Kapellparken

Trees on Tuesdays, 28 februari

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Länge sedan jag kom ihåg Trees on Tuesdays. Det är liksom lättare att tänka på den utmaningen om somrarna. Men visst är träd otroligt vackra också på hösten, och på våren och nu så här som kala skulpturer i Kapellparken på vintern.

Tog en promenad på dagen vid 14.30-tiden som paus i jobbet. Det blåste nordanvind men den var inte så hård och med +2 grader var det ganska behagligt. Får ibland ändå jätteont i ryggen, det kan bli en verklig pärs de sista 300 metrarna och det är inte kul. Men det sker inte alla dagar numera.

Degerbygatan utanför det gamla tryckeriet, som inte syns till vänster. Mycket snö som ni ser. Och en del träd som får representera Trees on Tuesdays.

Sista avsnittet av Mandelmanns ikväll och kanske jag fortsätter röja bland papper och pussla lite.

Totalt blev det 93 275 steg i februari. Målet var 28 x 2500 som är 70 000.
Även om februari hade tre dagar färre än januari gick jag mer i denna månad än under förra då jag noterades för 92 982 steg.
Bravo Carita 💪

Hälsostegen, dag 23, rekordantal steg

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Första bilden togs i Kapellparken som ligger ett par hundra meter från mitt hem.
Här är jag nere vid Lovisavikens skola och idrottshallen, snart på väg längs gång- och cykelbanan mot Rosenparken.
Och vad händer här? Ett lass med stenar, inte de som syns på bilden, men en stor hög med andra finns till vänster om bilden. Där ska troligen fundamentet för gångbron komma, den bro som ska gå över viken från bostadsmässans område till denna park. Mudderverket får jobba på. Bron borde vara klar våren 2023.
Jag gick en del kringelikrokar och tog till och med en kort tempoträning i en backe, dock inte här.

Totalt blev det månadens rekordantal steg i dag, 5735 💪🚶‍♀️

Hälsostegen, dag 18

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Blir så glad av den här bilden 😀 Jag hann ut innan regnet kom. Såg hotfulla moln torna upp sig och nu är det mörkt som i säcken därute, nästan. Regnet smattrar hemtrevligt mot fönstret.
Här är jag på väg att ta mig genom Kapellparken i centrum.

3376 steg blev det i dag, en del av dem kom i Borgå. Tyvärr hade jag inte telefonen i fickan då försäljningschefen och jag traskade från stadshuset till affären där vi köpte telefonen, och tillbaka. Det hade blivit omkring 800 till då. Men jag kan inte komma ihåg allt. Glömde telefonen i bilen och hade det lugnt och skönt utan pling och ring 😄
Ortodoxa klockstapeln vid Degerbygatan.
Ungefär halvvägs under promenaden, i motlutet från polisstationen till torget, fick jag ont i ryggen. Stretchade lite då jag kom till rådhuset, men fanns inga rena bänkar att sätta sig på…

Molnen mellan de två byggnaderna såg mer dramatiska ut än på bilden, med solen bakom sig.

Nu blir det lugn hemmakväll med levande ljus, pussel, dagbok, tidningar och kanske teve, om där kommer nåt sevärt. Tänker undvika tråkiga nyheter i den mån det går.

Skyltsöndag och svar på Orsakullans fråga

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Den här skylten finns i Kapellparken där en trevlig utställning äger rum.
Taidepuisto = konstpark.
Ympäristötaidenäyttely = Miljökonstutställing.
Snygg ram som snickrats runt planschen tycker jag.
Fler skyltare hittas hos bloggvännen BP som håller i trådarna för denna trevliga utmaning.

Orsakullan kör i sin tur månadsvis med en utmaning som innehåller en fråga per dag. Jag hinner, eller minns, ganska sällan att delta, men nu kom jag åter ihåg henne 🙂

Den 26 juni skriver hon ”Jordgubbar ska vara…” och jag fyller i ”Lagom söta och mogna, inte för mjuka, de ska spänst och de ska den här tiden på året vara inhemska”.

Trees on Tuesdays, med sommarstämning

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Fåglarna kvittrade, solen värmde. Bilderna är från igår.

Gräset är grönt, små solar i form av maskrosor lyser upp, och himlen är blå.

När jag cyklar känner jag den svalkande vinden i ansiktet, mot armar och ben.
Det är inte för varmt då det är +20 grader och lagom med vind.
Jag försöker memorera allt det här. Doften från hägg- och syrenbuskar. Vattnets porl i ån. Fåglarnas olika läten.

Jag borde egentligen sätta mer ner nånstans, alltid ha ett anteckningsblock med mig. Skriva upp alla intryck, det som jag ser och som jag hör.

För då jag kommer hem har mycket av det där försvunnit från hjärnkontoret.

Just nu i Lovisa – och svar på fem frågor

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Hos Elisamatilda handlar veckans frågor om Just nu.
Det här med att leva i nuet tänker jag numera på varje dag. Det är viktigt men också svårt, eftersom planering alltid behövs till exempel för kommande Nya Östis-tidningar och nu även då jag ska ha min födelsedagsfest.

Just nu, det kan handla om så mycket.
Just nu pågår sanering av rör i Kapellparken i Lovisa, vilket betyder att minst femton träd måste fällas. Det kommer inte att ske obemärkt, men det är nödvändigt, och parken har nog väldigt många träd.

Så här ser det ut i korsningen av Drottninggatan och Östra Tullgatan.
Så här såg det ut i parken den femte maj. Isen har smultit från dammen.

Frågorna hos Elisamatilda är följande:

Vad stör dig?
– Just nu egentligen ingenting. Men tänker jag globalt så störs jag varje dag av kriget och all desinformation och alla falska nyheter som sprids. Det är skrämmande att det finns så mycket okunskap i världen.

Vad är det som luktar gott?
– Jag har några rosenparfymer i krämform som jag tycker väldigt mycket om. Rena lakan doftar också gott. Sedan hör jag till den gamla stammens skribenter/läsare som lärt mig att det heter att något doftar gott eller luktar illa 🙂

Vad behöver du tvätta?
– Bilen borde tvättas, igen! Men just nu har jag tvättmaskinen igång, den går ett par gånger i veckan. Finns alltid plagg som ska tvättas.

Hur länge har du varit vaken?
– Klockan är strax tolv och jag vaknade lite för nio. Tre timmar med andra ord.

Vad är planen för idag?
– En hel del faktiskt. Börjar alltid med att svara på mejl och sortera sånt som redaktionssekreteraren ska ta hand om. Sedan skriver jag ledaren, klockan 14 har jag en intervju och klockan 17 träff med väninnor för att fortsätta planera födelsedagsfesten.

Än är det vinter kvar, säger mor

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Vi har inte blåsippor i backarna ännu, men här och där har jag förstått att krokusar tittat upp. Beror på i hurdant solläge de står. Kom att tänka på den välkända barnvisan i dag:

Blåsippan ute i backarna står
Niger och säger att nu är det vår
Barnen de plocka små sipporna glatt
Rusa sen hem under rop och skratt

Det dröjer ett tag innan de här snödrivorna utanför restaurang Kapellet smälter, men det kan också gå undan om vi får sol och plusgrader flera dagar nu. Var här på lunch och chokladkaka med Ann-Britt i dag.

Mor nu är våren kommen, mor
Nu får vi gå utan strumpor och skor,
Blåsippor ute i backarna stå,
Har varken skor eller strumpor på

Disken i orangeriet där det finns kaffe, te, pajer, bakverk, glass och även vin eller mousserat om man så vill.

Mor i stugan hon säger så
Blåsippor aldrig snuva få
Än få ni gå med strumpor och skor
än är det vinter kvar, säger mor

Än får vi sitta inomhus, var lite väl svalt ute på terrassen tillsvidare 🙂
I Kapellparken där restaurangen finns såg det ut så här i dag den tolfte mars. Men det är mycket dropp från taken nu 🙂

Konst i Kapellparken

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Barbro och jag träffades på restaurang Kapellets terrass i dag för att ta ett glas mousserat och jag åt en smörgås med skagenröra. Plötsligt kom jag ihåg att det var precis på dagen fem år sedan jag blev egenföretagare! Så det var ju något att skåla för.

Datumet den 17:e finns också alltid kvar i minnet för Barbro. Hennes man, och min käre kollega, gick bort efter en lång tids sjukdom den 17 oktober. Men som vi sa. Livet går vidare. Ibland gråter man då allt känns alldeles för tungt. Men vi har också skrattat mycket för det finns ju en massa minnen och anekdoter från vårt gemensamma förflutna som aldrig dör.

I dag skrattade vi mycket åt den moderna konst vi såg i Kapellparken 😂
Jag vet att många inte ens skulle kalla allt det här konst, men vi tyckte det var roligt att göra våra tolkningar av verken.

Den första bilden visar ett slags skulptur, ett vattenfall och det känns verkligen som ett riktigt konstverk, gjort av Tero Maksimainen.

Det här konstverket heter Kumiverkkopuu (Träd med nätgummi), och det roade oss mycket.
Sedan hade vi en ”krokodil på rymmen”. Klart att det finns krokodiler i Kapellparkens damm!
Barbro höll på att misstag trampa ihjäl krokodilens små barn 😱😂
Tror att det här verket hette Pyhä konna, en helig sköldpadda. Men det finska ordet konna betyder också bov.
En labyrint av stenar. Namnet på konstverket minns jag inte längre.