Fjärde advent, kalenderbild 22

Vår fina inredningsaffär LSOY Koti får bjuda på dagens kalenderbild, dag 22 och fjärde advent.

Dagens fråga hos Orsakullan är ”Fjärde advent, har du slagit in något paket ännu?” Mitt svar är: Jag skulle göra det i dag, men har inte hunnit ännu.

Fick hjälp med att bära in ved i halkan 🙏 Sedan avhämtades lånebilen för kontroll då jag igår hade kört mot en isig kant av snö och en plastdel gick sönder. Det hade i och för sig inte varit så farligt men där under fanns en sladd och jag ville att bilens ägare skulle kolla att allt var ok, vilket det lyckligtvis var.

Kanske jag ännu hinner slå in ett eller några paket i dag. Just nu eldar jag och ikväll ska jag se på sista avsnittet av ”Jul med Ernst”.

Lucka 1, första december

Jag har fått de första julkorten och julgåvorna, och jag har nu ett antal adventskalendrar också.
Adventsstjärnan i papper fick jag av en väninna. Beundrar alla som kan pyssla sånt här ❤ Känner också tacksamhet och blir rörd och glad då jag blir ihågkommen på det här sättet.

Har fått ett kort som fungerar som kalender och ett kort som är hälsning till alla medarbetare på redaktionen. Jag ska ta med det kortet till vår julmiddag senare i december och låta det gå runt bland alla.

Lovisa Tors innebandyherrar och juniorer har också sålt adventskalendrar. Jag har köpt fyra och fått en som gåva. Bakom varje lucka gömmer sig ett nummer, en lott, som är med i en utlottning av fina priser. Så jag har 24 x 5 chanser att vinna!

Jag är stark, men inte tuff och hård

I dag fick jag ett paket. Jag ska hålla mig och öppna det först på julaftonen.
Väninnan som gav det är en av många varma personer som jag känner, och som jag saknar ord att beskriva.

Hon sa att jag har gett henne så mycket. Allt från mod till styrka och balans.
Jag blev rörd, för jag har inte förstått att jag har betytt så mycket  för henne, eller att något som jag skrivit har gjort det.

Jag blev nästan stum också. Visst sade jag tack och försökte visa min uppskattning där vi stod i min hall, men ibland stockar sig orden i halsen och jag har mycket lättare för att skriva något än att säga det högt. Så hon fick ytterligare ett varmt tack via Messenger som är en av våra kontaktkanaler.

Det här med att både ge och få saker eller hälsningar kring jul betyder mycket för mig. Jag har kanske inte plitat ihop de vackraste julkorten, men vartenda ett har jag gjort för hand. Då  jag skrivit ner några rader har jag ägnat personerna som får korten en tanke. Jag hoppas att den uppskattas.

Jag tror att många tänker att jag är tuff och hård, jag har hört antydningar om det. Att man kan säga vad som helst åt mig, jag låter elakheterna rinna av mig.
Jag kanske är en stark människa, många motgångar har gjort mig det. Men att vara stark är inte detsamma som att vara känslokall eller beräknande.

Det kanske ibland ser ut som att jag inte bryr mig. Eventuellt har jag ett nollställt ansikte. Med åren har jag trots allt fått en yta som alla inte genast kommer igenom.

Men inombords är det mycket som smärtar. Till exempel då jag får höra att jag bara skulle veta hur mycket elakt folk säger om mig, eller att jag inte ska tro att det jag gör är något märkvärdigt.

Högst uppe på min önskelista i jul är att vi alla skulle kunna vara snällare mot varandra. Barmhärtiga likaså, både mot vänner och bekanta men även mot oss själva. Livet är inte en tävling.

Låt oss använda ordet ”tack” lite oftare, och ”förlåt” om det behövs.

En natt kvar…

… sedan får jag öppna paket.
Fastän vi med nära och kära bestämt att vi inte ska ha sådana 😀 … så blir det ju några små ändå.
Och jag vill också tacka för de julkort jag fått, fastän jag försökt komma ihåg att tacka var och en avsändare personligt.

Att hålla sig och vänta till julaftonen med att öppna paket är svårt :-D
Att hålla sig och vänta till julaftonen med att öppna paket är svårt 😀

En del av de julpaket vi delade ut på tidningen Nya Östis julfest i början av december.
En del av de julpaket vi delade ut på tidningen Nya Östis julfest i början av december.

 

Rörd, glad och förväntansfull

… har jag känt mig flera gånger de senaste dagarna.
Jag har fått så många fina julkort med hälsningar. En av dem innehöll en gratis livförsäkring, ett reflex med en av mina favoriter från Mumin, Lilla My!

Hon är allt fullt i bilder den härliga Lilla My. Det vill jag också vara. Vaksam, nyfiken, orädd och ibland lite fräck.
Hon är allt fullt i bilder den härliga Lilla My. Det vill jag också vara. Vaksam, nyfiken, orädd och ibland lite fräck.

Jag var nedstämd den dagen jag kom hem. Så den här lilla omtänksamma gåvan fick varma glädjetårar att rulla ner för mina kinder.
Egentligen borde jag visa alla kort jag fått, för alla bär ju på hälsningar som värmer mitt hjärta. Men jag tror ni förstår att jag gör ett plock i högen.

Från mitt fadderbarn Laura i Bolivia fick jag det här kortet.
Från mitt fadderbarn Laura i Bolivia fick jag det här kortet.

Första julpaketet.
Första julpaketet.

Och första julpaketet fick jag i dag. Jag lovar att jag öppnar det först på julaftonsmorgonen, men dikten på kortet kunde jag inte låta bli att läsa. Och då blev jag också rörd, för den inger mig så mycket hopp om vad som komma skall.
Tack till alla som skickat kort och små gåvor – ni vet vem ni är ❤
Och tack till dig Birgit, som ringde för att önska mig god jul. Vårt samtal fick en annan vändning än du kanske tänkt dig, men du sa så många kloka saker. Jag som alltid tänker att det finns en mening med det som sker, såg en mening i att du ringde precis i dag.

Och så finns det ytterligare en person som jag gärna skulle vilja skriva mer om här, men jag tror att jag väntar ett tag. Jag nöjer mig helt enkelt med att citera honom.
– Vi har ingen brådska. Vi har ju hela livet på oss.
Det tycker jag är klokt sagt. För även om allt stannar vid vänskap så har den här personen hjälpt mig en bra bit på väg framåt i livet. Och det tycker jag känns stort.