Jewels_of_Rome

Mirakulöst skönt med dusch

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

In i badrummet, stäng dörren, ha allt med dig som du behöver i klädväg. Varm dusch, hårtvätt och sedan lager på lager med varma kläder efter duschen. Mirakulöst skönt!

Jag brukar tänka på dem som bor i Ukraina i kalla hus, utan elektricitet efter bomb- och drönaranfall. Jag har det bra här hemma. Såhär kalla dygn har vi inte många veckor om året. Det är den här vinterns första kalla vecka nu, pågått sju dygn. Samma förutspås för kommande tio dagar, men kanske det sedan lättar?

Varm kakao i en av Muminmuggarna, Stinky idag, och mackor med Kastens leverkorv. Sådan förmiddagslyx.

Boken En fråga om dagen har jag snart haft fem år. Det sista och femte året är alltså på gång. Har fyllt i den varje dag. Som ni ser är bokens rygg vackert sliten.

Tvätten från i förrgår har torkat, ny tvättmaskin surrar nu. Och då jag själv inte behöver gå i duschen i dag kan kläderna torka där i badrummet.

Jag ska skriva två eller tre texter i dag. Mellan varven kopplar jag av med favoritspelet Jewels of Rome. Säg inte att 60-plus-tanter inte spelar datorspel 😀 Jag gillar mest matcha-tre-figurer spel, eller bilda mönster som ger dig bonusbrickor. Inga våldsamma krigsspel här inte.

Vad gör du på trettondagen? Hur kallt är det hos dig?

Glömde fota snöhögarna

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Det gick till kvällskvisten innan jag hann skriva något. Brukar göra förhandsinställda inlägg för måndag och tisdag, vis av erfarenheten att jag har mycket jobb från morgon till kväll de dagarna. I dag synnerligen mycket administrativt med ärenden till Posten och frågor kring en faktura, och utöver det sedvanlig mejltrafik och planering av kommande tidning genom kontakt med ett tiotal skribenter.

Skulle fotografera snöhögarna där ute men glömde 🙄 Jag fick en lånebil i dag och ska ha den ett dygn så att jag kan skjutsa mamma till och från pensionärsmötet imorgon. Få se om jag vaknar till en insnöad bil som kräver spadar och borstar.

Det får nu duga med ett foto från min balkong där jag nästan varje dag tänder små ljus. Då jag inte har några andra gardiner än tunna av spets kan jag njuta av lågornas sken genom fönstret.

Avkoppling om kvällarna då och då får jag när jag bygger vidare på mitt imperium 😂 Jewels of Rome, ett kul spel på datorn. Jag kallar det ”tömma-hjärnan-spelet”.

bsh

Lazy känns crazy men så skönt!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ett av mina favoritspel på datorn, tömma-hjärnan-spel, är Jewels of Rome. Har under en längre tid byggt upp mitt imperium och nya byggnader finns hela tiden att utforska.

Behövde bara svara på ett arbetsmejl som kom sent igår kväll. Efter det kunde jag ”sätta locket på” och biträdande redaktionschefen sköter nu ”butiken” ett par dagar.

Det känns ovant för mig att kunna göra helt och hållet sådant som jag vill. Inga måsten, inget direkt behov av att titta på klockan och hålla deadlines.

Men helt lazy-crazy vid datorn ska jag ändå inte vara hela dagen.

Ska gå ut på en kort promenad ännu för att få mina steg. Behöver inte gå långt eftersom rundor i fyra affärer gav en hel del, men det ger ju inte motion och frisk luft då man står i en lång kö 😂

Någonting ska det kanske också bli av det här. Men då jag är i farten går det inte på förhand att säga något om slutresultatet.

Jag uteslöt päron och satsar på tomat istället. Det ska vara så lite klibb och kladd som möjligt 🙂

To be continued… perhaps!

Jag tror inte att jag är den enda…

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

lite äldre personen som tycker om att spela olika spel på datorn. Inga våldsamheter här, tack. Inget sånt där man skjuter ihjäl andra, rusar i korridorer och trappuppgångar för att döda. Alltså sådant där realityspel.

Nej, tacka vet jag allehanda Match-3-spel, eller vad dom kallas, och arcade-spel.

Jewels of Rome är en favorit just nu. Man bygger upp ett förstört romarrike 🙂 Tar i och för sig livet av monster, men bara om man så vill. Och allt sker genom att matcha olika figurer, från juveler till oliver och vindruvor.

Ligger det lite skam över det här att erkänna att man som 59-åring spelar datorspel? Är det ett tecken på att man är lat, att man borde göra något mer nyttigt och att man därför inte så gärna säger till andra att man gärna spelar då och då.
Spelar du något?