Vad är den dejtande ute efter?

För många år sedan, efter skilsmässan 2014, en bit in på 2015, dejtade jag. De flesta jag ”fick på kroken” var ute efter sex, eller i alla fall ville de inte ha ett seriöst förhållande. Några var helt öppna med det, en annan blev fast för att umgås med mig men samtidigt dejta en väninna till mig. ”Hups, vilken otur att ni råkade känna varandra”, var hans svar när jag konfronterade honom.

Läste igår en artikel i Året Runt. Den handlade om vad vi kan tänka på då vi dejtar via nätet. Främst riktade sig texten till äldre personer som lever ensamma och kanske längtar efter något slags umgänge.

Texten jag visar bild på är rätt beskrivande, anser jag. Om en man inte är ute efter bara lösa förbindelser eller sex då och då, vill han bli sambo ganska fort. Jag har varit med om sådana som vill träffas direkt, som vill tala ofta i telefon och kanske en del av dem vill ha just det som står här i tidningen, ”en kvinna att komma hem till”. Däremot vill de flesta kvinnorna leva som särbos för att kunna fortsätta träffa sina vänner, ha kvar sina hobbyn och leva enligt sina vanor, även ha det lugnt hemma utan att behöva ”passa upp någon”.

Riktigt så här enkelt är det hela förstås inte, så jag är inte ute efter att generalisera. Men då jag läste det här med att män vill ha nån att komma hem till och kvinnan vill ha någon att gå ut med, då kände jag igen mina egna tankar.

Ibland undrar jag…

… varifrån får jag all ork och energi? Jag är ju inte den där hurtiga typen som springer maraton, går på gympa eller ”ger fart åt fläsket” som jag hörde en person uttrycka ”det som många borde göra” i dag.

Jag ger inte aktivt fart åt fläsket men jag är ändå nöjd med mig själv.
Jag packar, jag planerar, jag jobbar på sidan om så mycket jag hinner.
Inkomsterna blir  mindre den här månaden, men jag hade räknat med det då jag prioriterar flytten.

Såg en bra intervju med författaren Camilla Läckberg på Sveriges TV. Hon sa att om vi hade levt för några hundra år sedan hade vi nog bränts på bål… Dessvärre kämpar kvinnor i dag med samma svårigheter som då. Vi får inte sticka ut, vi måste jobbar hårdare än männen för att bli chefer, vi får inte göra bort oss i jobbet, vi ska helst inte vara vulgära och gubevars om en kvinna träffar en man som är 15-20 år yngre än hon… så äckligt! Men om en man är 70 och hittar en kvinna som är 25-40 så han är härligt viril 😀

Vi kvinnor bränns inte öppet på bål i dag – nej.
Men vi bränns på ett annat sätt, indirekt, då vi förväntas uppfylla vissa normer. Kvinnor ska inte föra väsen och de har inte samma rätt som män att göra bort sig. Det uppskattas inte om vi sitter med benen brett isär, pruttar och berättar fräckisar.

Män får skratta åt varandras vitsar så att magfläsket guppar, men jag väntar på den dagen då jag med mitt magfläsk får berätta mina vitsar som männen också skrattar hejdlöst åt 😀

 

Jag hade rätt – männen dominerar i Hbl

I dag publicerade Hufvudstadsbladet en undersökning som tidningen hade gjort om sitt eget innehåll. Jag tycker det var strongt av vår koncernkompis att granska sig själv! APPLÅDER!

Undersökningen visade att också jag hade rätt då jag i fjol bloggade om männens dominans i tidningen. Jag gjorde dock inte riktigt samma slags statistik och jag följde inte upp den flera gånger i veckan. Jag kollade inte heller enbart de första nyhetssidorna så som tidningen gjort i en del av sin undersökning. Men jag räknade antal bilder av kvinnor och antal bilder av män.

Om min lilla ickevetenskapliga forskning kan ni läsa om här  (första inlägget) och här (andra inlägget).