köket

Solig och blåsig onsdag

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det är en solig och blåsig dag i dag. Riktigt skönt. Kanske +22 grader.

Jag sitter för det mesta i köket och jobbar nu. Svalaste platsen, men också vacker utsikt och så härligt när det blåser in genom de öppna fönstren.

Jag har skapat olika lösningar för att dels få fönsterhakarna att sitta på plats då blåsten tar tag i det öppna fönstret, dels för att gardinerna inte ska blåsa in eller ut 🙂 Spetsgardinerna hindrar flygfän från att hitta in, men en del frön från träden tar sig genom sållet. Det klarar jag av att leva med och dammsuger då och då.

En annan orsak till att detta just nu är arbetsplatsen, inte den mest ergonomiska, men jag är lite illa tvungen att jobba här – är den att min dator med stora skärmen håller på att säga upp kontraktet. Jag ska få en datorexpert hit, installera Windows11 med mera… men han hinner först mot slutet av augusti.

Det här är min utsikt mot öst från köksbordet. En stor syrenbuske skapar lagom insynsskydd, och här har jag myggnät bakom gardinen.

Nu klipper husbolagets serviceteam gräset. Det doftar så gott ❤

Jag har varit på massage men har för övrigt inga tider att passa i dag och det är också skönt. I måndags hade jag ett uppdrag för Nya Östis, igår var syrran och jag med mamma till labbet och sedan skulle frissatid beställas till henne. Imorgon åter affärsrunda och medicindosering. Så här går veckorna 🙂

Här vid köksbordet skriver jag också dagbok och målar mina stenar. Just nu är det min oas här hemma.

Dagens fråga: Har du en oas där du trivs?

Glad måndag, 11-11-2024

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Häromdagen firades den gråaste dagen i november i Finland. Tror att det var i lördags. En stor konsert arrangerades på ett torg i Helsingfors. En av många sponsorer var Gin Long Drink, den där grå goda drycken som jag saknade då jag bodde i Sverige 🙂

Men nu var det inte alls det jag skulle skriva om. Ju äldre jag blir, desto oftare kommer kommer ofta på sidospår. De kan leda mig vart som helst. Jag kan skriva långa romaner tills jag kommer på att jag skulle skriva om något annat, och framför allt – jag skulle fatta mig kort!

Tofflor. Sådana som man kan stiga rakt in i utan besvär. De gör min måndag glad. Köpte dem i lördags. Här i gamla huset behövs många sådana. De här går inte att tvätta i tvättmaskin men jag har ett par sådana som kan tvättas i maskin och så har jag massor av yllestrumpor 🙂

Så här ser det ut då jag går ut från köket till min farstu. Älskar den gamla dörren och har fått Muminaffischen att hållas på plats med hjälp av en spik. Enbart dubbelhäftande tejp räckte inte, eftersom varierande temperaturer med fukt osv. gör att planscher inte hålls på väggarna (en av många lärdomar jag fått i gamla huset). Affischen fick jag av Ordodlaren för ett drygt år sedan. Jag var själv sjuk, även då i oktober, och kunde inte vara med på bokmässan, men den här gåvan kom Märtha med till mig.

Det har tagit sin tid att landa i det nya livet. Dels handlar det om att jag inte längre jobbar heltid. Tempot är lägre. Dels har det handlat om att jag var sjuk länge, över en månad. Eventuellt är jag nu på bättringsvägen.

Jag har behövt vila mycket efter åtta hektiska år som ensamföretagare. Och här i gamla huset har jag fått vila. Jag har det ekonomiskt tuffare, men känner att jag lever ett rikare liv på ett annat sätt.

Jag lär mig nya saker nästan alla dagar. Hur ska jag elda, växlande temperaturer utomhus spelar sin roll. Hur ska jag täta fönster.

Min Glad måndag-hälsning handlar också om hur jag uppskattar att sitta i soffan och läsa, ha en pläd på benen. Jag hastar inte längre genom livet. Jag har tid att hjälpa min gamla mor.

När jag mådde som värst hade jag segt slem i halsen, som jag tvingades spotta eller kräkas upp. Inte så trevlig läsning, jag vet… men tänk… en kan bli glad då det går att snyta ut allt genom näsan igen. Hade väl aldrig tänkt att jag skulle säga det, men ”jag är så glad för att jag kan snyta ut snor genom näsan” 🙏🤣

Äntligen, ytterligare ett steg framåt

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Den till synes evighetslånga processen med att tömma bordet i köket kom igår nästan till sitt ände. Då jag flyttade hit blev ju detta stora bord en tacksam avlastningsyta. En yta där jag kunde sortera saker.

Nära kylskåpet finns ett annat bord, vid det andra fönstret. Där har jag kunnat göra mina frukostmackor. Men jag hade hittills inte haft ett bord att sitta vid i köket.

Här är ju absolut allt inte klart än. Min vision är att skapa något slag av hyllor, kanske i fönstret. Sådana som man hänger upp finns rentav att köpa. Men jag har inte bråttom med det, och även om mitt sinne stressas av det kaos som olika små lådor fulla med saker utgör, jobbar jag på att vara barmhärtig mot mig själv. I vardagen ska det finnas olika små glädjeämnen. Allt får inte handla om att skapa ordning, även om det är det jag slutligen behöver och vill ha.

I dag har jag äntligen frissa efter sju veckors paus. Frisyren behöver det.
Om vädret fortsätter vara fint kanske grannen och jag grillar på gården mot kvällskvisten.