Har mestadels varit mulet och regn i dag, +16 grader. Att läsa och höra om prognoserna för juli månad gör mig nedstämd. Ändå vet jag att det inte tjänar något till att vare sig sucka eller gråta, vädret är som det är och i år kanske vi bara får acceptera att vi efter vår långa vinter inte fick någon sommar.
Lika bra att glädjas över de fem minuter som solen visar sig och försöka fånga den då.
Två av pelargon-mormors växter, en kroton och lite annat smått på gång. Älskar allehanda små glasflaskor och vaser som ni ser 🙂
Hängpelargonen som jag fick av min syster till födelsedagen har hållit sig fin och fick idag några minuter sol. Annars har den lite skydd av ett tak mot det värsta regnet.
Inte slapp gårdagens premiär på Allsång på Skansen heller regn, men det regnade visst inte hela tiden. Stolt, glad och rörd kände jag mig alla de gånger vår finlandssvenska humorgrupp KAJ fick uppträda.
Och vad är en sommar utan ”Stockholm i mitt hjärta” ❤
Ikväll ska jag se på Mandelmanns gård. Det är bara ett program av tusentals från Sveriges teve som jag kollat genom åren.
Jag är finlandssvensk, och vad det innebär har jag fått förklara så länge jag har varit kapabel till att muntligt eller skriftligt göra det. Och i all synnerhet blev jag tvungen att göra det då jag bodde i Sverige 1998. Missförstådd blev jag ju många gånger 🤣 Semla som är bröd/macka hos oss, är annat i Sverige. Korgbollsställning ville jag köpa till gudsonen, men försäljaren såg ut som ett frågetecken… ”aaah, du menar BASKET-ställning”.
Nu vimlar det på Facebook av fina inlägg där finlandssvenskar på olika sätt förklarar för svenskar i Sverige vad det betyder att vara finlandssvensk. Vi är personer som är födda i Finland, vi har svenska som modersmål, vi tillhör en minoritet på ungefär 300 000 personer.
Detta inlägg blir långt eftersom jag gärna vill citera en del av det som Erica Helin skrivit på Facebook. Jag har satt in – – – där som jag strukit en del av texten, bara för att den inte ska bli för lång. Den kursiverade texten är alltså det som Erica skrivit. Stort tack till henne ❤
Kära Sverige-svenskar, nu när den största chocken över utfallet i Melodifestivalen 2025 har lagt sig så kanske det är dags att förklara en del saker lite närmare, för just nu råder det en stor förvirring i Sverige om vad svensk innebär.
Den stora massan svenskar har i alla år varit lyckligt omedvetna om att det på andra sidan Östersjön i alla tider funnits ett folk som hängivet följt Melodifestivalen som det vore deras egen. Vi har hejat, rasat och gråtit av lycka över att ”rätt låt vann!”. Men, vi har också varit medvetna om att vi liksom lite tittar in genom ett skyltfönster, vi är där och ser glittret, värmen och glamouren, men vi står tillika på utsidan och ser på. Vi får inte rösta, vi finns inte inom Sveriges gränser och vid få utvalda tillfällen har en finlandssvensk fått åka över havet och in i värmen, men bara snabbt, utan större framgång, flimrat förbi det rikssvenska medvetandet.
Finnar har det funnits gott om, sverigefinnar har man haft koll på i Sverige, men det finns andra som istället för att bli en Hallonbåtsflykting fortsätter livet i Finland men med känslan av att vi lever i en marginal, ett limbo mellan Sverige och Finland. Kulturellt står vi med en och halv fot på den rikssvenska planhalvan.
Låt mig förklara ur mitt millenial-perspektiv; att vara svenskspråkig i Finland betyder för väldigt många att man som barn kollade på Bolibompa och Disneydags, Lilla Sportspegeln (men av upphovsrättsliga skäl visades inte Tom&Jerry), Pippi, Emil och Bullerbyn, Sommarlovsmorgon, Julkalendern och senare Bullen, Voxpop och Grynet. För en del blev influenserna så starka att det påverkade vårt uttal och språkmelodi i barndomen. – – – Våra föräldrar spelade svensk dansband i bilen så till den grad att jag ännu i denna dag inte kan sjunga på finlandssvenska, det blir rikssvenska (det blev jag medveten om först i högstadiet då min musiklärare antagligen sänkte mitt betyg ett steg för att jag sjöng jyyyylejyyys, jag fattade det inte själv, men hon tyckte jag gjorde mig till).
Vi har kollat på Rederiet, Robinson, Solsidan… – – – Det har varit Vättern runt, Stockholms maraton och Vasaloppet. Gunde Svan, Leif GW Persson och Petra Mede är lika folkkära i Sverige som i Svenskfinland. Vi firar Lucia, dansar kring midsommarstången och äter fastlagsbullar precis som ni (fast ni har moderniserat namnet och kallar dem semlor nuförtiden). Det är bara i ishockey vi hejar på Finland, men det lär nog inte bli mycket ishockey i Basel så ni kan vara lugna.
Jag tror inte ni rikssvenskar förstått hur svenska vi finlandssvenskar är, vill ni ha förslag till ett svenskt kulturkanon kan ni fråga oss om en sammanfattning, vi har koll! Därför känns det som ett svek varje gång rikssvenskarna väljer att vända oss ryggen, när ni ger oss komplimanger om våra goda svenskakunskaper eller ännu värre; byter till engelska när vi ställer en fråga på svenska… – – – Det gör ont att bli avvisad gång på gång, men vi försöker skaka av oss besvikelsen och fortsätta jaga storsyskonet.
— Jag älskar även KAJ för att de ställer upp på finskspråkiga intervjuer i finsk TV och levererar ett underbart icke-korrekt finskt språkbruk, för det kära svenskar är en annan välbevarad hemlighet, alla i Finland kan inte finska.
Herman Lindqvist brukar kalla sig för den sista gustavianen, jag vet inte riktigt hur jag skall ta det uttalandet som finlandssvensk, ur mitt perspektiv finns det ännu 300 000 gustavianer kvar i den forna, östra rikshalvan. Så snälla svenskar ni kunde inte ha valt en bättre representant för Sverige i Basel, för med KAJ blev kultur-Sverige lite större, i alla fall till mitten av maj.
Det här trädet känns nästan symboliskt nu. Jag såg det genom bussens fönster våren 2023 då vi var på Nya Östis läsarresa. Men vi kom inte in på gården, så det kändes liksom lite som det där med att ”inte vara fin nog för att komma in i det svenska vardagsrummet” – men i praktiken handlade det förstås om att Mandelmanns gård Djupardal inte kunde ta emot busslaster med turister.
Trädet har också rötter, såsom jag har mina finlandssvenska rötter. I rakt nedstigande led är alla i min släkt finlandssvenskar. Födda i Finland, med svenska som modersmål.
”Panikera inte (drabbas inte av panik) – organisera dig” står det på det här vackra broderiet som är en del av en utställning som Utopiaklubben har i Kompanjonskashuset Hörnan.
Även om bloggvännen BP lagt ner Skyltsöndag, eller förvaltandet av utmaningen, så är vi några bloggare som fortfarande av ohejdad vana fortsätter skylta eller dela med oss av planscher och texter. Skyltsöndag har också utgjort en rolig avslutning på veckan. Det är kul att se vilka skyltar andra hittat.
Igår blev det förlust för Tor, men matchen var betydelselös. Esport Arena där den spelades är stor, med massor av spelplaner i olika våningar. Det var inte lätt att hitta där och det fanns bara sextio sittplatser vid spelplanen där Tor spelade. Över 3600 steg fick man ihop genom att gå fram och tillbaka och sedan ännu försöka hitta toaletter…
Så här kan en arbetsvy se ut med hembakt under en intervju. Ska skriva ut den i dag och kanske senare gå ut en sväng för det är underbart väder just nu så här tidigt på förmiddagen i alla fall. När solen kommer in på olika platser i min bostad kan jag stå där en stund och bara njuta. Säger till mig själv ”det är så vackert, det är så lugnt”, och så känner jag hur skönt det är att inte har några direkta måsten efter en intensiv vecka.
Det var lite svårt att komma till ro och somna igår då euforin över finlandssvenska KAJs seger i Melodifestivalen var stor. Äntligen något lite humoristiskt och nytt bland sångerna. Den enda texten på svenska dessutom. Om jag har vänner i Sverige som inte gillar KAJ är det något jag förstås respekterar. Min personliga åsikt är ändå att många låtar blivit lite väl slätstrukna i svenska Mello, fastän de är helt bra. Men till exempel fastnade Måns ”Revolution” aldrig i min skalle.
Grannen Pia hjälpte mig bära in ved, så att jag fick två kassar på en gång. I den orangefärgade säcken finns ”tänd-stickor”, mindre bitar av blandved som jag då och då köper från Tokmanni.
I samma affär fanns brädspel med 30 procents rabatt. Vi spelar mycket sådana med grannen och nu har vi fått lite ”lejdon” (tröttnat på) då det gäller Pictionary och Trivial Pursuit. Inte helt och hållet så att vi inte tänker spela dem igen, men lite nytt känns välkommet.
Sanaselityspeli = ordförklaringsspel. Alkuperäinen ja kotimainen = original och inhemsk. Redan över fem miljoner sålda spel!
Och så måste jag ju förstås lyfta fram Svenskfinlands stolthet, humorgruppen KAJ. Låten ”Bara bada bastu” är helt fenomenal, men jag hade inte trott att också Sverige ville se den i sin Mellofinal 🙂 Riktigt positivt överraskad blev jag därmed igår kväll. Kände eufori! Måns i all ära, men på något sätt… inget nytt under solen 😀
När den här bilden togs i september 2013 var jag lyckligt ovetande om chocken jag skulle utsättas för i maj året därpå.
Under den senaste tiden har jag allt oftare i mitt sinne börjat tacka min ex-make för att han lämnade mig. Det finns inga stänk av bitterhet kvar efter skilsmässan. Men så har det ju faktiskt också snart gått två år sedan jag kom på att han hade en annan bakom min rygg. Och utan terapin som jag gick i under ett års tid tror jag inte att jag hade kommit så långt som jag kommit i dag.
Det här är något jag fortfarande vill tala helt öppet om. Jag kanske kan ge styrka, hopp och mod åt andra i samma situation.
Det första halvåret efter att dåtida maken hade flyttat ut och gått in i ett nytt förhållande famlade jag ju på som i ett slags mörker. Jag hade svårt att se meningen med livet eller glädjen i nuet. Han hade varit mitt allt! Kunde något annat bra komma i stället?
Jag tvivlade starkt.
Men i dag vet jag bättre.
Jag tänker ofta att om det där inte hade hänt skulle jag heller inte ha träffat alla de underbara människor jag faktiskt mött efter skilsmässan.
Den här påsken har jag suttit och kollat Svenskfinland på kartan, diskuterat våra dialekter, lyssnat på österbottniska grupperoch andra underhållande artister. Hahahaaa 😀 Håll till godo!
Jag har sett på bilder och videon från skogsbruk och potatisodlingar 🙂
Och att avsluta en kväll i Wallanders sällskap är ju inte heller helt fel.
Så det jag nu vill säga, utan att veta ett dugg mer om min framtid i dag än vad jag visste i går, är TACK LIVET för att jag får vara med och för att varje dag är ett härligt nytt äventyr, ett oskrivet blad ❤