Stämningen blir allt tätare, dagarna fortfarande mörkare, minut för minut.
Men snart vänder det. Det blir lite ljusare för varje dag, och även om alla kanske inte tänker på tulpaner så här inför jul, så snart finns de åter i affärerna!
Ni ser väl tomten, eller en liten bit av hans luva? Han har börjat titta in genom våra fönster nu. Kollar att vi alla är snälla, både stora och små.
Det enda som stör mig här är att jag inte såg prislappen då jag fotograferade 😀 Jag hade kunnat gömma undan den. Men äpplen, kransar och små barrträdskvistar hör ju julen till.
Nu är det bara åtta morgnar kvar.
Har du bakat pepparkakorna redan? Eller byggt ett pepparkakshus?
Om inte så finns det tid. Vill vi slippa lätt undan köper vi färdiga pepparkakor och hus.
Vi kanske inte klär granen riktigt än, men det kan vara dags att fundera på var julprydnaderna finns – om vi ska ha sådana, och inte har plockat fram dem än 🙂
Från och med i dag är det tolv morgnar kvar till jul.
Eftersom jag har många julbilder på lager tänkte jag köra en liten serie fram till julaftonens morgon, då det är noll morgnar kvar 🙂
Ännu i morgon håller de traditionella julhemmen i Lovisa öppet.
Stengård i Pernå kyrkoby är ett av dem.
Här inne härskade faktiskt friden och lugnet. Husets ägare spelade gitarr och sjöng tillsammans med väninna som ackompanjerade på pianot ”Näin sydämeeni joulun teen”.
Min syster och jag fick riktig julstämning där, och det är ju också meningen med besöken i julhemmen.
Den här bilden på kalendern med bilder av Minna L Immonen tycker jag otroligt mycket om. Den ger mig riktig julstämning.
I dag skriver jag också en kolumn i Nya Östis som handlar om mitt sätt att se på livet just nu. Vad väntan på jul kan vara, för vi ska ju inte stressa.
För min egen del talar jag om att, så konkret jag kan, leva i nuet. Det låter som en klyscha, men många gånger är det lättare sagt en gjort att fånga stunden.
Och att vara tacksam för det vi har och får. Även motgångarna i livet.
Missförstå inte rubriken – det här inlägget handlar inte om dagen-efter-fenomenet krabbis. Jag visar bara var vi var i går. På något sätt får jag känslan av jul när jag ser ett lätt snötäcke och Finlands största arena, byggd i trä, på den här bilden.
Det var här Tor mötte Josba i innebandyligan och vi vann den jämna och ganska tuffa matchen 8-6.
Där borta, med bästa utsikten från sidan av planen, satt hemmalagets supporters. De må ha haft bästa platserna, men det var som vanligt vi tjugo hängivna Torfans som hördes bäst med våra trummor och brandsirenen.
Vi var dock ”förvisade” till den ena kortändan och vi vaktades av flera ordningsmän. Väntade dom sig värsta huliganupploppet? Vi gör ju inget annat än väsnas.
I dag är jag hes av allt hojtande, så få se hur jag ska klara mig på Elevförbundets höstfest där jag ska berätta några ord om mina böcker i kväll.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 