Glad måndag, del 2!

Finlandssvenskarnas veckotidning heter Kuriren. Den kommer inte ut lika ofta som de svenska, alltså inte en gång i veckan, men mera info om tidningen finns här.

Jag har nu som frilansjournalist skrivit mitt första reportage för tidningen, och har efter det här åtminstone två på gång.

Det är en trevlig motvikt till jobbet för andra tidningar. Nya Östis står mig förstås extra nära hjärtat eftersom den föddes då mitt käraste hjärtebarn, tidningen Östra Nyland, slaktades 2015 av KSF Media som istället skapade tidningen Östnyland. Den i sin tur finns inte mer med det namnet. Tidningen heter numera Borgåbladet, som också lades ner 2015, men som nu får leva vidare tack vare namnbytet som skedde ifjol.

Det blev en lite längre parentes om NÖ och ÖN, men som sagt, trevligt att skriva även för andra ibland. Reportagens längd är ofta generöst tilltagna, det finns plats för 8000 tecken eller mer och många bilder.

Solen föll in i min bostad den här dagen och jag låter det synas på bilderna 🙂

Att jobba för en veckotidning, eller för ett slags magasin, betyder att man har längre deadline. Planeringen av artiklar som ska gå ut maj eller under sommaren sker redan nu.

Det går inte att köpa digitala lösnummer från Lehtiluukku av den här tidningen. Men den som inte vill ha en papperstidning hemburen kan teckna en digital prenumeration.

Lev dina drömmar

Något jag velat göra länge är att åka Hurtigruten.
Den enastående natur som de norska fjordarna bjuder på vill jag se åtminstone en gång i livet.
Av olika anledningar har resan inte blivit av. Med ex-maken reste vi till en massa andra ställen. Bland annat har vi sett rätt mycket av den grekiska övärlden och dessutom olika städer runt om i Europa.

Men Hurtigruten passade inte in i vårt schema, bland annat för att vi hade kiosken sexton somrar tillsammans.
Då jag fyllde 50 fanns den på listan som ett drömalternativ, men den gången blev det Nice i Frankrike i stället.

MS Polarys, lånade bilden från www.alleskreuzfahrt.at.
MS Polarys, lånade bilden från http://www.alleskreuzfahrt.at.

Att pussla ihop resan med Hurtigruten själv, med allt vad det innebär från punkt A till B och hem igen visade sig bli en dyr historia. Över 4000 euro kom jag fram till 2012 då jag försökte. Så det fick bli en av Kurirens gruppresor i stället.
Jag hittade en annons i tidningen i går. Ringde researrangören i dag och tvekade inte en sekund då damen i telefonen frågade om jag bokar.

En avgörande orsak till att jag bestämde mig så fort var att jag fick ett dödsbud i går. En människa jag känt tjugo år och som var yngre än jag hade gått bort bruten av en sjukdom.

Varför spara pengarna på banken? Okay, en del kan vara bra att ha… men om det här är en av mina drömmar (Kenya, Transibiriska järnvägen och Miami i USA är andra)… så varför inte slå till?

Förra sommaren orkade jag ingenting. Många försökte pigga upp mig med att säga ”åk iväg på en resa, släpp loss”. Men jag skulle inte ha klarat av det. Inte kunnat njuta av upplevelserna.

Nu känner jag att jag åter lever.
Men vem vet hur länge jag får vandra här på jorden?
Jag vill inte sitta och vänta på det här tills jag blir pensionär.
Jag åker Hurtigruten Bergen – Kirkenes under en vecka i augusti.