
… och fastän man VET att bilfönstren måste skrapas och att det krävs minst tio minuter mer innan man kommer i väg, så blir man likt förbenat försenad den första dagen det sker. Tills man förstår att man behöver tio minuter mer för rutinerna på morgonen 🙂
I dag hade jag min sista terapisits. Jag började gå där i maj för snart ett och ett halvt år sedan. Den första tiden gick vi ibland tillsammans med ex-maken och jag är väldigt tacksam för att han gav sin tid till det här, fastän det inte handlade om att hitta tillbaka till varandra. Terapin gav oss något på varsitt håll, och när jag i dag kramade terapeuten tackade hon också för att hon fått lära känna oss och vara med på den här resan.
I maj 2014 hade jag knappast trott att jag med ett brett leende på läpparna skulle lämna hälsovårdscentralen ett och ett halvt år senare. Men det gjorde jag. Och även om resan många gånger var tung och fylld av både tårar och obesvarade frågor vet jag med facit på hand att jag inte skulle stå där jag står i dag, om jag inte sommaren 2014 hade förstått att jag behöver hjälp för att ta mig genom den livskris som skilsmässan utlöste.
Därför säger jag till alla som av olika anledningar mår dåligt. Krisen må handla om vad som helst, men sök hjälp – sådan finns att få.













