Frukterna smakade frukt och bären bär, det minns jag så väl av denna våffla jag köpte i Dubrovnik, Kroatien i höstas. Sedan var våfflan för tjock och mjuk och väldigt söt med honungen. Den hade gärna fått vara tunn och frasig. Men jag lät andra vid bordet hugga in på den också, så nästan allt gick åt 🙂
Ute är det jämngrått och det vet inte om det ska snöa eller regna, så det kommer lite ett av vartannat. Jag tycker att jag har fotat allt som fotas kan i vår stad och att bilderna blir så fula nu med kala träd och blötsnö. Kanske jag kan skärpa mig eller bara helt enkelt får lov att sänka ribban och fota miljöerna sådana som dom är 🙂
Ett fint fönster från Kotor i Montenegro, också fotat på Nya Östis läsarresa i oktober.
Jag ska snart iväg på ett jobb och kanske jag där, eller på väg dit, hittar något att fotografera.
Ett minne från sista september då vi var i Kotor i Montenegro. Det är nu den 501:a Skyltsöndagen och i februari har bloggvännen BP under hela tio års tid hållit i trådarna för utmaningen.
En glad överraskning kom med posten här under veckan. En annan bloggkompis, Professordeutsch, som också är en Muminvän sände den här hälsningen 🥰 Det är rätt sällan det kommer riktig brevpost nuförtiden, så man blir extra glad för kuvert som inte innehåller reklam eller fakturor.
Då fick jag upp postlådan, men det fick jag inte i dag. Jag skulle inte ha köpt en postlåda med lås, men då som jag flyttade jobbade jag ännu som chefredaktör och fick Nya Östis post hem till mig. Nu är det ofta rätt knixigt med den då temperaturerna sågar mellan plus och minus…
Bildörrarna hade också isats fast så jag måste ut med en varmvattenpåse senare i dag.
Detsamma gällde alla skräptunnor och återvinningen för kartong och papper. Alla lådor, förutom en för blandavfallet, hade ett tjockt täcke av frusen snö på sig och locken hade frusit fast. Så nu gick det inte att sortera, det jag skulle slänga hamnade i den enda låda vars lock gick att öppna.
Det är tredje söndagen i advent. Vid bordet där de här änglarna såldes, på marknaden i Strömfors för en vecka sedan, stannade många upp för att antingen köpa eller fotografera de stämningsfulla figurerna.
Halv fem finsk tid börjar finalen i innebandy-VM och Finland möter Sverige. Det blir spännande hoppas jag 🙂 Matcherna spelas i Malmö och i Hufvudstadsbladet fanns en krönika av Katarina Koivisto som undrade var de finska fansen fanns då gruppspelens matcher avgjordes? Kanske de bara köpte biljetter till semifinalen och finalen? Hoppas ni kan läsa den, jag vet inte om den ligger bakom betalmur.
Personligen skulle jag ännu kunna tänka mig att ta mig till Stockholm för att se innebandy-VM men Malmö ligger för långt borta. Och att vara borta en dryg vecka för att se alla Finlands matcher skulle inte heller lyckas för mig med tanke på allt jag har att göra hemma. Inte skulle jag har råd att vare sig resa eller betala biljetterna heller 🙂 Men på teve ska jag följa finalen, kollade också då Finland körde över Lettland i semifinalen igår.
Det här kanske har varit fönsterglas, jag är inte så säker, men annorlunda är de i alla fall. Fanns på Hotel Alexandars gårdsområde i Montenegro där vi bodde fem nätter.
Lite tjatigt kanske då jag talar om mina dygn som sjuk. Tjugonionde i dag, det hela började första dagen jag var officiellt ”deltidspensionär” den första oktober. Så jag minns inte riktigt hur det känns att vara i form. Vissa dagar känns allt lite bättre, andra dagar går det åter ner i en svacka.
Fina gamla fasader i Kotor, gamla stan, med anor från 1400-talet. Det som jag alltid kommer att minnas från Montenegro är de fantastiska bergen som omringade allt ❤
Här vimlade det av turister, precis som det senare gjorde i Dubrovniks gamla stadsdel i Kroatien.
Och utanför gamla stadens murar, på ett avstånd av bara hundra meter, fanns den här lyxkryssaren. Jag tror jag visade bild på den tidigare här på bloggen, men det får då bli en repris 🙂
Ute skiner solen, det är +5 grader. Jag har varje dag försökt göra nånting, utan att överanstränga mig. Skrivit tre artiklar faktiskt på tre dagar och det är så roligt att vara tillbaka i den rollen. I dag ska jag till ett gym, men det blir inget med blodsmak i munnen. Jag ska trampa lite motionscykel och eventuellt träna benmuskler och axlar i andra maskiner. Men som sagt, måste ta det väldigt lugnt. Halva kuren av medicinerna mot slemmet återstår ännu.
Receptionen på Hotel Alexandar. Vänlig service mitt i natten vid 03-tiden då min syster gick och frågade vilken hjälp vi kan få då jag kräktes i ett från 24 till 08. ”Ambulans kommer bara om nån har hjärtattack”… så det blev att vänta till 08 då privata kliniken på orten öppnade. Men damen kokade te som min syster kunde hämta till rummet. Problemet var att ingenting, inte ens drycker, hölls i min mage.
I Kroatien på hotellet Albatross i Cavtat (bilden här under) fick resenärer höra att privat läkare och mediciner fås till rummet när som helst, mot en avgift på 150 euro. Vilket många nog i nöd är beredda att betala.
Men allt var ju inte bara elände på resan 🙂
Gamla staden i Kotor, Montenegro, ligger bakom muren till höger. De höga bergen som fanns överallt i landet är mycket vackra. Monte är ju berg och negro är färgen svart. De svarta bergens land med andra ord. Här ser man inte det mörka, men ofta var topparna just det, på grund av skuggor och moln och sedan då solen började gå ner.
Ska bjuda på två skyltar i dag då jag har ganska många i mitt lager efter läsarresan. Inte så många som jag hade hoppats att jag skulle ha, för allt kastades ju helt om då jag blev sjuk redan på resans tredje dag.
Historisk mark, det finns ganska mycket info om man googlar på Palata Bizanti, som ligger i Kotor i Montenegro.
Och det här är skylten utanför det kvarter där rummet på Hotel Alexandar som jag delade med min syster fanns. Några andra från vår grupp bodde också här, men andra bodde i andra delar som hade andra namn.
Det är bloggkompisen BP som håller i trådarna för Skyltsöndag. Hon och många andra bloggare, som hon har länkarna till, visar olika skyltar varje söndag.
Bjuder i dag på två skyltar då jag är med i utmaningen Skyltsöndag, som bloggvännen BP håller i trådarna för. Den första är från gamla stan i Kotor i Montenegro. Den andra är från Prevast.
Lyckades sova nästan tio timmar. Vaknade visserligen då och då när jag behövde snyta mig, och hostade även lite.
Tvättmaskin och diskmaskin har gått, än finns kläder kvar att tvätta – men det får ta sin tid. Så fort vi handlat till mamma idag ska jag åter börja elda.
Det är ok med 15 grader inne. Jag kan klä på mig så att jag inte fryser. Det tar nu sin tid innan jag får upp värmen här. Men eftersom det är +12 ute slår jag inte på värme-elementen än.
Här finns mycket att göra hemma, men jag älskar mitt hem och jag känner mig trygg i lilla Lovisa. Allt får ta sin tid och så småningom börjar en ny fas i livet. Lite administrativa jobb återstår, till exempel fakturor som bara jag kan betala och vissa papper ska till bokföringen i tidningens namn. Men kalendern är inte fulltecknad och väckarklockan ringer inte de närmaste dagarna/veckorna.
Jag ska äntligen också få tid för att läsa ikapp mina vänners bloggar och kommentera hos er ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 