kall_vår

”Vintern” släpper inte greppet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Vantar, dubbla byxor, dubbla tröjor under vårjackan, luvan uppe – det var allt ett måste igår under cykelturen. I dag har vädret varit ännu värre. Plus sex grader, ihållande regn, ingen sol alls.

Så jag beslöt mig för att elda. Det hade jag inte trott mig behöva göra i maj. Kan ha elementen på och har även haft från och till. Men då jag också hade ved kvar för minst två, kanske tre eldningar, gjorde jag en brasa i dag.

Konstigt annars med selfiesen att den blev spegelvänd. Den blir inte alltid så, men nu blev den. Jag tycker ändå att det har blivit allt lättare, dels att snabbt ta bilder av mig själv, dels också att publicera dem och inte vara självkritisk. Förr tog jag 10-20 bilder och ofta var det ”nej nej, inte den och inte den”. Igår tog jag två och tänkte ”äh, det får duga!” 😀

Jag, en konkurrent till tjädertuppen?

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Ytterligare en utlovad selfie 🙂

Den glada måndagen fortsätter, men den är blåsig och kall. Bara +6 grader. Våren går lite för fort så här då man inte kan vara ute och njuta i solen utan att bylta på sig massor av kläder. Men man kan inte annat än ta det som det är. Hjälper inte att klaga.

När jag gick till växthuset för att se hur plantor och växter mådde där såg jag redan på avstånd en tjädertupp som spatserade vid odlingslotterna och intill växthuset. Den burrade upp sig och gastade gällt.

Jag närmade mig den försiktigt, väl medveten om att den kunde bli ilsken och se mig som en grann konkurrent! Tuppen hastade in genom den täta granhäcken mot grannens gård, så jag kom in i växthuset. Men jag tänkte också att där hade jag kanske fått stanna ett tag om tuppen återvänt och bestämt sig för att ge mig stryk 😂

Han fortsatte gala där i skydd bakom häcken. Jag kunde vattna grödorna och avlägsnade mig sedan så fort jag kunde, men ändå utan yviga gester, från trädgården till postlådan.

Någon som vet hur länge tjädertuppar håller på att vakta sina revir?

Kall start på maj, första fyra månaderna gått

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Hos Elisamatilda och Fem en fredag handlar frågorna om det första fyra månaderna som har gått.

Vi hade någon enstaka varm dag i mars om jag minns rätt. Sedan bjöd april månad också på några soliga och rejält varma dagar som lurade oss att våren var här. Ifjol firade vi valborgsmässoafton och första maj i strålande sol och +20, i år blåser det iskallt och är inte mer än åtta grader.

Bilden tog jag i all hast då jag kom från massagen. Scillorna hukar i gräset och buskarna har fått knoppar men nästan inga träd har musöron än. Jag har luvan uppe och vantar på händerna när jag cyklar hem.

Så över till Elisas frågor och mina svar.

Har du haft några nyårslöften eller mål – och hur går det med dem hittills?
Gav inga nyårslöften. Eller samma alla år. Jag ska inte börja röka. Och det löftet är lätt att hålla 😀

Har du hittills i år upptäckt något nytt, som en ny vana eller plats?
Kommer inte direkt på något. Jag varvade ner från jobbet redan i oktober och med det kom en del nya, sköna vanor.

Vad i din vardag fungerar riktigt bra just nu – stort eller smått?
Jobbet känns nu helt bra, att göra det jag orkar och hinner med.

Vad ser du fram emot under nästa kvartal?
Väntar så otroligt på varmare dagar, att få sitta mer i trädgården och lite pynja där i växthuset. Cykelturer, kanske ett dopp, någon kort resa.

Vilken bok, film, serie eller låt har präglat din början av 2025?
Utan vidare har öronmasken ”Bara bada bastu” spelat i mitt huvud ofta, och Kentas ”Just i dag är jag stark”. På Arenan ser jag rätt mycket på naturprogram och norska ”Där ingen skulle tro att någon kunde bo”. Böcker av och om Tove Jansson har präglat början av året.

Glad måndag! 22-04-2024

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det kan stundvis vara svårt att se det glada då våren aldrig tycks komma. I dag har vi underkylt regn som gjort gatorna ishala och bilarnas fönster svåra att skrapa fria från is. Jag tog vinterkappan på och Icebugsen likaså för att våga ta mig över gatan till bokföringsbyrån. Använde också en gångstav.

Men glada nyheter nog också, trots allt. Mitt knä har varit bra i två dagar! Jag vågar ju ändå inte lita på att det håller så jag går försiktigt, använder ofta en stav som stöd. Väderleksprognosen lovar uppgång från minus till kanske +7 eller +10 för torsdag-söndag. Det är också något att glädja sig åt, fastän det mest nu känns som att ”få se, kan det verkligen vara sant?”

I min iver här när det var någon dag lite varmare köpte jag dessa fröpåsar och strax efter det även tomatfrön. Igår fick jag hjälp av Pia att så dem. Såtillvida kompletterar vi varandra att hon gillar att böka i jord och så både frön och plantor, medan jag inte alls gillar det jobbet. Men jag gillar sedan att se till att fröna får vatten, att det blir plantor och när de sedan är större att sköta dem omsorgsfullt. Då har Pia redan tröttnat och tagit itu med andra praktiska göromål. ”Aj, ska dom vattnas också? Nä, det är för jobbigt” 🤣

Men så här blev det gjort och något att glädja sig åt. Också det att en del plantor som länge stått och rotat sig olika glasflaskor och -kannor blev planterade igår.

Och ännu hallå till alla Muminvänner! Denna glada måndag till ära ska ni komma ihåg att jag lottar ut ett paket med klistermärken med Muminmotiv. Delta genom att klicka på bilden som finns uppe till höger på bloggens startsida!

Trees on Tuesdays, Ankarparken

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Ett foto som togs igår, och genom bilfönstret. Det var mulet och kallt, vi går åter mot en kallare period med minusgrader på nätterna. Trist, men vad kan man göra.

Läget för mitt ben. Håller inte fullt ut att gå på. Här hemma går det bra då jag kan ta stöd av väggar och möbler. Utomhus använder jag stavar, men egentligen är EN käpp nästan bäst. Ibland går jag utan stöd, långsamt. Men det är obehagligt, och känns otryggt, då det knakar till och knäet ger efter.

Det har nu gått fem och en halv vecka sedan muskelfästet brast, eller flera muskler gick sönder. Tre månader lär läkningen ta, så jag ska försöka ha tålamod sju veckor till. Alla blåmärken är borta, värk har jag inte haft på två veckor alls, men benet är styvt ibland och tål inte allt för mycket ansträngning. Varje gång jag försökt promenera lite känner jag att det kanske var för mycket i alla fall.
Jag fortsätter gymnastisera här hemma, lätta rörelser – så att musklerna inte förtvinar.

I bakgrunden syns en arbetsmaskin. Det grävs inte i parkerna, men på Mariegatan mellan dem görs vatten- och avloppsarbeten och korsningen mellan Mariegatan och Brandensteinsgatan är stängd.