tulpaner

Dripp, dropp – dagen i bilder

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Troligen helt typiskt marsväder. Minus fem grader på dagen, klarblå himmel, sol. ”Oh, vad vackert” sade jag högt för mig själv då jag rattade bilen längs Strandvägen. Skulle handla till mamma i dag, men kör sällan bara två kilometer med bilen. Tar en lite längre runda för att motorn ska bli varm.

Efter de vanliga torsdagsrutinerna med tidningen hade jag ett möte på Bistro Kronan. Diskuterade bland annat läsarresan som går till Österlen i Sverige i sommar och sedan via Köpenhamn till norra Tyskland.

Tavlan i bakgrunden har målats av vår lokala konstnär Kristina Elo.

Eftermiddagsbelysning, vackert motljus i tulpanerna på bordet, i växterna och i glasprodukterna på fönsterbrädet.

Jag känner mig tillfreds för att jag blivit bättre på att sätta gränser. Håller ledigt kvällar och veckoslut. Jobbet blir gjort ändå. På ett lite annat sätt än förr, och vissa saker skippas helt enkelt. Jobbet är en stor del av mitt liv, viktigt och roligt. Men hela livet får inte präglas av enbart jobb 🙂

Huh, jag fick ingen dom 🤗

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Köpte tulpaner i glädjeyran efter besöket hos läkaren. Tacksam för att det gick så bra. Han sa inget om min övervikt, frågade inget om mat- och alkoholvanor, pekade inga finger. Sådan ska en läkare vara!

Redigerat, senare: – Läkaren frågade om jag vill veta vad jag kan göra för att få ner trycket. Jag svarade ja!
I rättvisans namn bör ju detta skrivas så att läkaren inte uppfattas som nonchalant och dålig. Han lät via datorn skriva ut några papper och vi läste dem tillsammans.

Men så där annars – jag menar, såsom jag tidigare sagt, jag har en våg hemma, jag vet att jag ibland äter och dricker ohälsosamt. Ingen behöver säga det till mig.

Men sedan var det inte utan stolthet jag nickade igenkännande och sa att jag gör det läkarna tycker är viktigt att göra. Låta bli att röka och ta minst en rask promenad på 30 minuter per dag. Så jag uppfyller i alla fall DE måtten 💪😍

Min blodtrycksmedicin förnyades och betablockeraren som håller hjärtat lugnt får jag ha kvar. Jiphei!

Två raska promenader i dag för att få 3076 steg. Under den andra promenaden förde jag det här kortet till postlådan. Jag behöver ofta ett mål för mina promenader, annars är det trist. Kortet far iväg till Tyskland, som ett postcrossingkort.

Glad måndag! 13-02-2023

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Nu har åter en vecka gått – så här rullar det på och det bästa är ju att vi rullar mot våren 🌷
Hinner inte skriva så mycket i min blogg måndag, tisdag och onsdag. Men jag har nu ändå tillsammans med mina två närmaste kollegor lyckats organisera om arbetsflödet så att vi alla tre i huvudsak ska kunna vara lediga kvällar och helger.

Det är nämligen så att arbetsmängden har ökat under åren. Vi får in mycket mer mejl, frågor och tips än vi fick för till exempel två år sedan. Vi tolkar det som att Nya Östis behövs. Samtidigt är det här ett jobb som sker i en förenings regi och vi ska se till att det finns material för minst 32 sidor tjocka tidningar varje vecka. Det blir inga pauser.

Tulpanernas skönhet gör mig glad. Och det stöd jag fått av kollegor de senaste dagarna. Ensam är inte stark och hur ska någon veta hur en person känner sig om personen inte öppnar sin mun och ber om hjälp, berättar hur allting känns.

Glad påsk, den andra februari!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli!
Och vill någon sälja massor av påskägg ska ju starten ske nu, inte blir det stora försäljningsvinster om en affär bara säljer chokladägg bara under påskhelgen.

Jag föll offer för reklamen i Tokmanni och köpte ett litet Mumin-ägg, och väninnan Pia ville ha ett Pokemonägg, vilket jag vänligen också köpte. Annars hade hon ju kunnat slänga sig raklång på golvet och börja banka med nävarna och gallskrika!

Och det här är ju också ett vårtecken!

Ikväll ska jag njuta av Marko och Irma i Sveriges TV4 och se hur husprojektet framskrider. Borde kanske räkna hur många gånger Irma säger helvetti och perkele 🤣

Vårens första

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Tulpaner till mig själv, och en primula till mamma som har namnsdag instundande måndag. Hon fick sin lilla gåva redan i dag, på Agnes-dagen, eftersom jag knappast hinner på besök på måndag då det är brådis på jobbet. Men Agnesdagen passade också bra, för Agnes hette min mammas mor 🙂

Fastlagsbulle med mandelmassa och mandelflarn i grädden avnjöts tillsammans med min syster på Cafe Favorit. Besök i två blomsteraffärer blev det, och i bokhandeln där jag köpte många vykort och klistermärken 🙂

Nu snart ett varv med dammsugaren. Dagens steg har redan uppnåtts, men några fler blir det då jag går av och an här hemma och sedan ännu siktar på att föra ut kartong till insamlingskärlet.

Glad måndag, 18-04-2022

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Också april månad susar iväg och snart är påsken 2022 ett minne blott. Det har varit skönt med några lugnare dagar och ganska mycket sol och blå himmel.

Det är annandag påsk i dag, och den här bilden tog jag hos min syster i fredags. Trots att det är så kallad röd dag, ännu helg, jobbar jag och några andra personer på tidningen några timmar så att produktionen ska löpa normalt och tidningen kunna komma ut på torsdag. Så här snurrar det på, vecka efter vecka året runt.
En påskhälsning till. Från påskbasaren i Köpbacka skola där en stor kruka ute på gården hade fyllts med videkvistar.

Orsakullans bloggutmaning i dag den 18 april är ”När rutiner ändras så…”
Jag tror det är bra att ha vissa rutiner i vardagen och ibland blir jag störd då de rubbas så att jag inte kan påverka saken. Men ofta är det också bra att ändra på sina vardagsrutiner. Att man inte gör alla saker enligt ett och samma mönster. Det tror jag att är bra för hjärnan.

Himmelskt gott

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Ja, så är det bara. Våfflor – det är något himmelskt gott. Frasiga och tillredda av en smet med havre i.
Våfflor är väl goda just för att jag inte äter dem så ofta. Jag tycker det är kladdigt att göra allt från början till slut själv, men har en syster som är bra på det här och även en väninna som brukar bjuda mig på våfflor. Ibland köper jag en våffla på marknad.

Det var ju våffeldagen i går, så den firades hos min syster.
Mansikkahillo = jordgubbssylt och till höger den sylt jag valde, vadelmahillo = hallonsylt.

För att på något sätt kunna kompensera, eller visa hur tacksam jag är för att jag får komma på våffelfest, köpte jag en bukett tulpaner till värdinnan.
Också i dag får jag ha en långsam dag utan måsten. Där ute är det regn eller snö på kommande. Det är storm och därför inget väder som lockar en ut.

Men det finns ju mycket att göra inomhus, sysslor som aldrig tar slut och sånt som jag sällan hinner med under de dagar tidningsproduktionen slukar merparten av mina vardagstimmar.

Ett stort matsalsbord kanske inte alltid är det mest praktiska i en liten tvåa. Men jag använder det som både blombord och yta för mina 1000 bitar stora pussel. I dag torkade jag damm här och fräschade upp ”blomhörnan”.

Tårar och en klapp på axeln

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
Första mars i dag. Vårmånad och då behövs tulpaner och till kvällen ska jag börja sortera bitarna i mitt nyaste pussel.

Av någon anledning sov jag åter sämre i natt. Grubblar på allt möjligt. De tankarna är ibland svåra att släppa, ibland går det bättre. Jag försöker lära mig olika knep och övar på dem.

Tröttheten ledde till att tårarna rann många gånger i dag. Jag tror att jag som den HSP jag är (high sensitive person) som en svamp suger åt mig andra personers problem och vill hjälpa överallt. Krisen i Ukraina har inte gjort läget lättare, fastän jag försöker låta bli att se på allt för många nyheter.

Hittade den här kalendern i en låda. Hade glömt att jag fick den av Invalidförbundet för att jag betalade in ett stöd till dem på fjolårssidan. Maaliskuu är mars på finska 🙂
Den här bilden tog jag i samband med en artikel som en annan medarbetare skriver om de insamlingar som är på gång till förmån för soldater och flyktingar i Ukraina.

Mot sen eftermiddag lättade trycket och tårarna kom inte längre lika lätt. Då jag gick till affären fick jag en klapp på axeln av en läsare. Han sa ”Nya Östis har blivit bättre igen”. I något skede hade han kanske tyckt att vi var lite sämre, men nu gav han oss beröm och de orden värmde mycket.

Det går upp och det går ner i livet. Egentligen var det rätt länge sedan jag grät. Det sägs ju att tårar och gråt helar oss. Så det var rätt skönt också, att låta känslorna komma och att dela med sig av dem med människor jag litar på.

Glad måndag! 21-02-2022

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
Bilden tog jag hos min syster i lördags.

Nu har en ny arbetsvecka börjat. Full fräs men jag tycker att jag har varit rätt bra på att prioritera och delegera de senaste veckorna och då jag behöver koncentrera mig sätter jag telefonen på stör ej.

På min väder-app står det Lunta tulossa – snö på kommande. Skulle inte behövas alls om någon frågar mig, men än är inte vintern slut i Finland. Det hotades med snöyra och ganska mycket av den vita varan… dessvärre. Får väl se det positiva. Sportlov i Finland, skolbarnen kan vara ute och stoja i snön, åka skidor och pulka. Och de kan bygga snögubbar eller andra skulpturer och vara med i en lekfull ”tävling” som tidningen arrangerar.