är minus tre grader och samma väder ska fortsätta veckan ut, så nog lär vi få nya stora drivor. Suck.

Men vädret hindrade mig inte från att uppfylla min samhälleliga plikt. Jag förtidsröstade i dag i vårt riksdagsval. Riktiga valdagen är på söndag, men ännu imorgon är förtidsröstningsplatserna öppna.

Fler bilder från Sverigeresan kommer senare, om inte i dag så imorgon och under veckan. Det blev lite fokus på snön idag.

Det som kallas extremväder och klimatuppvärmning tror jag inte betyder att vi globalt sett får varmare väder här uppe i norr. Tvärtom tror jag att det extrema betyder att sydliga breddgrader får översvämningar och jordskred och superheta perioder då allt bara torkar och dör. Vi här i norr kommer att få allt mer extremt vinterväder, mycket snö, lång vinterperiod, kanske några riktiga heta sommarveckor men mestadels nederbörd i form av regn och snö. Och så blir det massor av stormar och överlag blåsigt väder.

Men från vädret till Hälsostegen. Har redan i dag i mars fått ihop 97 084 steg. Jag har fyra dagar kvar att promenera i mars. Om jag inte blir sjuk får jag ihop 10 000 steg till eftersom 2500 per dag är minimum. Då kommer jag rejält över 100 000 för en månad och då har jag slagit ett nytt rekord. I dag var det promenaddag 178 på raken!

Vansinne? Envis kvinna? Kanske både och!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Solen skiner från en klarblå himmel, det är dripp och dropp och ett par plusgrader. Jag får för mig att jag ska gå till trappan som tar mig från Backgränd upp över stock och sten till Östra Åsvägen. Där började mina promenader den första oktober.

Jag tar stavarna med mig och knatar iväg längs Alexandersgatan ner till Drottninggatan. I mitt stilla sinne tänker jag att trapporna nog varken sopas, skottas eller sandas under vintern. Mellan lördag och söndag fick vi också tio centimeter snö till.

Mycket riktigt. Jag har startat från gränden där nere vid det gula huset. Här finns ännu inga trappor men några typer har ändå gått här före mig eftersom det finns en stig. Har dom klarat det ska väl även jag göra det?

Jättebra att jag här inte visste, och inte ens tänkte på, vad som väntade mig högre upp. Med stavarna som stöd, och stundvis även med räckets hjälp, hasar jag mig uppåt steg för steg. Jag borde ha räknat trappstegen, men å ena sidan såg man dem knappt, och å andra sidan krävdes full koncentration för att hålla sig på benen.

Viloplats? Ja, kanske på våren, sommaren och hösten, men nu fanns här 30–50 centimeter snö.

Halvvägs upp hade jag ändå den här utsikten, och det var värt besväret att ta sig hit.

De tre sista avsatserna uppåt. Här finns ännu räcken på bägge sidorna, men det var nog inga trappor att tala om, de hade snöat igen.

Riktigt sista biten upp fanns ett räckte endast på vänstra sidan. Det var brant och det var halt. Jag vågade inte hurra för mig själv innan jag på darrande ben hade kommit över snövallen vid gatukanten och ut på Östra Åsvägen.

På ganska svaga ben tog jag mig långsamt ner för Östra Åsvägen där det ställvis var så mycket snö att bara en bil får plats.

Jag tänkte att det nog var ett slags vansinne att göra det jag gjorde. Men jag klarade det, med lite styrka och mycket envishet. Kanske snart sex månaders daglig träning gjort sitt, även fastän jag inte tränat som en elitidrottare.

Totalt 3693 steg i dag, 21 procents aktivitet på klockan och min 163:e promenaddag på raken sedan starten i höstas 💪😎☀

Mars månad med Muminfamiljen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Muminfamiljen ser lite skeptisk och frågande ut på mars månads bild i min kalender.

Kan det vara roligt att åka skidor? Kunde det inte bli vår snart istället?

I går efter att jag hade skrivit blogginlägget från promenaden slog det mig att det finns fina skidspår i Kapellparken. Om jag nästa år köper ett par skidor så kanske vi inte alls får någon snö? Det skulle i så fall vara en bra investering. Ett par hundra euro för skidor och kängor, och så skulle vi ha en snöfri vinter! Skidorna skulle få stå i husbolagets förråd där cyklar, pulkor och skidor trängs med varandra.

Kommer det snö i alla fall så får jag väl lov att åka några varv i parken då och då. Tillräckligt plan terräng, inga farliga backar. I och för sig ligger parken centralt så ganska många skulle få sig ett gott skratt då de såg min skidstil 🤣

Det är den tiden på året…

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

… då solen börjar nå in på min balkong på sen eftermiddag. Den värmer inte ännu så mycket, men den finns där. Bilden togs den 9 mars.

Den torkade midsommarkransen hänger kvar 😀

Tidningen för den 17 mars är klar. I morgon börjar jobbet med följande tidning som ska ut den 24 mars.

I dag startade inte bilen. Den har stått i fyra dagar och jag misstänker att någon lampa har blivit på. Fick snabb starthjälp av bilens ägare som råkade vara hemma just då. Jag hade absolut ingen panik att komma iväg, men nu ska vi hålla ett öga på vad som kan vara orsaken till att den inte ville starta. Kanske bilen bara var ledsen för att den inte att fått röra på sig på fyra dagar? Visst har bilar också känslor?

Smutsig var bilen också som bara den… inte konstigt att man blir sur då gatudammet ligger i tjocka lager på den. Att föra bilen till en biltvätt i dag är lite lönlöst, imorgon skulle den se likadan ut. Men bilens ägare sa till och med att han kan spola av det värsta hemma på gården och det gjorde han. Tack ❤

Sedan kunde jag sköta de ärenden jag hade planerat. Allt från frimärken till kuvert för tidningen och lite mat till mig själv.

Nu pusta ut efter intensiva tre dagar. Bland annat med pussel, teve och tidningar.

Och så var marken vit igen

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Hörde på nyheterna igår att det skulle komma fem centimeter snö på morgonnatten mot denna dag. Prognoserna stämde. Nu får vi hoppas att de stämmer även för veckoslutet. Då finns det hopp om att snön börjar smälta eftersom vi ska få plusgrader. Inte mer än 5–6 grader, men kombinerat med solsken kan det få saker att hända 🙂

En ny arbetsdag börjar. Jag drömde något om kriget i natt. Inte direkt en mardröm men något ändå. Inte konstigt alls med tanke på det nyhetsflöde som omger oss. Och ändå begränsar jag mitt nyhetsintag numera till max en timme per dag.

Då jag vaknade från drömmen sade jag till Gubben Gud att jag önskade få drömma något trevligare. Och det fick jag ❤

Tårar och en klapp på axeln

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
Första mars i dag. Vårmånad och då behövs tulpaner och till kvällen ska jag börja sortera bitarna i mitt nyaste pussel.

Av någon anledning sov jag åter sämre i natt. Grubblar på allt möjligt. De tankarna är ibland svåra att släppa, ibland går det bättre. Jag försöker lära mig olika knep och övar på dem.

Tröttheten ledde till att tårarna rann många gånger i dag. Jag tror att jag som den HSP jag är (high sensitive person) som en svamp suger åt mig andra personers problem och vill hjälpa överallt. Krisen i Ukraina har inte gjort läget lättare, fastän jag försöker låta bli att se på allt för många nyheter.

Hittade den här kalendern i en låda. Hade glömt att jag fick den av Invalidförbundet för att jag betalade in ett stöd till dem på fjolårssidan. Maaliskuu är mars på finska 🙂
Den här bilden tog jag i samband med en artikel som en annan medarbetare skriver om de insamlingar som är på gång till förmån för soldater och flyktingar i Ukraina.

Mot sen eftermiddag lättade trycket och tårarna kom inte längre lika lätt. Då jag gick till affären fick jag en klapp på axeln av en läsare. Han sa ”Nya Östis har blivit bättre igen”. I något skede hade han kanske tyckt att vi var lite sämre, men nu gav han oss beröm och de orden värmde mycket.

Det går upp och det går ner i livet. Egentligen var det rätt länge sedan jag grät. Det sägs ju att tårar och gråt helar oss. Så det var rätt skönt också, att låta känslorna komma och att dela med sig av dem med människor jag litar på.

Dagarna ljusnar minut för minut

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

”Höstvisan” är en vacker sång. Men där sjunger man ”dagarna mörknar minut för minut”.
Jag vill vara positiv och säga motsatsen, för nu är det ju den som gäller.

Så här såg det ut när jag tittade ut genom sovrumsfönstret då klockan var fem över sex och solen höll på att gå ner.

Som ni ser testar jag nu en del nya saker med WordPress. Rundade hörn på bilderna. Helt ok. Inte min smak direkt men jag ska se hur man får flera bilder bredvid varandra, som nåt slags mosaik.

På balkongen har solen kommit så här långt. Men den värmer inte direkt ännu. Vi hade -2 grader i dag och kall blåst, så enligt telefonens väderapplikation kändes det som -8 och så sant som noterat var det 🙂

Mars månads bild

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Den här härliga vårbilden får jag njuta av i trettioen dagar ❤
I mars månad har vi också fem fredagar, fem lördag och fem söndagar!

Mumin njuter!

En stor gul sol, en fors av smältvatten. Och ser ni Lilla My där långt borta? Hon hjular eller står på händer av lycka ❤

Det blåser lite, det ser man på träden, men snart får de knoppar. Lite grönt syns också här och där på marken.

Tack kära syster för den här julklappen som ger glädje hela året ❤

Marsbilden

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Mars månads bild i kalendern med målningar av Minna L Immonen.
Mars månads bild i kalendern med målningar av Minna L Immonen.

Det har blivit lite av tradition att jag visar de fina bilder som konstnären Minna L Immonen målat. Kalendern har jag fått som gåva av min syster ❤

Annars har jag råkat snubbla över en del tacksamhetsinlägg hos andra bloggare i dag. Och tacksamhet är vad jag vill känna den dag då jag åter känner mig kry.

Just nu är jag förkyld och trött och allmänt håglös. Samtidigt vet jag att det är ett tillstånd jag också måste tillåta mig att befinna mig i. Jag kan vara tacksam för att jag just nu inte har en massa jobb med hårda deadlines som trycker på, utan precis lagom med ungefär ett eller högst två uppdrag per dag.  Och jag kan vila mellan dem.

Tids nog sprudlar jag av energi igen, hoppas jag. Allt har sin tid.