Känner mig som en innovatör 🥶😂

Jag har ju erkänt här i några etapper att jag kanske på sätt och vis var naiv när jag flyttade till det gamla trähus jag nu bor i sedan 1,5 år tillbaka. Det är lätt att se det härliga och romantiska då det börjar grönska mot våren och blir varmt till sommaren.

Men så skrev bloggvännen Paula i en kommentar att jag inte alls var naiv. Jag hade förberett mig väl men kanske inte förstått att det ändå kommer att dra från vissa springor.

Jag lärde mig täta fönster och jag älskar fortfarande att elda. Men så kom det några dygn då varken eldandet eller tätningar eller värme-element hjälpte. Jag hade tolv grader i köket och femton i rummen där jag sover och ser på teven och har ugnen.

Sedan fick jag en aha-upplevelse. Jag har inte testat att hålla dörren mellan köket och mitt andra rum stängd. Och jag har inte använt en tröja som har luva! Värmen far ju ut genom huvet har jag hört… därför ska man ha mössa utomhus om vintrarna!

Och heureka! Dessa två ”innovationer” gjorde susen. Igår kväll satt jag med varma händer och började skriva detta inlägg. Och termometern visar +19 grader. Halleluja, tack och amen! Imorgon ska jag elda igen och använda samma taktik. Det gör inget att det är svalt i köket!

Och så en liten fotokavalkad.

Igår var vi ett litet gäng som drack medaljkaffe eller -te på restaurang Kapellet som ägs av vår vän Airi Kallio. Hon har också restaurerat en gammal restaurang i Kajsaniemi, idag Cajsan Helmi i Helsingfors. Länken går till engelskspråkig sida för mina Sverigevänners skull, finsk sajt finns också förstås.

På självständighetsdagen hörde hon till en av många som förlänades en medalj av presidenten, hon fick Förtjänstkorset av Finlands Vita Ros’ orden.

Nacka-Åke vill att vi visar olika foton från veckan som gick. Jag besökte i tisdags den här pysselverkstaden. Tala om att här finns grejer i massor! Men för den som syr och pysslar, gör handarbeten och andra hantverk av olika slag, är ett sådant här rum ett måste och ett eldorado. Artikeln kommer ut först om flera månader, då jag gjorde den för en veckotidning.

Skyltbidraget hoppas jag att jag inte visat tidigare. Från en innebandyresa då vi hade paus i Hyvinge. Soligt och varmt var det fastän datumet var 11 oktober. Fler skyltar hittas hos olika bloggvänner, Christian håller i trådarna.

Nu har vi bara trettonhelgen kvar och efter det kanske det blir mer ordning på dagarna i min hjärna. I fredags tyckte jag att det var måndag eftersom torsdag var helgdag. I dag tycker jag också att det ska vara vardag, men det är det ju inte.

Kräver nu ordning på datum-torpet!

Vacker och vemodig

Det är ju vad hösten är. Alla dessa fina färger!
Den här kransen hänger på en dörr i restaurang Kapellet i Lovisa.
En fin plats som inte är öppen enbart om somrarna.

Välkomna tillbaka!

I dag var det konstnärsbrunch där. Företagarnas idéer är många och gästerna från andra städer likaså. Att som restaurangägare leva enbart på kunder från Lovisa går tyvärr inte, ändå hoppas jag att just Lovisaborna ska gynna Lovisaföretag, alltid då det är möjligt.

Att jag själv köpte stövlar från Zalando berodde på att sådana stövlar som jag ville ha inte fanns i Lovisa. Möbelaffär har vi inte heller.

Allt är förgängligt. Snudd på fulsnyggt.

I kväll ska vi ha lite samvaro, utan match, med innebandyfansen! Ett hösttecken också det.

Det var en gång…

…en brud på cirka trettio år. Hon blonderade håret och jobbade på lokaltidningen i Lovisa. En kväll gick hon på en konsert för att skriva om den.
Det kan ha varit 1995, Remu plays Hurriganes, special guest Andy McCoy.

Tack vare en bekant som kände Remu och Andy fick jag en intervju med dem på sommarrestaurangens vindsvåning. Minns att Remu bar mig upp dit för trapporna. Jag vägde mindre på den tiden och han var också i fysiskt bra skick – säger jag så är jag väl diplomatisk 🙂

Det var ett tag sedan, på restaurang Kapellets andra våning.
Det var ett tag sedan, på restaurang Kapellets andra våning.

Kanske jag har visat den här bilden förr – minns inte. Men den kom åter fram då jag städar mina hyllor i dag 🙂

Jobb nära vatten

Dammen är ren och snygg, hoppas den får förbli det.
Dammen är åter ren och snygg, hoppas den får förbli det.

I dag har jag jobbat rätt mycket nära vatten.

I Lovisa har vi en ganska stor park som heter Kapellparken. Den är inte lika stor som Central Park i New York 🙂 – men jämförelsevis kanske ditåt eftersom Lovisa är en liten stad. Man brukar ju kalla parker städernas lungor och den här parken är fin, speciellt nu den anrika sommarrestaurangen Kapellet äntligen är klar att ta i bruk, renoverad och fin.

Måste visa den på foto en annan gång… knäppte den här bilden i all hast då jag hade varit på en presskonferens i Kapellet.

Foto taget från Jomalsunds bro.
Foto taget från Jomalsunds bro.

Följande jobb hade jag nere i Strömfors skärgård, cirka 25 kilometer från centrum. Att bara åka över Jomalsunds bro utan att föreviga den här vyn hade ju varit synd. Som ni ser har våren precis anlänt, isen har gått – men särskilt grönt är det inte än.

Föreningshus har vi gått om i trakten. Det här huset heter Ringborg och sköts om Skärgårdens Vänner i Strömfors rf.
Föreningshus har vi gått om i trakten. Det här huset heter Ringborg och sköts om Skärgårdens Vänner i Strömfors rf.

Här var jag för att intervjua två aktiva damer i en förening. De ville berätta om föreningens sommarprogram, vilket vi skriver om i vår sommarbilaga.
De föreningsaktiva gör ett fint jobb, de värnar om ett kulturarv och ser till att traditioner överlever.

Stora dåd i liten stad

Helt fantastiskt sensommarväder fick vi bägge dagarna under Lovisa Historiska Hus. Vi tog en liten paus på Ölvins gård och där var det nästan fullsatt fastän extra bänkar och bord placerats ut.

Jag beundrar alla som renoverar gamla hus, men också de företagare som sliter från arla till särla. Hur kan man förbereda sig inför en invasion på tiotusen personer? Då man inte vet om det kommer att vara sol eller regn? Inte för att alla tiotusen besöker just den här krogen, men ändå.

Den anrika sommarrestaurangen Kapellet håller på att återfå sin forna glans. Efter att restaurangverksamheten upphörde för ett antal år sedan har byggnaden dels förfallit, dels genomgått ett antal mindre lyckade ”renoveringar”.

Men nu, i Airi Kallios ägo, händer sådant som är rätt för byggnaden. Tänk att det finns människor med sådan ork och entusiasm. Någon som brinner för det här med att bevara gamla byggnader, och bygger hon om är det för att huset så småningom ska se ut så som det gjorde i början av 1900-talet.

Under LHH-dagarna fanns det här mysiga caféet i Kapellet. Här såldes också t-shirts, muggar och annat smått och gott till förmån för renoveringsarbetet.

Ett gammalt piano som fått en glasdisk ovanför tangenterna fungerar bra som bardisk eller bord.

Det görs alltså många stora dåd i en liten stad vid Finlands södra kust.