kakel

Jag älskar kakelplattor

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… men har ingen aning om varför det är så. Tänk att få låta handen långsamt löpa över plattorna på detta konstverk. Kanske man inte fick vidröra väggen, men jag älskar att känna på kakel.

Igår såg jag på Arenan ett program som heter ”Världsdamerne”. Några danska kvinnor i ålder 75-85 år besöker olika städer i Europa.

Det var intressant att se dem i Helsingfors, och allt vad de beundrade där. Men bilderna tog jag från avsnittet då damerna var i Lissabon.

En ungefärlig översättning av texten: Jag vet inte var kakeltraditionen i Lissabon har sina rötter”. Alltså vad traditionen bottnar i, hur den uppstod osv.

… ”men den utgör en betydande del av stadens kulturidentitet”.

I alla fall en mycket vacker vägg på ett fint museum.

Damerna beundrar en konstnärs verk, vem hon eller han var minns jag inte.

Jag har haft en del jobb där jag tagit foton som jag senare publicerar här på bloggen. Det har blivit allt mer rutin att spara en del till söndagens skörd av Veckans foton.

Vacker vägg, del 126 (favorit i repris)

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

En del av en hög stenfot på ett hus vid Ågatan i Borgå.

Jag är lite osäker, kan hända att jag visat denna bild förr – men då jag inte minns det själv tror jag inte mina läsare är så nogräknade heller 🙂

Solen skiner också i dag, ser ut att bli lika fint väder som i går.
Få se vad dagen hämtar med sig!

Och pajen som jag tillredde i går lossnade bra från nya formen. Inte en smula blev kvar, lätt att diska – sånt gillar jag!

(ps. Bloggaren Jag uppmärksamgjorde mig om att denna vägg visades som inlägg 22 i november 2015, så jag kom ihåg rätt. Men väggen må vara värd att visas en gång till fyra och ett halvt år senare 😀 )

Alla möjliga tankar väcks…

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Ett enkelt litet barrträd med en skir och enkel ljusslinga.

… och idéer föds, då jag jobbar med bilderna från inredningskvällen i går.
Jag är ingen julmänniska. Helst skulle jag resa bort, men jag bromsas ännu av olika orsaker. Och jag tycker att det är ok även så.

Julgran har jag inte haft på länge. Däremot skulle jag kunna tänka mig att ha ett litet träd, eller en skir barrväxt som skulle prydas med en ännu skirare ljusslinga som på bilden.

Duka vackert? Varför inte? Någon gång om man är två 🙂

Jag blir så glad av sådant här. Små färgklickar, häften, pennor – för mina tankar till dagböcker.

Det här bara älskar jag. Men jag börjar inte borra i kakel i en bostad som jag har hyrt.

Men nu, gott folk! Nu är det dags att varva ner för den här dagen.
Joe Cool köpte jag på kyrkans loppis i Täby, Grindtorp Stockholm, för ett par år sedan.
SKÅL!