I går ösregnade det då jag gick från massagen till livsmedelsaffären. Klafs klafs lät det i vattenpölarna.
I dag var det mörkt som i en säck redan före tre på eftermiddagen. Orsak, grå himmel och tät dimma. Tände levande ljus och hoppas att solen visar sig till exempel imorgon.
Lite färgsprak i december får jag väl bjuda på då genom Lovisavykort som kollegan Moa Björkells (Moa Lisa Photography) har låtit tillverka. Det är bra att vi har fått en del sådana med färska motiv från flera årstider. Här visar hon några som hon sålde på en liten julmarknad nyligen.
Och bakom lucka nummer 10 i Caritas adventskalender finns en prydnad av granris med band, kottar, tomte och halmbock.
Har varit en rätt vanlig dag med tidningstexter och ett fotouppdrag dit syrran vänligen skjutsade mig. Och så har jag en brasa i ugnen. Fick in ett större lass med ved igår då grannen hjälpte till. Annars kånkar jag lite varje dag.
De här pralinerna innehåller alkohol och säljs mig veterligen enbart på Alko, det som är Systembolaget i Sverige. De är jättegoda, men inte sådana som man äter fler på raken, och det har inte bara med alkoholen att göra. En räcker, då och då, och jag brukar ge bort några i samband med små gåvor.
Det här bjuder jag på från adventslucka nummer nio!
Ja, och så var det historierna om de försvunna korvbitarna. Tvekade en stund faktiskt, ska jag skriva om dem. Med risk för att jag börjar höra fniss och viskningar bakom min rygg – ”där går hon som tappar korvbitar”. Ja må ta risken, vara modig och bjuda på mig själv.
För någon månad sedan åt jag en macka vid teven. En av de små bitarna av pålägg halkade av mackan och åkte ner på golvet. Jag var 100 procent säker på att det gick till så. Således tog jag telefonens lampa i bruk, letade under soffan, under bordet, på soffan, i all dess närhet kollade jag ALLA skrymslen. Men ingen korvbit syntes till. Jaha, tänkte jag. Det var ingen korv som föll.
Följande dag låg korvbiten där på mattan och skrattade åt mig. Hahaa, här är jag!
I söndags hände samma sak. Jag tappade en liten bit korv som jag var säker på att landade på min tunika. Jag granskade den, steg upp från stolen, skakade på klänningen, putsade den med händerna. Ingen korvbit ramlade av och syntes ej heller nån annanstans.
När jag sitter på Tors match undrar jag vad det är för en liten röd bit som sitter fast vid klänningens linning. Ahaaa! En korvbit! Tror inte att någon av de personer som satt bredvid mig såg när jag försynt plockade bort biten… Men hur i hela fridens namn hade den inte lossnat tidigare? Inte då jag skakade plagget och inte på hela vägen som jag promenerade hemifrån till hallen?
Jag känner mig aningen förföljd, också förnedrad och förlöjligad och framför allt KRÄNKT av dessa korvbitar som har roligt på min bekostnad!
Kan någon bloggvän trösta mig med någon liknande pinsam historia? 😂💕
Att börja dagen redan vid 9.30 en söndag är rätt tidigt för mig. Efter sedvanliga morgonrutiner går jag ut i det fuktiga decembervädret med två Ikeakassar för att bära in ved. Då är det jobbet klart för morgondagen.
Sedan sätter jag mig vid datorn och kollar Nacka-Åkes blogg. Han kör ofta med en trippel på söndagar. Jag tycker att BP:s färgsprakande december är en bra utmaning. Sällan får jag ihop något sprak som jag är nöjd med, men jag rekommenderar hennes och andras bloggar ändå, för det finns mycket att läsa, se och uppleva i Blogglandia. Hos BP kan ni bland annat lära er vad trompe d’oiel äpplen är.
Jag deltar nu i Veckans foton och i Skyltsöndag, och så har jag lucka nummer sju i Caritas advents-blogg-kalender.
Detta foto passade jag på att ta i början av veckan då jag besökte skolan där jag tog studenten 1982.
Utsikten från tredje våningens flygel ser ut så här. Med en del egnahemshus i förgrunden och sedan medborgarinstitutets hus med det bruna sluttande taket och röda, träbyggnaden på gården. Hotell och restaurang Zilton är den smutsgula byggnaden och längst borta kyrkan med det tämligen nya taket. Blandad arkitektur minsann.
Tomtar på rad i Tokmannis hyllor gömmer sig bakom lucka nummer sju. Några renar tycks där också ha klämt sig in.
Ser att jag börjar ha lite ont om skyltar i lagret… Måste tydligen ut på jakt för att fylla på! Den här skylten finns i mässhallen i Helsingfors.
Men idag sitter jag och skriver tre artiklar. Mer än halva dagen lär nog gå till det. Hoppas sedan innerligen på en julklapp av mitt kära innebandylag Lovisa Tor. Tänk om vi fick se första hemmasegern för säsongen idag 💙💛
Tre teman i dag. Allvarsord i början och mer lättsamt mot slutet.
1) Finlands självständighetsdag firas i dag. 108 år av frihet är inget som kan tas för givet då vi har en aggressiv granne i öst.
2) Kalenderbilden, det vill säga Caritas blogg-adventskalender.
3) Elisas fredagsfrågor som jag faktiskt glömde bort igår 😨- ett bevis på att jag haft för mycket på gång. Men ibland blir det bara så.
Tände ett ljus för min morfar som jag aldrig fick träffa. Han stupade i mars 1940, exakt datum kanske inte är känt. Kroppen hittades aldrig. Detta präglade förstås min mormors liv då hon blev ensam med fyra barn, tre pojkar och en flicka (min mor).
Det är ju inte 108 år sedan kriget som utkämpades då, men vi kämpade i slutet av 1930-talet för att få behålla vår frihet från 1917. Det är inte så väldigt länge sedan.
Nu är Ukraina i samma situation. Kämpar för att få vara ett fritt land. Jag blir så bedrövad när jag tänker på de eftergifter Ukraina förväntas göra, ge områden ifrån sig. Det tvingades Finland också göra, så därför känns det illa.
Och idag kan ingen vara säker på vad Ryssland hittar på. Jag tycker inte illa om ryska folket, det är bara deras ledare jag inte litar på.
Jag hade frilansjobb när Lovisa stad firade självständighetsdagens fest på Societetshuset idag. Efter musik, tal och sång och årets kulturpris, som gick till Loviisan Teatteri (finska lokala teatern) fick vi kaffe och bakelse.
Och ikväll ska jag förstås se på slottsbalen där presidentparet Alexander Stubb och Suzanne Innes-Stubb tar emot sina gäster. Tradition!
Adventskalenderns bild i min blogg, lucka nummer sex. En tomte, några vackra julgransbollar och lampor som finns på en vägg i lokala restaurangen Fylla. Fint, tycker jag!
Och så till Elisas frågor, som har temat HEM.
Var utanför din nuvarande stad skulle du om möjligt flytta till? Om jag blev tvungen så kunde grannstaden Borgå duga, för där kan man tala svenska och den ligger nära Lovisa. Stockholm, och då Täby, är också kärt, men så mycket har förändrats där sedan 1998 att jag antar att jag inte skulle trivas på samma sätt mer.
Var låg ditt första boende? Då jag var barn, i stadsdelen Garnison vid Kuhlefeltsgatan. Men när jag flyttade första gången var det till mormors övre våning i stadsdelen Antby.
Vad kan du inte kompromissa med gällande standard? Innetoalett med rinnande vatten och dusch är det ju trevligt att ha.
Vilken typ av område trivs du bäst i? Småstad där det är lummigt och nära till havet.
Vilken utsikt skulle du helst vakna till varje dag? Öppet hav vid solig strand 🙂
Bakom lucka nummer fyra i Caritas blogg-adventskalender finns tomten Alfred. Bilden av honom fick inte plats i Nya Östis förra vecka, men jag fick lov av tomtens mor att publicera bilden här istället. Alfred gillar julgröt med socker och kanel, och det fick han äta när Lovisa Jul firade öppning lördagen den 22 november.
Bilden jag visade i detta blogginlägg hade med den här artikeln att göra. Änglar av granris står vid ingången till Lovisa kyrka sedan advent. Och jag kan inte begripa hur snabbt Pamela och Linda fick ihop änglarna. Den första var klar på nästan en timme, och det är inte några decimeter höga skapelser. De är lika stora som fullvuxna människor.
På torsdagskvällar är vi ofta trötta med syrran. Tack och lov fick vi bilen i skick i går. Då hade vi varit utan den i tolv dagar. Bilen fick uppmuntrande ord av mig, och jag kramade den såsom man nu kan krama en bil och försökte förklara för den hur omtyckt och viktig den är ❤
De här vykorten köpte jag i lokala bokhandeln. Det är kollegan och vännen Moa Björkell som tagit fotona och låtit göra kort av dem. Nu finns det således många fina kort av Moa Lisa Photography med Lovisamotiv, både från vintern, hösten och sommaren till salu. Jag kommer att skicka de här i postcrossingen till någon som vill ha motiv från min hemstad.
Över fyra timmar var vi borta på våra ärenden. Allt från mat till julkort och frimärken skulle köpas, mediciner doseras och datorn ställas in så att mamma kan se Tors innebandymatch imorgon. Adventsstjärnan i hennes fönster hade kommit upp med annan persons hjälp men en sladd skulle rättas till. Tid hos frissa också beställd för mamma nu.
Nu blir det dagbok, teve, elda i kakelugnen och nåt smått gott att äta och dricka.
Inte är vi helt fantasilösa i Lovisa. På en balkong till ett hus som ligger nästan granne med mitt hem står den här gubben och vinkar. Han får utgöra min kalenderbild för den tredje december.
Min blogg är alltså lite av en adventskalender där det varje dag från första december till den 24:e bjuds på en vinter- eller julinspirerad bild.
Jag sov oroligt, vet inte varför jag vaknar så ofta. Kanske jag har sömnapné. Det kan jag inte veta då jag levt snart tolv år ensam. På resor brukar vi med väninnor göra den andra uppmärksam på sömnrytmen, men mest har det då handlat om att jag eller hon snarkar lätt. Inte så att vi haft andningsuppehåll.
Drömde också en hel massa igen, men det är jag van vid. Skulle ha fått ha sovmorgon idag och inga plikter som väntar, men klockan åtta började arbetet med att ta bort trädstubbar från parken intill mitt hem. Tjugofem meter från mitt sovrumsfönster. Borde jag klaga hos president Alexander Stubb om dessa stubbar? 😂
Dagen började annars bra med detta roliga kort som jag fick från Tyskland i postcrossingen. Alla som förstår tyska kan ”Viel Spaß haben”, t.ex. bloggvännerna Kristallina och ProfessorDeutsch.
Fick också en liten papperskasse full med tändrosor av en bekant idag. Eller fick och fick – jag hade beställt dem och betalade förstås för dem. Nu ska det bli extra roligt att elda i dag då jag kommer hem från frissan.
Och samtidigt en arbetsvy 😀 Besökte Lovisa gymnasium i dag och såg den här teckningen på en whiteboard. Hmmm… är den rödskäggige tomten naken? Näää, det kan han inte vara, han har väl bara en leende dräkt.
Den svartskäggige däremot ser lite misstänksam ut… Men nuförtiden är det ju populärt med tomtar vars ögon inte syns. Kanske han är berusad? Nä men… varför alltid tro det värsta? Det är nog bara så att han fick en luva som var för stor.
Den här dagen gick fort med olika uppdrag. Ska ännu skriva ut det jag var på i dag.
Plus fem grader, ingen snö, men det gör verkligen inget. Saknar varken halka eller kyla. Kan också ha en kväll paus med eldandet.
Funderar om jag ska öppna ett nytt pussel. I dag eller imorgon?
Vår fina inredningsaffär LSOY Koti får bjuda på dagens kalenderbild, dag 22 och fjärde advent.
Dagens fråga hos Orsakullan är ”Fjärde advent, har du slagit in något paket ännu?” Mitt svar är: Jag skulle göra det i dag, men har inte hunnit ännu.
Fick hjälp med att bära in ved i halkan 🙏 Sedan avhämtades lånebilen för kontroll då jag igår hade kört mot en isig kant av snö och en plastdel gick sönder. Det hade i och för sig inte varit så farligt men där under fanns en sladd och jag ville att bilens ägare skulle kolla att allt var ok, vilket det lyckligtvis var.
Kanske jag ännu hinner slå in ett eller några paket i dag. Just nu eldar jag och ikväll ska jag se på sista avsnittet av ”Jul med Ernst”.
Ett juligt bord fotat på julmarknaden på torget den sjunde december.
Hos Orsakullan är det i dag frågan ”Har du varit på julbord i år”. Svaret är ”ja, på ett”. Det serverades traditionell julmat på Nya Östis julmiddag för en knapp vecka sedan. Jag är inte direkt en vän av de finska klassikerna, potatislåda, lantlåda och morotslåda. Men skinka med senap på ett gott juligt bröd eller på knäckebröd går bra. Diverse fiskrätter också, och så favoriten picklad rödlök!
Det har kommit mera snö… surprise! Jag tror att den globala uppvärmningen inte ger oss snöfria vintrar, som jag personligen skulle vilja ha. Tvärtom blir det mera snö eftersom vi den här årstiden för det mesta har kring noll grader eller minus 5-10, och i värsta fall några riktigt iskalla veckor…
Nu ska jag sköta en del skatteärenden, sedan bära in ved, kanske gå en sväng till affären… saknar bakplåtspapper och att baka pepparkakor blir till inget utan det papperet 🙂
Härligt med riktiga julkort ❤ Jag skickar inte så många i år och tror inte att jag får så många heller, men runt tio stycken kan det bli åt vartdera hållet. Tycker jag att jag missar någon, som jag själv får kort av till julen, brukar jag sända en nyårshälsning tillbaka.
Den här kalenderbilden (jag kör en sådan egen serie här) för dag sexton i december passar bra eftersom vi har fått massor av snö igen.
Vyn har tagits genom mitt köksfönster. Nästan fullmåne söndagen den 15 december.
Det betyder att jag sover knaggligt igen ett par nätter. Vet inte om det alltid beror på månen, eller omdet bara är en slump, och sammanfaller med saker jag grubblar över. För i natt vaknade jag 03.38 och gick på toa. Såg då hurdant väldans oväder det var ute.
Det ledde till att jag började fundera hur tidigt jag måste ut på gården för att skotta fram bilen. Även frågan ”hur ser det ut hos mamma, kommer vi in på gården där då vi ska hämta henne för besöket på vårdcentralen?”
Alla gator i stan hade inte plogats, men en hjälpsam bekant till oss hade varit på mammas gård och skottat så pass att vi kom in med bilen. Han visste att vi hade ett besök hos vården att uträtta, så gissa hur tacksamma vi var med min syster då vi såg att vi slapp skotta snö hos henne 🙏
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 